fleya gånger varlt för bolagsmännen tillgängliga,
I dessa böcker äro.-de: flesta ingångna beloppen
förda under sina rätta titlar; men en del står upp-
tagen. såsom Wijkanders euskilda fordran af bola-
get .på ett suhmariskt fördt reverskonto. — På
fråga, hvad rätt Wijkander haft att skuldsätta bo-
laget, svarade han, att han haft oinskränkt fu!l-
magt att skuldsätta detsamma till obegränsadt
belopp:
Rättens ordförande sporde, huru upptäckten nu
skedde. . Bankens ombudsman förmodade, att ex-
peditionachefen Lovås, då han såsom kronoombud
granskade Örebrobanukens förvaltning, fått se sine
anhöriges namn och varskott dem. — Expeditions-
sekreteraren Lovån upplyste nu, att hans nyss-
nämnde son, återkommen till Stockholm, hade i
början af sistl. mars tillfälligtvis under samtal nämnt
till fadren, att han sett dennes namn stå uti Öre-
brobanken. Vidare tillspord härom, hade expedi-
tionschefen funnit sig af sin pligt hindrad att
lemna vidare upplysningar rörande aenskildes affä-
rer i banken., men man hade skrifvit till kamrer
Strokirk och af honom fått veta sammanhanget.
Då hade herrar L. J. och S. Lovån samt N. 8.
von Koch i Stockholm sammanträdt och rådgjort
med den påföljd, att de funno lämpligast vara att
genast hos Örebrobanken anmäla vexlarnes falska
beskaffenhet, öfverlåtande åt banken att vidtaga
de åtgärder, som kunde finnas lämpliga. Bolags-
männen Enander och Ekström anmodades nedresa
till Örebro för att angifva disponenten.
Brottets motiver angaf den tilltalade sålunda:
På våren 1866 under svår kris, då Örebro enskilda
bank icke vidare tillät omsättningar mot förut lem-
nade namn, då en annan pennivginrättniog upp-
sade ett stort förlagslån, då medel saknades att
fortsätta valsverksbyggnaden, då verkets. tjenste-
män och flere hundrade arbetare voro nära att gå
miste om, hvad Wijkander lofvat dem, då förnyade,
ledsamma bolagsstämmor icke ledde till nödiga
pe. ningars beviljande, bvilket var enda riktiga ut-
vägen att undgå konkurs och det helas samman-
störtande, bringades han till förtviflan:. Allvarsam-
ma tankar på sjelfmord fingo, sade han, magt med
mig. Jag genomgick en hård strid. En. aldrig
kultvad. nergie i förening med stolthet eller få-
fänga förledde mig att icke ge allt förloradt, för-
ledde mig att beträda brottets bana föratt tillfred-
ställa eget högmod, rädda bolaget från undergång,
skydda dess arbetare. Jag började i mindre skala
med falsza vexlar till Örebrobanken, hvilkas be-
lopp jag au icke minnes. Det lyckades. Sedan
bar jag måst fortsätta att öka förfalskningarne,
dels i följd af växande penningebehof för bolaget,
dels för att möta lagsökningar, till hvilkas afvär-
jande bolaget fortfarande vägrade bidraga. Hela
följden af förfalskningar hänger dock tillsammans,
och den genomgående tanken är Ölsboda bolags
uppehållande. — Så ungefärligen uppgafs beve-
kelsegrunden.
Rådhusrätten uppsköt ransakningens fortsättande
till framdeles snarast möjligt utsättande dag. Un-
der tiden skulle herrar S. Loven, Ulfsparre, Silf-
verstolpe och Hindbeck sättas i tillfälle taga kän-
nedom om vexlarne och förklara, huruvida de fort-
farande bestrida sina namns äkthet å dessa pap-
per. Allmänna åklagaren skulle inskaffa den till-
talades prestbetyg, och Wijkander skulle bersda
sig att afgifva en i detalj fullständig bekännelse.
Åklagared, som tillkännagaf, att han hade för
afsigt mot den tilltalade framställa yrkande enligt
tillämpliga paragrafer i strafflagens kapitel 12, (från
6 månaders till 4 års straffarbete samt förlust af
medborgerligt förtroende) hemställde, att Wijkan-
der fortfarande må hållas häktad, hvilket yrkande
rådhusrätten biföll. Fången återfördes alltså i
häktet. ;
Wijkander har till Karlskoga häradsrätt ingifvit
sin cessionsansökan.
Utdrag af Wijkanders bekännelse,
(skrifven med blyertz på papper i hans cell):
Den relativt lilla förmögenhet, som jag haft,
gick förlorad genom förlust på en anförvandt
med 35,000 rdr och på ett hus i Göteborg, som
jag var tvungen öfvertaga, och hvarå jag för-
lorade nära 30,000 rdr. Dessutom genom ingen
ränta, intet disponent-arvode erhållits, samt att
jag ej kunnat, tillfölje af lånehandlingarnes falska
beskaffenhet, påföra bolaget alla svåra räntor
och provisioner. Tillfölje af dessa förhållanden
har ingalunda den figurerande summan) influ-
tit. — — — Öppet bekänner jag sålunda de
storå förfalskningar, jag gjort, vill intet dölja,
såvidt anteckningar och minne ej svika. Mitt
brott är stort och mina fel många, men alla ;
hafva de sitt ursprung från den affär, jag haft
om händer, som varit mitt älsklingsverk.och
som blifvit min graf. Den kunde ej uppehållas
med de medel, som voro mig till buds, det låg
klart för allom, —
Här har nedskrifvandet af bekännelsen
blifvit afbruten.
Förfalskningarnes belopp.
(Enligt Wijkanders ur minnet gjorda anteckningar.)
I Örebro Enskilda bank: 3 vexlar med W:s
accept och namnen N. S. von Koch, L. J
Loven, S. Levån och C.M. Hindbeck, hvar-
dera å 10,000 rdr so soc so ss sea
D:o 1 vexel med namnen S. Ulfsparre och
A. Silfverstolpe so . so oo. - - - - 8.800.
30,000.