fleya gånger varlt för bolagsmännen tillgängliga, I dessa böcker äro.-de: flesta ingångna beloppen förda under sina rätta titlar; men en del står upptagen. såsom Wijkanders euskilda fordran af bolaget .på ett suhmariskt fördt reverskonto. — På fråga, hvad rätt Wijkander haft att skuldsätta bolaget, svarade han, att han haft oinskränkt fu!lmagt att skuldsätta detsamma till obegränsadt belopp: Rättens ordförande sporde, huru upptäckten nu skedde. . Bankens ombudsman förmodade, att expeditionachefen Lovås, då han såsom kronoombud granskade Örebrobanukens förvaltning, fått se sine anhöriges namn och varskott dem. — Expeditionssekreteraren Lovån upplyste nu, att hans nyssnämnde son, återkommen till Stockholm, hade i början af sistl. mars tillfälligtvis under samtal nämnt till fadren, att han sett dennes namn stå uti Örebrobanken. Vidare tillspord härom, hade expeditionschefen funnit sig af sin pligt hindrad att lemna vidare upplysningar rörande aenskildes affärer i banken., men man hade skrifvit till kamrer Strokirk och af honom fått veta sammanhanget. Då hade herrar L. J. och S. Lovån samt N. 8. von Koch i Stockholm sammanträdt och rådgjort med den påföljd, att de funno lämpligast vara att genast hos Örebrobanken anmäla vexlarnes falska beskaffenhet, öfverlåtande åt banken att vidtaga de åtgärder, som kunde finnas lämpliga. Bolagsmännen Enander och Ekström anmodades nedresa till Örebro för att angifva disponenten. Brottets motiver angaf den tilltalade sålunda: På våren 1866 under svår kris, då Örebro enskilda bank icke vidare tillät omsättningar mot förut lemnade namn, då en annan pennivginrättniog uppsade ett stort förlagslån, då medel saknades att fortsätta valsverksbyggnaden, då verkets. tjenstemän och flere hundrade arbetare voro nära att gå miste om, hvad Wijkander lofvat dem, då förnyade, ledsamma bolagsstämmor icke ledde till nödiga pe. ningars beviljande, bvilket var enda riktiga utvägen att undgå konkurs och det helas sammanstörtande, bringades han till förtviflan:. Allvarsamma tankar på sjelfmord fingo, sade han, magt med mig. Jag genomgick en hård strid. En. aldrig kultvad. nergie i förening med stolthet eller fåfänga förledde mig att icke ge allt förloradt, förledde mig att beträda brottets bana föratt tillfredställa eget högmod, rädda bolaget från undergång, skydda dess arbetare. Jag började i mindre skala med falsza vexlar till Örebrobanken, hvilkas belopp jag au icke minnes. Det lyckades. Sedan bar jag måst fortsätta att öka förfalskningarne, dels i följd af växande penningebehof för bolaget, dels för att möta lagsökningar, till hvilkas afvärjande bolaget fortfarande vägrade bidraga. Hela följden af förfalskningar hänger dock tillsammans, och den genomgående tanken är Ölsboda bolags uppehållande. — Så ungefärligen uppgafs bevekelsegrunden. Rådhusrätten uppsköt ransakningens fortsättande till framdeles snarast möjligt utsättande dag. Under tiden skulle herrar S. Loven, Ulfsparre, Silfverstolpe och Hindbeck sättas i tillfälle taga kännedom om vexlarne och förklara, huruvida de fortfarande bestrida sina namns äkthet å dessa papper. Allmänna åklagaren skulle inskaffa den tilltalades prestbetyg, och Wijkander skulle bersda sig att afgifva en i detalj fullständig bekännelse. Åklagared, som tillkännagaf, att han hade för afsigt mot den tilltalade framställa yrkande enligt tillämpliga paragrafer i strafflagens kapitel 12, (från 6 månaders till 4 års straffarbete samt förlust af medborgerligt förtroende) hemställde, att Wijkander fortfarande må hållas häktad, hvilket yrkande rådhusrätten biföll. Fången återfördes alltså i häktet. ; Wijkander har till Karlskoga häradsrätt ingifvit sin cessionsansökan. Utdrag af Wijkanders bekännelse, (skrifven med blyertz på papper i hans cell): Den relativt lilla förmögenhet, som jag haft, gick förlorad genom förlust på en anförvandt med 35,000 rdr och på ett hus i Göteborg, som jag var tvungen öfvertaga, och hvarå jag förlorade nära 30,000 rdr. Dessutom genom ingen ränta, intet disponent-arvode erhållits, samt att jag ej kunnat, tillfölje af lånehandlingarnes falska beskaffenhet, påföra bolaget alla svåra räntor och provisioner. Tillfölje af dessa förhållanden har ingalunda den figurerande summan) influtit. — — — Öppet bekänner jag sålunda de storå förfalskningar, jag gjort, vill intet dölja, såvidt anteckningar och minne ej svika. Mitt brott är stort och mina fel många, men alla ; hafva de sitt ursprung från den affär, jag haft om händer, som varit mitt älsklingsverk.och som blifvit min graf. Den kunde ej uppehållas med de medel, som voro mig till buds, det låg klart för allom, — Här har nedskrifvandet af bekännelsen blifvit afbruten. Förfalskningarnes belopp. (Enligt Wijkanders ur minnet gjorda anteckningar.) I Örebro Enskilda bank: 3 vexlar med W:s accept och namnen N. S. von Koch, L. J Loven, S. Levån och C.M. Hindbeck, hvardera å 10,000 rdr so soc so ss sea D:o 1 vexel med namnen S. Ulfsparre och A. Silfverstolpe so . so oo. 8.800. 30,000.