Och aIskryunpingStaäKnIDR DIULVIL UNSaLLA, VILL I, JUU,VUU
rdr. Vid 1856 års slut uppgingo de till 5 mil-
mer, vid 1857 års till 11 och vid 1858 års slut
22. millioner rdr. För närvarande uppging?
loppet af de i alla bankerna på upp- oc
skrifnings- samt depositionsräkping insatta
medel till omkring 60 millioner rdr. Lade man
nu härtill den summa sparbankerna hopsamlat,
eller omkring 40. millioner rdr, så utgjorde sven-
ska folkets i dessa anstalter innestående be-.
sparingar omkrivg 100 millioner rdr —, en före-
teelse, lika hedrande för de penningeanstalter,
som dertill bidragit, som glädjande för hvarje
svensk, emedan det ej längre ginge an att fram-
ställa. samma folk, som förstått att tillgodogöra
sig så stora besparingar af rörligt kapital, som
ett tiggarfölje. Denna företeelse vore så mycket
mera glädjande, som dessa besparingar ejkom-
mit några få, utan många, till godo. Delegarne
utgjorde nemligen ej mindre än 300,000 perso-
ner, Under sådana förhållanden vore det ej
rätt, ej heller. af behofvet påkalladt att bryta
stafven öfver institutioner, som visat sig så gag-
neliga.
Hvad en återremiss skulle tjena till, vore
svårt att förstå; och talaren hemställde hvilken
pröfning. eller: utredning väl hade föregått den
opinionsyttring, som dervid skulle uttryckas? —
Man borde vänja sig af med dessa opinionsytt-
ringar på fri handy och: de ledamöter som på-
yrka dylika gjorde bättre om de först framlade
bestämda, väl. utarbetade och motiverade för-
slag, så vida de dertill egde förmåga.
Yrkade bifall till utskottets förslag.
Hr Björek ansåg att missnöjet mot privat-
bankerna daterar sig från det ögonblick, då
dessa banker nödgades inskränka sin utlånings-
rörelse: och ej längre kunde hålla hvad de lof-
vat: Det egentliga felet med vår banklagstift-
ning ansåg talaren bestå deri, att privatban-
kerna ej blifvit ålagda att invexla sina sedlar
mot silfver, utan dertill få använda riksbankens
kreditsedlar. Tal. hade redan vid 1862 års riks-
dag. föreslagit, att privatbankerna, skulle, åläg-
gas att hafva sillverkassor på så sätt, att för
dem inrättades en gemensam silfverbank, ett
förslag, genom hvars antagande de nu öfver-
klagade olägenheterna ej skulle uppstått. Dess-
utom påpekade talaren det egna förhållandet
med vår riksbank, att det icke är landets be-
hof af: rörelsemedel, som bestämmer riksban-
kens, sedelutgifning, utan en viss: proportion till
den metalliska, kassan. Genom blotta upphäf-
vandet af 72 8 reg.-form. ansåg tal. att de
olägenheter, som pu i vår banklagstiftning före-
finnas, af sig sjelfra skulle försvinna på enkla-
ste sätt. Att nu dekretera, att privatbankernas
sedelutgifningsrätt skulle upphöra, utan att man
hade något att sätta i stället, skulle vara den
största olycka. Hr C. A. Larsson anmärkte
att ingen bank i verlden kunde tillfredsställa
alla intressen, om icke möjligen en sådan, som
ville lemna obegrändsad lånerätt mot ingen
ränta. och utan återbetalningsskyldighet. (Skratt.)
För sin del ville talaren ej vara med om att
dra in omkring 30 millioner rdr: ur allmänna
rörelsen, utan att först ha någonting att gifva
i stället.
Alla dessa och flera skäl voro dock bortka-
stade, ty landtmannapartiet hade öfverenskom-
it att gifva privatbankerna en prickning, om
aldrig så liten. Då det ej var möjligt att
otionen bifallen, förändrades taktiken och
let yrkades återremiss — hvarmed ingen-
g annat kunde afses än att få afgifva en opi-
nionsyttring. Om detta yrkande förenade sig
hrr Medin, Key, v. Procshwitz, Svanberg, Öst-
man, Jöns Pährson, Carl Ivarsson och Posse.
Dessa sednares mening, som genom votering med
81 röster mot 59 blef antagen till kontrapro-
position, segrade i hufvudvoteringen med 84 rö-
ster mot 62, som voro för bifall till betän-
kandet.
Som man ser var landtmannapartiet nästan
mangrannt samladt, hvaremot många af kamma-
rens öfriga ledamöter ej voro närvarande och
deltogo i voteringen. Hvarföre? Var den långt
framskridna tiden orsaken?
Gårdagens förmiddagssammanträden.
Första kammaren afgjorde i går f. m. flera
ärender. Bland de vigtigaste anteckna vi, att
kammaren med 46 röster mot 43 beslöt, att till
regeringens disposition ställa ett anslag 5,000
rdr till anställande af undersökningar inom mel-
lersta och södra Sverge angående till skogs-
kultur tjenlig jord; att statsutskottets förslag
om en underdånig begäran hos reg. att, efter
landstingens och hushållningssällskapens hörande,
pröfva och till riksdagen afgifva förslag om
låneunderstöd till befrämjande af vattenskadade
markers afdikning, samt den odlade jordens full-
ständiga grunddikning, godkändes; samt att, i
afseende på statsrevisorernas afgifna berättelse
för år 1867, den deri förekommande hemställan,
om en anhållan från riksdagen att reg: måtte
anbefalla vederbörande att, vid utlåning från
under armfeförvaltningens vård ställda kassor
och fonder, bättre än förut tillgodose kassor-
näs och fondernas fördel, afslogs med 36 röster
mot 30:
Gårdagens aftonsammanträde.
Första kammaren fortsatte i sammanträdet
i går afton bebandlingen af statsutskottets utlå-
tande n:o 53 i anledning af 1867 års revisionsbe-
rättelse angående verkställd granskning af stats-
verkets samt andra af allmänna medel bestående
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år
1865. På tillstyrkande af frih, A. C. Raab afslog
kammaren utskottets hemställan i.6:te punkten att
riksdagen akulle hos reg. anhålla om vederbö-
randes underrättande att landskontorens rätt att
i ersättning för utgifterna till karduspapper, lack
och segelgarn uppbära 4 Rår 50 öre upphört, enär
kammaren hoppades att rättelse härutinnan, skulle
vinnana ntan NnågAn aotilfvaåljna T1A.da nnnktan 3 hell