Plidil LU -ULSKYVLLOLS JOIHla, UPPpLraduUurc UP Blanche. Dennes yttrande, som vi återgifva efter stenografisk uppteckning lydde: Jag borde inskränka mig till att instämma i hvad den varmhjertade representanten för Linköpings län yttrat, ty detta tror jag vara den enda rätta utgångspunkten för att bedöma förevarande sak. Min trosartikel i frågan är, hvad den alltid varit, att — för att vara prosaisk — en hvar som skattar efter 2:dra artikelns bevillning för inkomst af kapital eller rörelse, må ega rösträtt; någon annan grund för denna rösträtt känner jag icke; hvarje annan beräkning blir, efter mitt förmenande, en graderad orättvisa, ett graderadt godtycke. Jag kan icke förneka, att det förefaller mig märkvärdigt att få höra de eljest mest älskliga och humana personer förfäkta den satsen, att menniskovärdet åtföljer förmögenheten, och detta fastän mensklighetens, jag må säga adelsmatrikel är fullskrifven af namn, bland hvilka flertalet utgått ur fattigdomens sköte. Det finnes bland dessa namn ett, som tillhör en person, hvilken, om han nu lefde i vårt samhälle, skulle blifva ställd utom vår krets. Då frågas: kan man väl tänka sig en mera vacklande grund för deltagandet i allmänna ärender än den, som utskottet angifvit och som äfven måste angifvas af hvarje annan som förordat den graderade röstskalan. Jag vill härvid blott framställa ett ganska enkelt exempel. — Jag kan i dag ha ett orimligt antal röster för en förmögenhet, som kan vara förment, och som jag således egentligen icke eger. Denna förmögenhet kan jag redan innan morgondagen ha helt och hållet förlorat. Men, mina herrar, jag kan dock på grund af denna månghöfdade rösträtt i tvänne år stå qvari valrätten framför mången ärlig och insigtsfull medborgare, som eger endast en röst. — Vill man bygga på en så vacklande, en så dålig grund, blir byggnaden dålig och det blir ingen trefnad i huset; — likasom det också icke blir någon trefnad i samhället, så länge de bättre lottade, de som ega en mängd förmåner på grund af lyckans tillfälliga gunst, äflas att nedsätta dem; hvilka det vore deras första skyldighet att lyfta och förädla. Nu komma vi, mina herrar, till den kinkigaste punkten. Man säger, att dessa personer äro liknöjda för kommunala ärenden. Jag medgifver visserligen, att de hitintills icke visat något lifligare intresse för det allmännas angelägenheter. Men låt oss försöka gifva dem rättighet att deri deltaga, låt de fördelar, hvilka vi åtnjuta, nedsippra till de nedre lagren; komma de icke då att visa intresse för det allmänna, vilja de då klaga, blir det en klagan öfver dem sjelfva och icke mot samhället; men det är endast denna mot samhället riktade klagan, som jag fruktar. Det är den, som gjort de största omstörtningar i verlden och som ör så farlig. Lavinen, omedveten om sin kraft, har störtat mycket tillsammans, och den klagan, som rör sig i folkets djup, liknar densamma. Den är farlig, så mycket mera då den omfattas af en luralitet af folket, och vi kunna undvika dess farliga följder endast derigenom att vi t tid bjuda till att uppfostra dessa klasser, som äro missnöjda och ha rätt att vara det. Jag har derföre för min del alltid ifrat för att gifva dem denna likställighet inom kommunen, som de genom sin instinkt efterlängta, utan att veta hvad der egentligen är. Låt oss gifva dem den och taga emot dem med öppna armar! — Studera vi historien, se vi der ett tidens tecken i den omständigheten, att den ena ytterligheten grymt hämnats på den andra. Herr Sjöberg frågade kammarens ledamöter, om de verkligen ansågo att något egentligt missnöje med den närvarande röstberäkningen finnes på landsbygden. (Några röster hördes härpå svara nej.) För sin del var talaren, ledd af de upplysningar han inhemtat, öfvertygad om att så icke vore fallet. Hvad personlighetsprincipen angår, sade han, har den, liksom alla vackra principer, en begränsning af sjelfva nödvändigheten. Emellertid fann han det förhållande, som nu råder, alltför orättvist, då en person kan hafva ända till 3 a 4,000 röster. Han yrkade dock för närvarande bifall till utskottets hemställan. Detsamma gjorde hrr Bylander, Ahlgren, Östman, Staoff och Björck. Genom votering segrade ock utskottets mening med 129 röster mot 36. I 3:dje och 4:de punkterna hade utskottet afstyrkt bifall till åtskilliga motioner dels om rösträtt efter hufvudtal ensamt vid val och dels om graderad röstskala; och blefvo dessa afstyrkanden godkända, det förstnämnda med 96 röster mot 43, som afgåfvos för hr Jöns Pährssons ofvananförda förslag. Rikedaos Nyheter