Daddy var icke hemma sjelf; men då han och Benjamin återkommo, och man meddelade honom den stora nyheten, utropade han: — Gud förbarme sig! Är broder Georg död? Stackars gosse! Stackars gosse! Den stackars gossen hade aflidit i en ålder af åttio år; men Daddy tänkte ännu på honom såsom den råske sjömannen i blå tröja, af hvilken han tagit afsked, då båda voro ynglingar. En vacker dag, några veckor sedan den sist omtalade händelsen timade, kom John hem medhafvande de fyratiotusen riksdalerna, förvarade i samma läderpåse, som inneslutit gamle Daddys förmögenhet under hans välmakts dagar. — Se här, far, sade Martha, i det hon lade påsen i hans hand. Hvad skall du nu göra med alla dessa pengar? — Jag skall hålla mitt löfte till Benjamin och köpa honom ett gevär. — Men de räcka till mer än det, fader. — Nå, då vill jag gifvå resten åt John, på det han må kunna köpa en häst och en vagn. — Men det finnes ändå mycket, mycket mera till. — Jaså. Ja, då får väl du Martha, taga hvad som blir öfver, eftersom du vårdat din gamle far. Och Daddy lade påsen i sin dotters händer. Innan John gaf sig tid att tänka på vagnen och hästen, köpte han det hus, Daddy fordom bebott, och sedan han möblerat rummen med så många af de gamla möblerna han kunde komma öfver, förde han sin svärfar tillbaka till den för honom så kära boningen och flyttade sjelf dit med Martha och hela sin familj. Men Daddy var ru så godt som barn på nytt; och han kuude knappt fatta den förän. dring som försiggått. Till sist trodde han att det var en dröm, när han såg Martha och barnen sitta omkring sig i de gamla, välbekanta,