B några båtsman, bvilka efter stt hafvå besökt , ul
skliliga krogar I staden vara på väg hem till j
arlberg 4 i
Vid börnet af Rörstrands och Kam- k
torna blefva e ne 8å Oregerliga, att ih
1:0 82 Södervall ansåg sig nödsa-
uppmana dem att vara tysta och frilsawat
i hem. Deona tillsägelse hade till följd, att Z
håsmännsn öiverföllo konstapela och tilldeiada
nom 2:ne svära knifougg i hufvudet samt söa-
ersku:o bans påbafda kappa. Orostiftarne blefvo
ock öivermannade och mediagna till traktens
olisvaktkontor, hvarest de fingo tillbringa natten
Ch sofa ruset af sig. Påskaftonen blefvo de un-
er polisbevakning hemförda till Carlberg.
RÄDHUSRÄTTEN.
Laurellska merdet. Å samma afdel-
ing fortsattes härefter ransakniogen med Marga-
eta Larsson och Johan Friberg.
Förutom de anklagade, voro, för att ånyo höras,
cavusliseten Holmblad och enkan Jonsson närvarande.
Efter ett längre förhör, hvilket dock endast ut-
;jorde ett återupprepande af hvad förut är kändt,
uppaköta den vidare ransakningen till nästkommande
iodag.
Försnillningarne å Långholmen.
Då slutligen målet härom förekom och sergeanten
Wiberg blifvit förhörd rörande vedtransaktionerna,
qvittens-förfalskvingen m. m., gjorde hans biträde
I rättegången, häradshöfding Möller, den invänd-
ningen, att det ej tillkomme råddusrätten, utan kam-
marrätten, att pröfva och afdöma detta mål i hvad
det rörde Wiberg.
Efter en längre öfverläggning 1esolverade rätten
att den skulle om lördag afgifva utlåtande öfver
denna invändning. Wiberg återfördes i bäktet.
Härefter förekallades och hördes landtbrukaren
J. T. Molin, hvilken blifvit af tillförordnade åkla-
garen, hr Odelberg, åtalad för den befattving han
tagit med de Edmanska vedaffirerne. Hr Molin
medgaf, på fråga, att han åren 1863, 1865 och 1866,
vid sina leveranser till fängelset lemnat, bvarje
gåog, 2 å 3 famnar mindre än han bordt, men på-
stod att han till kamrer Edman lermnat kontant
liqvid för de felande famnarne. Hvad angick den
Zt åklagaren åtalade försäljningen af 33?s famnar
ved till hr Vougt och fabrikör Bebrling, hvilken
ved bordt aflemnas å Långholmen, förklarade hr
Molin gig ej ha vetat avnat än så skett. Uppmärk-
samgjord af ordf. derpå att ban för denna last er-
bållit två qvittenser, undertecknade, af hrr Vouet
och Behrling, svarade hr Molin att han ej Bett på
pamnunderskriften, utan antagit att densamma, som
vanligt, varit Wiberga eller Edmans.
Såsom vittnen hördes härefter hrr Vougt och Behr-
ling, hvilka berättade, den förre: att han genom
kawrer Edmins föranstaltande fått sig tillsänd en
last ved på 33?; famoar, hvaraf han sjelf behållit
18 och i sin oråning förgålt 15 famnar till br Behr-
ling. Denne gistnämnde hade intet vidare att till-
lägga, än att han qvitterat, emottagit och betalt de
15 famnarne. :
Sedan vittnesförhöret var slut, avhöll åklagaren,
att till nästa rättegångstillfälle få inkallade major
Tellander och kapten Höckert.
Rätten förklarade sig vilja nästk. lördag i sam-
manhång med kompetensfrågan, yttra sig om detta
åklagarens yrkande. Molin fö klarades skyldig in-
finna sir nästk. måndag vid vite af 10 rdr, då skep-
paren Andersson skulle höras.
Dom. Förre bryggeribokhållaren Carl Jons-
son, hvilken förut varit straffad för två resor stöld,
dömdes i går af rådhusrättens 6:te afdelning för
tredje resan stöld af en rock, värderad till 5 rår,
att hållas till straffarbete i 2 år och 6 månader.
Länseellfängelset.
Spanmålsstöld. Vi hafva i ett före-
gående referat berättat om en spanmålsstöld, som
genom inbrott i en loge natten till den 5 sistiidne
februari blef begången vid Barsabro gård i Järfälla
socken af rättaren å gården Johannis Jonsson och
förre dragonen Erik Sköld, hvilken sednare till
sig hemförde det stulna, nemligen 2 tunnor hafre-
blandad vicker. som också vid visitation i hans
hemvist å lägenheten Bredgård återfanns. Johan-
nis Jonsson erhöll vid föregående ting sin dom,
men blef målet, ehvad det rörde Sköld, uppskjutet
emedan många anmälaingar skett rörande i trak-
ten begångna stölder, bvilka Sköld misstänkes haf-
va begått. Vid tinget sistlidne lördag kunde dock
Sköld icke öfverbevisas om mer än 2:ne begångna
stölder, hvarföre han, efter bållen Ofverläggning,
dömdes till 6 månaders straffarbete och förlust af
medborgeriigt förtroende i 5 år.
Mordet i märheten af Rotebro.
Lördagen den 29 september 1866 på aftonen upp-
stod ett blodigt slagsmål å krogen vid Rotebro
gästgifvaregård, mellan en heromansbrukare Björk-
man och några jernvägsarbetare m. fl, hviket
slagsmål sednare på aftonen fortsattes i en hage,
hörande till smeden Sandbergs i närbeten af Rote-
bro befintliga lägenbet, med den påföljd att Björk-
man tillsatte lifvet. Påföljande morgon befanns
han nemligen ligga död i den ifrågavarande hagen.
Ransaknoing rörande denna obyggliga tilldragelse
bar flera rättegångisdagar hållits, hvarom vi förut
utförligt berättat. Många personer voro i målet
inblandade, af hvilka, 2:ne dömdes till böter, men
jernvägsarbetaren P. Anderaion Spjut, som länge
satt bäktad på misstanke fö: delaktighet, i mordet,
blef slutligen på grund af sitt nekande och i brist
af bevisning, ställd på fri fot.
En annan jernväggarbetare Anders Olsson, som
antages vara en af Björkmans banemän, hade da-
gen efter sedan brottet begicka och gedan ban
fått höra att Björkman var död, i tysthet begifvit
AE
en
Ar AS AA