sändt).
Direktionen för Licbigs Extrakt of Meat Compa-
ny, hvilken tagit kännedom om hr professor Almens
roschyr angående det Liebigska kött-extraktets
näringsvärde, anhåller genom oss att, såsom svar
derå, få i Eder tidning infördt följande utdrag. ur
en uppsats, hvilken prof. Justus von Liebig för-
fattat med anledning af den strid, angående kött-
extraktets näringsvärde, hvilken för några år sedan
fördes i den berömda engelska journalen The
Lancet m. fl. tidskrifter. -
Göteborg d. 25 april 1868 .
Ludvig Levisson C:o
Enligt hvad jag erfarit, har man i åtskilliga en-
gelska tidskrifter framställt ganska stridiga äsigter
rörande köttextraktets värde såsom näringsmedel;
somliga författare hafva nemligen ansett det s
ett fullständigt och; kompendiöst surrogat fö
andra åter hafva frånkändt det allt näringsvärde.
Såsom vanligt ligger ock här sanningen mellan
begge ytterligheterna, och då jag varit den förste,
som mer specielt sysselsatt mig med undersöknin-
gar öfver köttets kemi, må det tillåtas mig att här
1 korthet anföra resultaten af dessa undersökningar,
i hvad de röra köttextraktet såsom näringsmedel.
Det färska köttet, sådant som det omedelbart an-
vändes vid matlagningen, innehäller tvenne olika
grupper af ämnen. Den första gruppen består
af do s. k. Albuminaterna (ägghvitartade äm-
nen), nemligen: fibrin (trådämne). albumin (ägg-
hvita) samt limbildande hinnor. Fibrin och albu-
min ega, om ock ej enbart, ett högt näringsvärde.
Den andra gruppen består dels af vissa krystal-
liserbara ämnen (kreatin, kreatinin och sarcia),
hvilka uteslutande finnas i kött; dels af okrystalli-
serbara ämnen och salter (phosphater m. fl.) Dessa
sednare ämnen tillsammans kallas köttets extrak-
tiväimnen. På den sednare gruppen beror buljon-
gens smak och verkan, liksom äfven köttextraktets,
hvilket egentligen ej är annat än buljong, genom
afdunstning befriad från vatten. Köttet innehåller
förutom förenämnde ämnen, såsom en icke oväsendt-
lig beståndsdel, en varierande qvantitet fett.
Uti det köttextrakt. som bär mitt namn, finnes
hvarken fibrin eller albumin, dessutom äro lim och
fets med afsigt derur uteslutna. Vid extraktets be-
redande qvarblifva albuminaterna såsom olösliga i
affallet och kunna härvid ej tillgodogöras såsom ni-
ringsmedel, eller såsom smaklig produkt bringas i
handeln. Vore det möjligt att ill billigt pris åstad-
komma en tillverkning af kött, hvilken i sig förenade
såväl de albuminösa som extraktivämnena (d. v. s.
köttextraktet), så skulle detta preparat
vara attföredragaframför köttextrakt, cme-
dan det i sig skulle innehålla köttets alla närande
beståndsdelar. För närvarande finnes dock, enligt
mitt förmenande, ej någon utsigt dertill, Lyckligt-
vis kunna dock de albuminösa ämnen, som fattas
köttextraktet, till mycket lägre pris ersättas med
likartade ämnen, hemtade ur växtriket. Ett mot:
satt förhållande eger deremot rum med köttets
extraktivämnen, ty just för dessa (med undantag af
salterna) är det omöjligt att finna något surrogat
annorstädes, och å andra sidan kunna just dessa
skiljas från köttet samt i en smaklig och varaktig
form föras i handeln, samt då, i förening med all-
albuminösa ämnen ur växtriket, erhålla köttets fulla
närande verkan.
Häraf följer ock, att köttextraktet, just på grund
af de extraktivimnen, hvilka uti koncentreradt till-
stånd deri finnas, skall för Europa hafva ett stort
värde såsom näringsmedel, såvida det kan fabrice-
ras i stora qvantiteter uti länder, hvarest kött är
att tillgå för billigt pris. De albuminösa ämnena
af vegetabiliskt ursprung finnas förnämligast i frön
af cerealier (såsom hvcte, råg, o. d.), och härmed
är den europeiska marknaden i allmänhet tillräck-
ligt försedd; förrådet af färskt kött är deremot otill-
räckligt, och detta förhållande kommer att försäm-
ras i mån som befolkningon tillväxer. För öfrigt
gifves det många förhållanden i lifvet, då det är
svärt, om ej omöjligt, att få färskt kött i tillräck-
liga qvantiteter. Så t.ex. blifver det för en armö tem-
ligen lätt att anskaffa och förvara såväl den behöfliga
qvantiteten säd celler mjöl, som socker och fethaltiga
ämnen, då dessas transport och förvarande ej förorsa-
kar så mycken svårighet; brist på färskt kött kan
deremot lätteligen uppstå. Saltadt kött kan blott
föga ersätta denna brist, ty en stor del af köttets
extraktivämnen gå förlorade under saltningsproces-
sen, och för öfrigt torde det vara bekant, att sådana
soner, som länge lefva af salt kött, utsätta sig
åtskilliga sjukdomar. Ej heller torkadt kött
kan gagna, ty torkadt kött betyder i allmäntet
skämdt, knappast ätbart kött. Köttextraktet i
örening med ägghvitämnen ur växtriket, t. ex.
, kan deremot ersätta bristen, och denna
förening torde för närvarande vara den biista
och enda att fylla behofven. Hvad här är sagdt om
landtarmåer gäller i än högre grad om besättnin-
garne på krigs- och handelsfartyg samt äfven alla
dem, som ej alltid vid förefallande behof kunna
hafva tillgång på färskt kött.
Det skulle glädja mig, om dessa rader kunde bi-
draga att upplysa allmänheten om extraktets sanna
näringsvärde. Mitt syftemål med har varit att
ä ena sidan reducera alltför sangviniska förviänt-
ningar inom deras ritta gränser, samt å den andra
att påpeka hvilken plats bland näringsmedlen, som
inom Europa bör tilldelas köttextraktet. Då jag
gör detta, vet jag alltför väl, att hvad som än kunde