förslag om ändring af kommunallagarne afgifna utlåtande. Utskottets hemställan om afslag å åtskilliga i andra kammaren väckta motioner om införande af per-capita-röstning i kommunala angelägenheter, blef utan omröstning bifallen. I diskussionen öfver denna punkt deltogo hrr Wallenberg, statsrådet Lagerstråle, v. Gegerfelt, Berg, E. Sparre och Hasselrot. Alla dessa talare instämde med utskottet, dels derför att erfarenheten visat att den i vissa frågor, såsom t. ex. vid val af borgmästare och rådmän i hutvudstaden och utseende at elektorer för väljande af riksdagsmän, medgifna lika rösträtt ej framkallat något lifligare intråsse för dessa angelägenheter hos de röstberättigade, dels ock hufvudsakligen derföre att personlighetsprincipen ej i afseende på deltagande i kommunens angelägenheter borde tillämpas, utan rättigheten atti dessa angelägenheter deltaga beräknas efter hvad som i skatt till kommunen erlägges. Femte punkten, i hvilken utskottet föreslagit att den kommunala rösträtten i stad måtte utsträckas derbän att, i likhet med hvad redan nu eger rum i Stockholm, äfven den som i bevillning efter andra art. bevillningsstadgan erlägger mindre än 1 rdr, måtte erhålla 1 röst, framkallade en ganska liflig diskussion. Er mängd talare uppträdde, de fleste förordande förslaget. En sådan utsträckning af rösträtten skulle, menade desse talare, endast innebära en konseqvent tillämpning af den grund, på hvilken den kommnnala rösträtten nu hvilade; den som skattade något till kommunen borde ock få ha ett ord med i laget i fråga om dess gemensamma angelägenbeter. Någon fara för en rubbning. i första kammarens sammansättning skulle ej heller uppstå genom bifall till förslaget, enär, såsom hr E. Sparre serskildt framhöll, de konservativa elementernå i samhället derigenom skulle vinna i styrka. andra sidan framhöllo hrr C. G. Mörner, H. Hamilton och Tersmeden, att kommunalförfattningarne, på hvilka första kammarens sammansättning hvilade, ej borde rubbas, utan alla försök i dylik riktning afvisas. Vore första steget till ändring taget, skulle man spart gå vidare oupphörligen och slutligen komma till den lika rösträtten, som ju dock hvarken i denna eller andra kammaren funnit några försvarare. Hr Landgren ansåg att de bestämmelser om qvalifikationer för rättigheten att välja riksdagsman, som nu finnas i kommunalförfattningarne antagna, borde ur dem uteslutas och införas i en särskild lag. Punkten blef slutligen vid anställd omröstning bifallen med. 67 röster mot 41. Minvoriteten röstade för afslag. Öfriga nu genomgångna punkter biföllos utan öfverläggning. Kammaren fortsätter om lördag behandlingen af de återstående tjugo. Andra kammaren fortsatte i går afton behandlingen af samma betänkande. Utan diskussion beslöt kammaren att den, som vid allmän rådstuga röstberättigad är, skall ega en röst för bevillning, efter art. II Bevillningsstadan, till och med en rår, samt vidare en röst ör hvarje derutöfver efter nämnda artikel påförd hel rådrs be villning till staten. Rörande 8:de och 9:de punkterna af utlåtandet, som väl äro att anse såsom de vigtigaste, emedan utskottet i desamma framställt positiva förslag af icke ringa betydelse, uppstodo öfverläggningar, hvilka dock icke ledde till annat resultat än de båda punkternas bifallande. I 9:de punkten föreslås den ändring i 1862 års förordning om kommunalstyrelse i stad, att 12 d 2 mom. må få följande lydelse: Ej må någon unna vid allmän rådstuga utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar emot en femtiondedel af stadens hela röstetal efter röstlängden; eller i något fall för mera än etthundra röster; — samt att 12 8 1 mom. i förordningen för kommunalstyrelse i Stockholm måtte förändras i samma mån, så att ej för någon må beräknas flera röster än som svara emot en femtiondedel af valkretsens hela röstetal efter röstlängden och i intet fall flera än etthundra röster. I diskussionen angående detta förslag deltogo nerrar Diljencrantz, A. V. Nilsson, Ribbing, Bovin, Vougt, Lindström, Winkrans, Wijk, os Troil, Ahlgren, A. v. Proschwitz, Medin, Rosenberg, Sjöberg, Carlsson, Dahm, Muren, Alströmer, Ridderstad, Gumelius, Kinmanson, Ekeroth och Hierta. De flesta talare yrkade bifall till hvad utskottet hemstöällt, icke derför att de till alla delar gillade detsamma — de förklarade sig helst ha önskat, att maximibeloppet af röster blifvit vida mera nedsatt — utan emedan de ansågo den föreslagna förändringen ändå vara ett ganska stort steg framit samt fruktade att man skulle vinna intet, om man begärde för mycket. Kanske skulle första kammaren -gå in på utskottets förslag, men längre — det tog man för afgjordt —