SUL UUTUWREL: Före direktör Amdens tid fanns det plan och system i afseende å anordningarna vid jordbruket, så att derigenom ett rikligt material lemnades i och för undervisningen. Under den senaste tiden har derimot ingen bestämd plan blifvit följd. Man har t. ex. haft 3-äriga, 2-åriga och nu sist Z-åriga vallar i cirkulationen; hvad som enligt regel förut besåddes med korn, har man nu besått med blandsäd och tvärtom. Det som enligt cirkulationen borde besås med råg, har man delvis besått med hvete och vårsäd, 0. S. Vv. Det ena året företar man sig en vidtomfattande omläggning och täckdikning af ett helt skifte och kommer derigenom att försinka : alla öfriga utarbeten. Det andra året gör man ingenting i det afseendet. Förr itiden var vanligt att man åtminstone för undervisningen Iwarje år täckdikade 10 å 12 tunnland. Hvad skörden beträffar, så vet man huruledes t. ex. på hösten 1866 frötimotej på skiftet vid Jägartorpet afbergades först i slutet af oktober, sedan marken var tilifrusen, huruledes hösten 1867 ärter, potatis och andra rotfrukter funnos ute på marken i november månad eller sedan vinter och snö inträffat, huruledes vickern på skiftet vid Bäcklösa fick stå oskuren till dess största delen af vickerkornen fallit ur; huruledes höstplöjningarna blifvit försummade, under det man den tiden användt folket för andra arbeten 0. s. v. Inspektoren har derföre sjelf åtskilliga gånger förklarat, att han aldrig sett sämre jordbruk och sämre anordningar än vid Ultuna, hvarför han ock till styrelsens ordförande gjort anmälan derom, såsom t. ex. förliden höst vid slutet af september, dervid han förklarat sig ej kunna ikläda sig något ansvar för dylika missförhållanden, emedan tillfälle ej lemuvades för inspektoren att så anordna arbetena vid jordbruket på det sätt, som han ansåg lämpligast eller använda en dertill erforderlig arbetspersonal. Exempelvis må anföras att under pågående vigtiga arbeten som vårbruk, skörd och höstplöjning, då alla arbetskrafter böra på ett ställe koncentreras, så splittras de deremot för verkställande af andra arbeten, såsom nedbrytning af hus, gräfningar, planteringar, uppförande af gärdesgårdar 0. d. Att flera af dessa arbeten kunnat uppskjutas till annan tid, bevisas deraf att flera af desamma endast blifvit påbörjade, men sedan ej vidare fortsatta eller afslutade. Att för dikning å Kungsängen först lega en obegränsad arbetspersonal och sedan tvärt förbjuda fortsättningen dermed, sedan man fått en hop folk samlad, vittnar ej om god ordning. Man har också ansett sig kunna lega folk till trädplanteringar och gräfningar m. m. under bråd tid, men deremot ej till inbergande af grödor och ardra vigtiga saker. Undervisningen. Hvad undervisningen beträffar, så har densamma i agronomien varit usel, åtminstone har den aldrig sedan institutets början varit i detta hufvudämne så dålig, som under direktör Amens tid. Det är väl möjligt, att direktör Amåen kan föreläsa något bättre nu än förr. Emellertid har jag aldrig hört någon, som lofordat hans undervisning eller motsagt det allmänna omdömet, att hans föreläsningar lemna åtskilligt öfrigt att önska så till innehåll som form. Det bevisar väl ändock något, att såväl lärlingar som elever vid åtskilliga tillfällen anfört klagomål deröfver, och man måste äfver. medgifva, att de från institutet afgående eleverna, bland hvilka funnits mognade män med akademisk bildning, måtte-i detta fall kunna ega något vitsord. Desse män böra kunna — efter 2 års vistelse härstädes — upplysa om direktör Ameens undervisning varit sådan, som man kan hafva skäl att fordra vid ett högre landtbruksläroverk. Man har dock hört dem, då de lemnat institutet, allmänt beklaga sig öfver den låliga undervisningen i ett af de vigtigaste läroämnena. Jag anser att så mycket bör vara kändt om Amåbens undervisning genom de många klagoskrifter, hvartill den gifvit anledning, att ej mer än en åsigt om den saken kan göra sig gällande. Att den praktiska undervisningen i jordbruket ej varit så ordnad, som den bort vara, bevisas bäst af alla dessa förvecklingar, som nu uppstått just med: anledning af inspektorens och direktörens tvist om hvem som egentligen skulle vara skyldig att lemna undervisning åt eleverna i detta ämne. Bland anledningar i öfrigt, som angå institutet och den undervisning som der lemnas, anhåller jag endast att få upplysa, att då mjölken säljes i större mängd från institutet, så har i mejeriet ej lemnats tillfälle för någon egentlig undervisning i ostberedning och dylikt på hela vintern. Jag talar ej här om den mjölk, som mot betalning utlemnas till gårdens arbetsfolk, emedan det lär vara en ringa mängd, åtminstone i jemförelse med deras behof. Att vidröra åtskilliga andra förhållanden, om hvilka jag vet, att styrelsen eger full kännedom, anser jag ej vara af mig tillständigt. Slutligen får jag här ytterligare erinra om, att de upplysningar jag här sökt meddela skett efter styrelsens bestämda befallning, hvilken jag ansett mig — en gång dertill uppmanad — pligtig att efterkomma, och att dessa upplysningar alldeles icke få betraktas som anklagelser mot institutets föreståndare eller någon annan. Kärleken till de läroverk, vid hvilket jag varit så länge fästad, och som till och med gifvit en speciel riktning åt mina studier och min lefnadsverksamhet, har här förestafvat mina ord. Ultuna den 23 mars 1868. 0. E. Bergstrand.