— Nåväl, i morgon får ni lyfta det sagda
beloppet hos bankiren S— comp., såvida ni
går in på att göra mig den lilla tjenst, jag nu
ämnar bedja er om.
— Säg, hvad ni fordrar... Säg!
— Ni skall tidigt i morgon bittida duellera
med en person, som jag sedan skall anvisa er.
— Huru!... Duellera?
— Ja, ni har ju nu beslutit skjuta er för
pannan; om ni i stället i morgon bittida får
ett värjstygn genom hjertat, kan. det ju qvitta
er lika. Men om ni åter segrar, hvilket är
mycket möjligt, ja fullt troligt — ty ni är känd
för skicklighet i fäktkonsten — så har ni en
summa af trettio tusen, francs att åter börja
spela med. Hvad säger ni om förslaget?
— Jag går in derpå. Jag åtager mig att
döda er fiende.
— Nej, ni får icke döda honom.
— Huru? ,
— Hör mig, vicomte. . Ehuru ni icke känner
mig, -har jag fullkomligt reda.på er lefnads-
historia. Jag vet, bland mycket annat, att ni
eger en särskild förmåga i afseende på fäkt-
ning.
— Jag förstår er icke.
— Ni har en högst märkvärdig talang, som
består deri att ni kan genom en skickligt af-
passad stöt beröfva er motståndare talförmå-
gan, utan ätt döda honom. En sådan värjstöt
vill jag att ni skall tilldela den man, med hvil-
ken ni i morgon skall duellera.
— Ni gör mig allt mer och mer häpen, ytt-
rade vicomten, som verkligen började tro att
han hade att göra med en varelse, som var
mera än menniska. Jag eger den förmåga, ni
omtalar, och skall söka uppfylla er önskan.
Säg mig nu blott, hvem jag skall utmana.
- — Följ mig, svarade den hemlighetsfulle yng-
ingen,