. RÅDHUSRÄTTEN. Förenillningarne å Långholmen Ransakuingen fortsattes i går å rådbusrättens G:t afdelnibg, dervid upplysningsvis hördes: major Be rencreutz och doktor Klosterberg; på aflagd ed bevakniogs-befälhafvaren Amåen, sergeanterna Fors bäck, Bauer och Condå. Genom dessa personer vittnesmål, hvilka rörde Wiberg, kom dock inte nytt i dagen. Msjor Teliander, hvilken denna dag bade infunnit sig, förekallades bärefter och hördes öfver de af åklagaren mot bonom framställda yrkande om an svar, för det ban brustit i kontroll vid attesterande af de af Edman ingifne kassarapporterna. Hr Tel lander erkände avt har begått ett oförlåtligt för Dpiseende, men tog Gud till vittne derom, ätt har gjort det på god tro. Den vidare ransekningen uppsköts till om mån dag, då major Tellander skall infipna sig sjelf el ler genom sitt ombud, vid vite af 10 rår. Åklagaren förständigades att samma dag inkomma med slutpåståenden mot Wiberg i hvad det rörde den del af målet, hvarmed rTådhusrätten hade att sig befatta. Många wvittnem. Å rådhusrättens 6:te afdelning fortsattes i lördags ransakningen med handlanden Breune, hvilken är anklagad för att hafva hurrat och på annat gätt tillställt oreda å Gustaf Adolfs torg och flere platser, maskeradaftonen. Hr Braune inlemnade uu sin slutförklaring, hvilken bland annat, innehöll följande: Några polisbetjenter hafva visserligen tagit på sin ed, att jag uppträdt på Gustaf Adolfs torg och burrat; men flere af mig åberopade vittnen ba deremotintyvat, att jag vid den timma, då detta skulle skett, befonnit mig å annat ställe; jag yrkar derföre, utt intet afseende måtte fästas vid konstaplarnes vittnesmål. Som åklagaren ej kunnat förmås uppgifva angifvaren, så måste jag uteslutande hålla mig till den förstnämnde (åklagaren), och yrkar jag å honom, förutom ansvar enligt lag för fullföljandet af angifvelsen, ersättning med 300 rdr för det jag genom denna mot mig anhängiggjorda rättegång, blifvit förhindrad taga tjenst på franska flottan. Jag yrkar dessutom att åklagaren måtte förklaras skyldig till mig utbetala 500 rår för den skada jag lidit till mitt goda namn och rykte, samt slutligen att af mig åberopade vittoen måtte af åklagaren ersättas för deras tidspillan. Jag har — slutade hr Braune sitt skriftliga anförande — såsom löjtnant varit anställd å fregatten Jylland i affåren vid Helgoiand, då jag erhöll medaljen för tapperhet; af senaten i Hamburg har jag erhållit belöning för räddandet af en skeppsbesättning i Atlantiska hafvet; brandkontoret i Stockholm har tilldelat mig dessa silfvermeda!j för visad rådighet och nit vid räddning af menniskolif vid eldsvådor. Dessa mina meriter borde vara tillräckliga att kullslå den orimliga anklagelsen, att jag skulle å en allmän plats ha uppträdt och hurrat i gällskap med hamnbusaro. Rätten uppsköt målets visare bandläggning till fredagen den 8 maj, på det åklagaren skulle få tillfälle taga del af handlingarne och afgifva slut påstående. Braune förklarades skyldig at: då infinna sig vid hemtnings påföljd. Krigsrätt. Vilda båtsmän. Vi hafva förut omnämt att poliekonstapeln i Adolf Fredrikstrakten Af 82 Södervall. sistl. låogfredag kl. omkring 10 på aftonen å Rörstrandsgatan, Jå han uppmanade några båtsmän; som oro på väg till Carlberg, att förhålla sig stilla och fredligt, af dem blef öfverfallen med hugg och slag och med knif illa skadadi hufvudet. Denna sak handlades ilördags vid krigsrätt å Skeppsholmen, och blef båtsmannen Anders Hög, som öfvertygades om att hafva tillfogat Södlervall de i ifrågavarande huggen i hufvudet, genast inmanad i häkte. De öfriga båtsmännen återfördes till Carlberg. Målet förekommer åter nästk. orsdag.