äldrarne dyrt återköpa dem... Men för all del
kom nu med mig... låtom oss skynda... kan-
ske är det ännu tid.
Herr Octave de R... lät, häpen och upp-
skrämd, bortföra sig af den föregifne doktorn.
Och att Emanuel icke med våld frigjorde sig
från Damen med svarta handsken och följde
dem, kom sig helt enkelt deraf att hämnarin-
nan lutade sig intill hans öra och hviskade
dessa förfärliga ord:
— Om du rör dig ur stället, äro dina barn
för alltid förlorade.
Markisen var såsom förstenad Damen åter-
tog:
— Nåväl, tycker du icke att mina tjenste-
andar spela sina roler förträffligt? Den man
som uppgifver sig vara läkare och som vet
lika väl som jag, hvar era barn äro, förer nu
bort er vän, vilseledande honom, så att han
letar efter de små just der de icke finnas.
Emanuel sjönk ned på sina knän, utropande:
— Jaså ni vet hvar mina barn ärol... O!
min fru, hvem ni än må vara, har ni väl i alla
fall ett menskligt hjerta... Tag mitt lif, befall
mig att här på stället döda mig sjelf; jag skäll
genast lyda er — men återgif åt denna arma
moder honnes barn!
— Detta beror på er, herr markis.
— Ackl tala... tala...
— Nåväl, hör mig. Jag har era små flickor
i mitt våld. Om ni icke lyder mig blindt, kom-
mer er maka aldrig att återse dem; men er
får hon återse — såsom anklagad mördare.
Hon skall lära sig hata och förakta er, och
ensam i lifvet skall denna moder, höljd af skam
— ty det namn ni skänkt henne och som nu
är högt ansedt, skall blifva vanäradt — fram-
släpa sina dagar, utan att känna sina barns
öde, och dessa åter skola snart glömma att
de någonsin egt eu mor...