Daddy var icke hemma sjelf; men då han och
Benjamin återkommo, och man meddelade ho-
nom den stora nyheten, utropade han:
— Gud förbarme sig! Är broder Georg död?
Stackars gosse! Stackars gosse!
Den stackars gossen hade aflidit i en ålder
af åttio år; men Daddy tänkte ännu på honom
såsom den råske sjömannen i blå tröja, af hvil-
ken han tagit afsked, då båda voro ynglingar.
En vacker dag, några veckor sedan den sist
omtalade händelsen timade, kom John hem med-
hafvande de fyratiotusen riksdalerna, förvarade
i samma läderpåse, som inneslutit gamle Dad-
dys förmögenhet under hans välmakts dagar.
— Se här, far, sade Martha, i det hon lade
påsen i hans hand. Hvad skall du nu göra
med alla dessa pengar?
— Jag skall hålla mitt löfte till Benjamin
och köpa honom ett gevär.
— Men de räcka till mer än det, fader.
— Nå, då vill jag gifvå resten åt John, på
det han må kunna köpa en häst och en vagn.
— Men det finnes ändå mycket, mycket mera
till.
— Jaså. Ja, då får väl du Martha, taga
hvad som blir öfver, eftersom du vårdat din
gamle far.
Och Daddy lade påsen i sin dotters händer.
Innan John gaf sig tid att tänka på vagnen
och hästen, köpte han det hus, Daddy fordom
bebott, och sedan han möblerat rummen med
så många af de gamla möblerna han kunde
komma öfver, förde han sin svärfar tillbaka till
den för honom så kära boningen och flyttade
sjelf dit med Martha och hela sin familj.
Men Daddy var ru så godt som barn på
nytt; och han kuude knappt fatta den förän.
dring som försiggått. Till sist trodde han att
det var en dröm, när han såg Martha och bar-
nen sitta omkring sig i de gamla, välbekanta,