. RÅDHUSRÄTTEN.
Förenillningarne å Långholmen
Ransakuingen fortsattes i går å rådbusrättens G:t
afdelnibg, dervid upplysningsvis hördes: major Be
rencreutz och doktor Klosterberg; på aflagd ed
bevakniogs-befälhafvaren Amåen, sergeanterna Fors
bäck, Bauer och Condå. Genom dessa personer
vittnesmål, hvilka rörde Wiberg, kom dock inte
nytt i dagen.
Msjor Teliander, hvilken denna dag bade infun-
nit sig, förekallades bärefter och hördes öfver de
af åklagaren mot bonom framställda yrkande om an
svar, för det ban brustit i kontroll vid attesterande
af de af Edman ingifne kassarapporterna. Hr Tel
lander erkände avt har begått ett oförlåtligt för
Dpiseende, men tog Gud till vittne derom, ätt har
gjort det på god tro.
Den vidare ransekningen uppsköts till om mån
dag, då major Tellander skall infipna sig sjelf el
ler genom sitt ombud, vid vite af 10 rår. Åklaga-
ren förständigades att samma dag inkomma med
slutpåståenden mot Wiberg i hvad det rörde den
del af målet, hvarmed rTådhusrätten hade att sig
befatta.
Många wvittnem. Å rådhusrättens 6:te
afdelning fortsattes i lördags ransakningen med
handlanden Breune, hvilken är anklagad för att
hafva hurrat och på annat gätt tillställt oreda å
Gustaf Adolfs torg och flere platser, maskerad-
aftonen.
Hr Braune inlemnade uu sin slutförklaring, hvil-
ken bland annat, innehöll följande: Några polisbe-
tjenter hafva visserligen tagit på sin ed, att jag
uppträdt på Gustaf Adolfs torg och burrat; men
flere af mig åberopade vittnen ba deremotintyvat,
att jag vid den timma, då detta skulle skett, befon-
nit mig å annat ställe; jag yrkar derföre, utt intet
afseende måtte fästas vid konstaplarnes vittnesmål.
Som åklagaren ej kunnat förmås uppgifva angif-
varen, så måste jag uteslutande hålla mig till den
förstnämnde (åklagaren), och yrkar jag å honom,
förutom ansvar enligt lag för fullföljandet af an-
gifvelsen, ersättning med 300 rdr för det jag genom
denna mot mig anhängiggjorda rättegång, blifvit
förhindrad taga tjenst på franska flottan. Jag yr-
kar dessutom att åklagaren måtte förklaras skyl-
dig till mig utbetala 500 rår för den skada jag
lidit till mitt goda namn och rykte, samt slutligen
att af mig åberopade vittoen måtte af åklagaren
ersättas för deras tidspillan. Jag har — slutade
hr Braune sitt skriftliga anförande — såsom löjt-
nant varit anställd å fregatten Jylland i affåren vid
Helgoiand, då jag erhöll medaljen för tapperhet;
af senaten i Hamburg har jag erhållit belöning för
räddandet af en skeppsbesättning i Atlantiska haf-
vet; brandkontoret i Stockholm har tilldelat mig
dessa silfvermeda!j för visad rådighet och nit vid
räddning af menniskolif vid eldsvådor. Dessa
mina meriter borde vara tillräckliga att kullslå
den orimliga anklagelsen, att jag skulle å en all-
män plats ha uppträdt och hurrat i gällskap med
hamnbusaro.
Rätten uppsköt målets visare bandläggning till
fredagen den 8 maj, på det åklagaren skulle få
tillfälle taga del af handlingarne och afgifva slut
påstående. Braune förklarades skyldig at: då in-
finna sig vid hemtnings påföljd.
Krigsrätt.
Vilda båtsmän. Vi hafva förut omnämt
att poliekonstapeln i Adolf Fredrikstrakten Af 82
Södervall. sistl. låogfredag kl. omkring 10 på afto-
nen å Rörstrandsgatan, Jå han uppmanade några
båtsmän; som oro på väg till Carlberg, att för-
hålla sig stilla och fredligt, af dem blef öfverfal-
len med hugg och slag och med knif illa skadadi
hufvudet. Denna sak handlades ilördags vid krigs-
rätt å Skeppsholmen, och blef båtsmannen Anders
Hög, som öfvertygades om att hafva tillfogat Sö-
dlervall de i ifrågavarande huggen i hufvudet, ge-
nast inmanad i häkte. De öfriga båtsmännen åter-
fördes till Carlberg. Målet förekommer åter nästk.
orsdag.