— Det är påkostande hvad du föreslår, återtog John; och derför är det också jag icke hittills kunnat besluta mig derför. — Men nu kan du likväl icke uppskjuta det längre, Joha; och jag bör ej heller begära att du, som har så många andra att föda, skall längre låta honom ligga dig till last. Den stackars gamle Daddy slumrade i sin stol och sväfvade alltså i lycklig okunnighet om de planer, som uppgjordes angående hans framtid. Han hade varit timmerman i sina dagar och haft en ganska rundlig bergning. Visserligen hade han uppfostrat många barn; men hans söner, som skulle ha blifvit hans ålderdoms stöd, hade alla dött i unga år, och då han började bli gammal och krasslig, upphörde han med sitt yrke och slog sig i ro för att lefva af sina tillgångar. Dessa voro icke stora; men han hade redan nått en temligen hög ålder och han trodde derföre att de skulle väl räcka till hans död, hvarför han begynte taga af kapitalet i stället för att lefva på räntan. Som han fortfor att bebo sin gamla lägenhet, ansåg man allmänt att han stod sig ganska godt. Hans dotter Martha var äfven af denna åsigt, hvadan hon gjorde sig förhoppningar om arf. Den gamle Daddy lefde emeilertid längre än han hade beräknat, och en vacker dag, några år sedan John och Martha blifvit gifta och kort tid efter det hon skänkt honom den andra kärlekspanten, kom han mycket vävlig och småleende in till dem. Martha trodde att han skulle förära den nyfödde sina silfverskedar. Han satte sig ned och, efter att hafva hemtat andan efter den mödosamma promenaden, sade han: — Jag har något att omtala för dig, Martha. — Hvad är det, far? IL Jag har sett efter i öfversta byrålådan och. — Än vidare, far, utbrast Martha ifrigt, nu