Bref till Dagens Nyheter.
Norrtelje .den 26 april 1868.
Nyss anländ till den berömda bad-staden
Norrtelje, har jag icke mycket att berätta om
ställningar och förhållanden härstädes, annat än
att staden går allt mera framåt, att badinrätt-
ningarne iordningställas och attrum putsas upp
och möbleras, allt med smak och komfort, för
väntade och efterlängtade badgäster. Det har
kommit på min lott att flacka omkring i verl-
den bland i jernvägskupå, ibland i postdili-
gens och stundom äfven — då icke någon annan
utväg finnes — på rapphöna.
På sista rappnöne-resan norr om hufvudsta-
den har jag gjort följande iakttagelser: Att
inom Sjuhundra härad af Stockholms län finnes
vid korsvägarnpe inga vägvisare, hvilket hade till
följd att jag vid en korsväg i Röö socken kom
rakt på villospår. Nå det var då icke första
gången, lärer ni väl säga, och, Gud nås, ni bar
rätt deri. — Jag hade åkt ungefär en hel mil
då skjutsgossen sade till mig: errn ska ju håt
Norrtelje örde ja ? — Ja visst, min gosse, svarade
jag. Ja, dä va he visst värt hatt plåga kampa
me att kjöra så är rasande fort, för vi ä bake-
rat på gali väg. Och det har du inte sagt mig
förut, sade jag förargad. Nej, va behöfde ja
de, ja kjör ja, vart de bär, bara errn vill håka.
Följden blef att vi måste vända och slutligen
kommo vi på den rätta vägen, som äfven synes
deraf, att jag nu välbehållen befinner mig på
destinationsorten. Emellertid torde vederbö-
rande inom häradet i nåder taga anmärkningen
ad notam, och uppsätta behöfliga vägvisare till
nytta för så väl mig som andra resande, hvilka
icke äro lika väl lokaliserade inom häradet som
bondkamparne, ty bönderna solva gemenligen på
åkdonen och hästarne föra dem ändå den rätta
vägen. Inom Sko socken af Upsala län går en
svår nervfeber, som bortrykt flere personer och
uti en annan socken af samma län hafva svåra
smittkoppor utbrutit med samma påföljd. Pro-
vincialläkaren har således jemn sysselsättning,
men jag såg att den doktorn hade bättre åkdon
än jag, och då må han gerna åka. — LD. M.