GENOMKYRKAN TILL BRUDSTOLEN. (Berättelse från Mexiko ) Jag var anställd vid beskickningen i Mexiko ; men som arbetet i detta halfciviliserade land var mera skenbart än verkligt, fick jag med lätthet två månaders tjenstledighet. Min fritid tillbringade jag alltid i staden Chihuahua, som för mig egde en sådan dragningskraft, att jag hvarken frågade efter de dåliga vägarne celler landeis laglösa tillstånd. Bland de engelska invånarne i Chihuahua var en viss hr West, och det var för Lily Wests skuld, som jag med glädje fed de många milen — rika på faror och besvärligheter — hvilka lågo mellan hufvadstaden och den aflägsna nordliga staden. Ja, jag älskade mycket den täcka Lily; hennes blå ögon föresväfvade mig jemt i mina drömmar, då jag var aflägsnad från henne i Mexiko, och jag hade också skäl till att tro, det den lilla älskliga varelsen icke var pointresserad för mig. Men West var en mägta rik man, och Charles Carey, som var anställd vid beskickningen utan jön, var alltför fattig för att fria till en så förmögen arftagerska, som Lily olyckligtvis hade blifvit. Hennes far hade varit ovanligt 1; cklig i sina företag — allt hvad han vidrörde förvandiades till guld, och några öfvergifna grufvor, som han hade inköpt i ofvannämnde trakt, afkastade oerhörda inkomster. Annorlunda hade det varit förr, under första tiden af mitt vistande i Mexiko, då jag brukade tillbringa mina fericer i köpmannens gästfria hus, och då jag hado inbillat mig att herr och fru West voro höjde för att uppmuutra min kärlek till deras o:ter. West var en gammal vän till vår familj — jag tror alt min farfar en gång hade gjort ho