så St, Bjerge I Walistsna ej blott ex af de kidsta
sersonerna på Gotlaovd, utan jemväl troligen den i
jäste i tjonst varande domare i Bverge, för att
i sa i vår veridsdol Häradsdomaren Stefan ;
var fö Z 1772 och afleå den I
, gåledes närn 96 år i
immal 1812 intr git sätet
bland Gotland gämnd såsom extra
edamot och i domböc 0 sutecknad
såsom ordigarie nitmademan ända ifrån 1818 till
de senare åren. Annu efter sitt 90:de år deltog
han ordentligt i bäradsrättens sessioner. Ehburu
han under de senaste åren ej bevistade tingen
ville han dock aldrig höra talas om afskedstazande,
utan boppades alltid att en gång kunna åter kom-
ma till tinget. I mer än 26 år har han varit den
äldste bland nämnden eller 2å kallad häradsdo-
mare. Uader ännu längre tid har ban varit ego-
delningsrättsledamot. I sina yngre år var han un-
derofficer vid det s. k. Bryggerska kavalleriet, och
säkerligen var han den sist lefvande af de 8. k.
Bryggerska kavaljererna. Lagman Bryggeri lifs-
tiden uppsatte nemligen efter ryska invasionen 1808
på Gotland en frikår till häst, som skall bestått
af 40 till 50 man, hvilka lära inöfvats af en officer,
benämnd Ahoch och brukade exercera i närheten
af Biyggera boställe Alleqvia. Dessa kallades af
folket Bryggerz kavaljerer. Stefan Tjelder blef
sedermera sergeant vid den för Gotland egna pik-
förarekår. Under sin lifstid har han erhållit 2:ne
silfvermedsljer, en för odlingsflit och en efter sitt
90:de år för långvarig tjevstbefattning. Äfven det
egna förbållande lärer inträffa i afseende på ho-
nom, att han icke efterlemnar någon känd arf-
vinge.
Qvwicksilfverfynd. Från Smedjebacken
skrifves i Westerbergslagens Tidning: Uti en,
för valsverksbyggnadens behof i Westansjö, upp-
tagen sandgrop har påträffats qvicksilfver, hvil-
ket i sandlagret gediget förekommer i små runda
kulor,
Ihjelfruset barn. I rapport till konun-
gens pbefallningsbafvande i Westerbottens län om-
talar krono!ängman Nordenstedt i Dorothea socken
följande sorgliga händelse: Genom fattigvårdssty-
relsens kärstådes försorg skulle Nils Erssons i Gran-
berget lille son Amandus, emellan 3 och 4 år gam-
mal, fortakaffas till sina föräldrars hemvist i Gran-
herget i Tåsjö socken. Bonden Erik Johansson i
Österormsjön hade åtagit sig att öfver den omkring
1!, mil långa skogen mellan Löfstrand och Gran-
berget bära gosren på skidor. Onsdagen den 26
nästlidno februari skedde afresan från Löfstrand,
men på eftermiddagen började det snöa, och blef
ett det förfärligaste yrväder, så att Johansson för-
lorade kosan och måste tillbringa natten i en hö-
hässja eller stsck. Dagen derpå fortfor samma
yrväder, och Johansson visste ej, hvaråt han skulle
ställa kosan för att komma fram. . Det arma bar-
net, som redan under natten börjat frysa, kunde
ej längre motstå kölden och den gevomträngsnde
blåsten, utan dog vid middagstiden dena dagen.
Johansson, som, för att rädda sitt lif, måste lemna
det döda barnet, fortfor att färdas, så mycket kraf-
terna tiläto, uten att likväl den dagen framkom-
ma till Granberget eller något annat ställe. Den
andra natten måste äfven tillbringas i en höhässja.
Den tredje dsgen, som var fredag, blef vädret nå-
gorlunda vackert, så att han kunde rätta sig och
lyckedes den dagen, utmattad och förfrusen, kom-
ma fram till Granberget. Johansson torde för sina
återstående dasar hafva förlorat sin helsa.
SFör detta brödätare. I Gefle-posten
läses följande radikala tillkännagifvande: I an-
seende till de höga spanmålspriserna hafva un-
dertecknade öfverenskommit att hädanefter icke
förtära bröd. 70 f. d. brödätare. Smaklig
måltid!
