öfver det upprörda hafvet till en säker hamn, eller skulle han komma att uppslukas af de vreda böljorna? XXI. Fulmen var åter i Paris. Hon hade förlorat sitt inflytande öfver Armand; men hon hade derför icke uppgifvit hoppet att kunna rädda hoaom undan det olyckliga öde, som hon ansåg Damen med svarta handsken tillämna honom. Hon kände en stor del af den hämndgiriga enkemarkisinnan de Lacys hemligheter. Denna hade icke fruktat för att anförtro henne dem; ty hon visste sig ega en säker borgen för hennes tystlåtenhet — sin makt att när som helst låta det Damoklessvärd falla, som hängde öfver Armands hufvud. Men ehurn Fulmen således icke vågade förråda och derigenom oskadliggöra Damen med svarta handsken, fann hon sig oförhindrad att, så mycket hon törmådde, motarbeta hennes planer. Efter sin återkomst till Frankrike, hade Fulmen tagit afsked från sin befattning vid teatern. Hon lefde för sig sjelf, undvikande allt umgänge med sina f. d. kamtater och vänner. Såsom läsaren erinrar sig, hade en gammal engelsk lord mcd namnet G... erbjudit den vackra dansösen sin hand. Lord G... var otantligt rik, och han hade slösat på Fulmen oerhörda summor. Ej nog med att han hade skänkt henne juveler till ett värde af flera hundra tusen francs, han hade äfven tillförsäkrat henne ett årligt underhåll af tjugutusen francs. Då Fulmen beslöt afslå den generöse gamle mannens giftermålsanbud, skickade hon tillbaka till honom alla de dyrbarheter han förärat henne, äfvensom den fullmakt hon fått att årligen lyfta hos hans bankir nyssnämnda belopp. Men lord :G..., som icke var någon vanlig