V I T
DAMEN MED, SVARTA HANDSHEN.
(Fortsättning af Det Hemliga Förbundet).
(Forts. fr. föreg. n:r).
— Ni skall, så snart han återvunnit sansen,
ömt trycka hans haud och hviska i hans öra:
han har rest... jag skall icke återse honom!
— Jag lofvar att göra det, svarade grefvin-
nan i en ton af sublim uppriktighet.
Ianan Damen med svarta handsken aflägs-
vade sig, tillsade hon att den sjuke, medan det
dvallika tillståndet varade, skulle flyttas till ett
rum i nedra våningen, emedan ombyte af lokal,
enligt heunes tanke, skulle utöfva ett helsosamt
inflytande på honom. fon tillkännagaf sin af-
sigt att återkomma klockan elfva på aftonen,
hvarefter hon lemnade hotellet, åtföljd af ma-
jor Arleff.
En timma sednare uppslog herr SAsti åter
sina ögon. Ilan såg sig förvånad omkring, då
han icke igenkände det rum, der han en längre
tid legat.
Ian blef varse grefvinnan, hvilkens ansigte
var fuktadt af tårar. Ilon trädde fram till ho-
bom, och fattande haus hand, frågade hon:
— Ilura står det nu till med er, mina vän?
Ena isnerlig glädje framlyste ur den sjukes
ögou — han mindes knappast den dag, då
hona sednrast tilltalade honom på detta hjert-
2 Sätt.
Vi ka ilyttat er hit på befallning af er
sårade tycktes blifva öfverraskad.
! fortfor grefvinnan, i det hon smålog
belt godt åt horom, den läkaren är icke af det
vanliga slaget, må ni tro, min vän... Det är
en ung rysk dam, som eger ovanlig skicklighet
i konsten att bota sjuka.