öfver det upprörda hafvet till en säker hamn,
eller skulle han komma att uppslukas af de
vreda böljorna?
XXI.
Fulmen var åter i Paris. Hon hade förlorat
sitt inflytande öfver Armand; men hon hade
derför icke uppgifvit hoppet att kunna rädda
hoaom undan det olyckliga öde, som hon ansåg
Damen med svarta handsken tillämna honom.
Hon kände en stor del af den hämndgiriga
enkemarkisinnan de Lacys hemligheter. Denna
hade icke fruktat för att anförtro henne dem;
ty hon visste sig ega en säker borgen för hen-
nes tystlåtenhet — sin makt att när som helst
låta det Damoklessvärd falla, som hängde öfver
Armands hufvud.
Men ehurn Fulmen således icke vågade för-
råda och derigenom oskadliggöra Damen med
svarta handsken, fann hon sig oförhindrad att,
så mycket hon törmådde, motarbeta hennes
planer.
Efter sin återkomst till Frankrike, hade Ful-
men tagit afsked från sin befattning vid teatern.
Hon lefde för sig sjelf, undvikande allt umgänge
med sina f. d. kamtater och vänner.
Såsom läsaren erinrar sig, hade en gammal en-
gelsk lord mcd namnet G... erbjudit den vackra
dansösen sin hand. Lord G... var otantligt
rik, och han hade slösat på Fulmen oerhörda
summor. Ej nog med att han hade skänkt
henne juveler till ett värde af flera hundra
tusen francs, han hade äfven tillförsäkrat henne
ett årligt underhåll af tjugutusen francs. Då
Fulmen beslöt afslå den generöse gamle man-
nens giftermålsanbud, skickade hon tillbaka till
honom alla de dyrbarheter han förärat henne,
äfvensom den fullmakt hon fått att årligen lyfta
hos hans bankir nyssnämnda belopp.
Men lord :G..., som icke var någon vanlig