skola här nedan redogöra för naturen af denna
bestraffning men vilja dessförinnan berätta en
tilldragelse, som det torde vara nödvändigt att
känna, för att förstå, huru det kunde komma
sig att allting lyckades så väl för den häm-
nande Damen.
Fulmen besökte Armand straxt efter sin an-
komst till Baden; och hon märkte till sin stora
förvåning att den unge mannen blifvit betyd-
ligt förändrad, sedan hon såg honom sist. Han
förklarade sig icke älska Damen med svarta
handsken utan i stället vara betagen i fru
dMAsti. Fulmen insåg häraf att han spelade
en rol, att han talade osanning, emedan hans
herrskarinna ålagt honom att göra det, Och
det smärtade henne ofantligt att han äfven sökte
föra henne bakom ljuset.
Då han kom på besök till den sjuke och
således sammanträffade med Margareta, gaf
Fulmen noga akt på honom, och hon fann att
han i sitt uppförande mot fru VAsti icke alls
var sig lik, sådan som han brukade vara i sitt
umgärge med andra menniskor, utan att han
rentaf koketterade för henne.
Hon såg allt detta med smärta. Hon begrep,
att den förr så hederlige och öppenbjertige
unge mannen genom den hemlighetsfulla damens
förderfliga inflytande blifvit en bedräglig skurk.
Ty att han icke älskade fru VAsti, derom var
hon fullt förvissad. Och alltså måste alla de
ömma blickar, han i väl afpassade ögonblick
kastade på hence, vara ingenting annat än det
nedrigaste hyckleri.
Fulmen blef icke förtörnad på Armand: men
deremot upplågade hennes yrede mot Damen
med svarta handsken. Hon beslöt rädda Mar-
gareta de Pons — och korsa hämnarinnans
planer. Å
Men ack! Fulmen kände icke sin egen svag-
het, hon anade icke att hon nödvändigt måste