Benjamin Franklin Wade.
De dagar, hyilka Andrew Johnson ännu har
att tillbringa i presidentens palats i Washing-
ton, torde snart vara räknade. Partiernas ställ-
ning inom senaten är tillräckligt känd, för att
med temlig säkerhet kunna förutsäga beskaffen-
heten af den dom, som snart kommer att afkun
nas öfver presidenten. För såvidt icke nio se-
natorer i denna fråga affalla från det republi-
kanska partiet (och endast i fråga om fyra kan
man förutsätta möjligheten häraf) kommer John-
son utan tvifvel att dömas skyldig och hans
afsättning naturligtvis att derpå omedelbart följa.
Förenta Staternas författning stadgar, att i
sådant fall vice-presidenten intager president-
stolen, och för den händelse (såsom nu är
fallet), att ingen vice-president finnes, presiden-
ten i senaten. Herr Wade kommer då att i
Johnsons ställe flytta in i Hvita huset; han
är, likasom hans företrädare, en man, som ar-
betat sig upp från en lägre ställning i samhäl-
let. Enligt en skizz, som Baltimore Wecker
tecknat öfver honom, föddes Benjamin Frank-
lin Wade den 27 oktober 1800 i Springfield,
Massachusetts. Hans fader hade varit soldat
under revolutionen. Under vintrarna fick den
unge Wade gå i skolan, men under somrarne
måste han, i följd af de sinas fattigdom, söka
sig förtjenst såsom arbetare på fältet. Då han
blef större fungerade han sjelf under vintrarna
såsom skolmästare, under det han, liksom Abra-
ham Tincoln, under somrarna förtjenade sitt
uppehälle på åkern och i skogen. En tid ar-
betade han såsom daglönare vid Eriekanalen.
I sitt tjugonde år beslöt han att söka sin lycka
i Western. Vi finna honom i Ashtabula, Öhio,
sysselsatt med att studera juridiken, och på
samma ställe har han ännu i dag sitt hem. År
1835 valdes han till statsfullmäktig för Ohio.
I politiken anslöt han sig till yttersta venstern,
eller wg-partiets abolitionistiska flygel. Detta
parti invalde honom 1837 i Ohios senat. Sam-
ma stats lagstiftande församling valde honom
1849 till öfverdomare i statens tredje domsaga.
År 1851 invaldes han af lagstiftande försam-
lingen i förbunds-senaten; han återvaldes 1857 och
1863. Hans embetstid såsom senator utgår den 4
mars 1869; honom efterträder demokraten Thur-
man. Hvilken hög grad af aktning Wade förvärf-
vat under :sin mer än 16-åriga verksamhet såsom
senator, framgår redan deraf, att det republi-
kanska partiet i senaten, just med afseende på
möjligheten af Johnsons afsättning. i fjol valde
honom till president i senaten. Redan kort ef-
ter hans inträde i förbundssenaten förvärfvade
sig Wade ett nationelt namn såsom en af det
då ännu i senaten ytterst svaga frihetspartiets
oförskräcktaste förkämpar. Vid alla tillfällen
uppträdde han med sitt kärnfriska väsendes
hela frimodighet mot de stolta junker-senato-
rerna från Södern och deras hjelpare och hjel-
ares hjelpare från Norden. År 1852 röstade
an, jemte endast fem af sina kolleger för at-
skaffande af den skändliga lagen om slafvars
tillfångatagande, på grund af hvilken lag slaf-
egare voro berättigade att förfölja och fasttaga
förrymda slafvar, äfven sedan de kommit utom :
den stats -gränsor, dit de hörde. Under in-
bördeskriget var han bland de republikanske
statsmän, hvilka från början med klar blick in-
sågo sakernas allvarliga läge och påyrkade en
beslutsam, för ingen fara tillbaka ryggande poli-
tik. Ja, han förlorade mången gång tålamodet
vid Abraham Lincolns långsamhet. Äfven under
de sednare årens heta politisk strider:har. Wade
utmärkt sig såsom en frihetens försvarare. Der-
jemte är han fri för så många af sina ameri-
kanske landsmäns öfverdrifter. Med farister
och nykterhetsapostlar har han intet att skaffa.
Det egoistiska yanke-intresset, som icke vill med-