Och aIskryunpingStaäKnIDR DIULVIL UNSaLLA, VILL I, JUU,VUU rdr. Vid 1856 års slut uppgingo de till 5 milmer, vid 1857 års till 11 och vid 1858 års slut 22. millioner rdr. För närvarande uppging? loppet af de i alla bankerna på uppoc skrifningssamt depositionsräkping insatta medel till omkring 60 millioner rdr. Lade man nu härtill den summa sparbankerna hopsamlat, eller omkring 40. millioner rdr, så utgjorde svenska folkets i dessa anstalter innestående be-. sparingar omkrivg 100 millioner rdr —, en företeelse, lika hedrande för de penningeanstalter, som dertill bidragit, som glädjande för hvarje svensk, emedan det ej längre ginge an att framställa. samma folk, som förstått att tillgodogöra sig så stora besparingar af rörligt kapital, som ett tiggarfölje. Denna företeelse vore så mycket mera glädjande, som dessa besparingar ejkommit några få, utan många, till godo. Delegarne utgjorde nemligen ej mindre än 300,000 personer, Under sådana förhållanden vore det ej rätt, ej heller. af behofvet påkalladt att bryta stafven öfver institutioner, som visat sig så gagneliga. Hvad en återremiss skulle tjena till, vore svårt att förstå; och talaren hemställde hvilken pröfning. eller: utredning väl hade föregått den opinionsyttring, som dervid skulle uttryckas? — Man borde vänja sig af med dessa opinionsyttringar på fri handy och: de ledamöter som påyrka dylika gjorde bättre om de först framlade bestämda, väl. utarbetade och motiverade förslag, så vida de dertill egde förmåga. Yrkade bifall till utskottets förslag. Hr Björek ansåg att missnöjet mot privatbankerna daterar sig från det ögonblick, då dessa banker nödgades inskränka sin utlåningsrörelse: och ej längre kunde hålla hvad de lofvat: Det egentliga felet med vår banklagstiftning ansåg talaren bestå deri, att privatbankerna ej blifvit ålagda att invexla sina sedlar mot silfver, utan dertill få använda riksbankens kreditsedlar. Tal. hade redan vid 1862 års riksdag. föreslagit, att privatbankerna, skulle, åläggas att hafva sillverkassor på så sätt, att för dem inrättades en gemensam silfverbank, ett förslag, genom hvars antagande de nu öfverklagade olägenheterna ej skulle uppstått. Dessutom påpekade talaren det egna förhållandet med vår riksbank, att det icke är landets behof af: rörelsemedel, som bestämmer riksbankens, sedelutgifning, utan en viss: proportion till den metalliska, kassan. Genom blotta upphäfvandet af 72 8 reg.-form. ansåg tal. att de olägenheter, som pu i vår banklagstiftning förefinnas, af sig sjelfra skulle försvinna på enklaste sätt. Att nu dekretera, att privatbankernas sedelutgifningsrätt skulle upphöra, utan att man hade något att sätta i stället, skulle vara den största olycka. Hr C. A. Larsson anmärkte att ingen bank i verlden kunde tillfredsställa alla intressen, om icke möjligen en sådan, som ville lemna obegrändsad lånerätt mot ingen ränta. och utan återbetalningsskyldighet. (Skratt.) För sin del ville talaren ej vara med om att dra in omkring 30 millioner rdr: ur allmänna rörelsen, utan att först ha någonting att gifva i stället. Alla dessa och flera skäl voro dock bortkastade, ty landtmannapartiet hade öfverenskomit att gifva privatbankerna en prickning, om aldrig så liten. Då det ej var möjligt att otionen bifallen, förändrades taktiken och let yrkades återremiss — hvarmed ingeng annat kunde afses än att få afgifva en opinionsyttring. Om detta yrkande förenade sig hrr Medin, Key, v. Procshwitz, Svanberg, Östman, Jöns Pährson, Carl Ivarsson och Posse. Dessa sednares mening, som genom votering med 81 röster mot 59 blef antagen till kontraproposition, segrade i hufvudvoteringen med 84 röster mot 62, som voro för bifall till betänkandet. Som man ser var landtmannapartiet nästan mangrannt samladt, hvaremot många af kammarens öfriga ledamöter ej voro närvarande och deltogo i voteringen. Hvarföre? Var den långt framskridna tiden orsaken? Gårdagens förmiddagssammanträden. Första kammaren afgjorde i går f. m. flera ärender. Bland de vigtigaste anteckna vi, att kammaren med 46 röster mot 43 beslöt, att till regeringens disposition ställa ett anslag 5,000 rdr till anställande af undersökningar inom mellersta och södra Sverge angående till skogskultur tjenlig jord; att statsutskottets förslag om en underdånig begäran hos reg. att, efter landstingens och hushållningssällskapens hörande, pröfva och till riksdagen afgifva förslag om låneunderstöd till befrämjande af vattenskadade markers afdikning, samt den odlade jordens fullständiga grunddikning, godkändes; samt att, i afseende på statsrevisorernas afgifna berättelse för år 1867, den deri förekommande hemställan, om en anhållan från riksdagen att reg: måtte anbefalla vederbörande att, vid utlåning från under armfeförvaltningens vård ställda kassor och fonder, bättre än förut tillgodose kassornäs och fondernas fördel, afslogs med 36 röster mot 30: Gårdagens aftonsammanträde. Första kammaren fortsatte i sammanträdet i går afton bebandlingen af statsutskottets utlåtande n:o 53 i anledning af 1867 års revisionsberättelse angående verkställd granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1865. På tillstyrkande af frih, A. C. Raab afslog kammaren utskottets hemställan i.6:te punkten att riksdagen akulle hos reg. anhålla om vederbörandes underrättande att landskontorens rätt att i ersättning för utgifterna till karduspapper, lack och segelgarn uppbära 4 Rår 50 öre upphört, enär kammaren hoppades att rättelse härutinnan, skulle vinnana ntan NnågAn aotilfvaåljna T1A.da nnnktan 3 hell