Sorgliga förhållanden vid Ultuna landtbruksinstitut. Förut är uppgifvet att styrelsen för landtbruksinstitutet den 16 och 17 sistlidbe mars höll förhör med lärarne vic Ultuna. Om huru vid detta förhör tillgått ha: man hört berättas underliga ting; nedanstående redogörelse derför, som Upsalaposten publice: rat, torde få anses såsom tillförlitlig, då den e; blifvit vederlagd: H Om förhöret på Ultuna. Underliga äro de berättelser, som gå man och man emellan törande det förhör, som egt rum angående Ultunaförvecklingarne. Äro dessa berättelser sanna, så kan man ej annat än instämma i de uttryck af förvåning (för att begagna det lindrigaste uttrycket), som man öfverallt får höra öfver det sätt, som för detta förhör begagnats. Det torde ej vara underligt, att styrelsen önskat på en gång få underrättelse om ställningen på Ultuna, eburuväl lärarnes till styrelsen ivgifoa skrifter deriill gifva ringa eller ingen anledning, åtminstone beträffande jordbrukets skötsel, den ekonomiska ställniogen, föreståndarens förmåga att undervisa m. m., om hvilket ej ett ord finnes ilärarnes skrifter. Underligt förefaller det ock, att t. ex. styrelsen anser sig behöfva bos de underordnade lårarne fråga om institutets financiella ställning, hvilken väl bör vara för styrelsen mera bekant än för lärarne. Lätt låter det äfven förklara sig, hvarför styrelsen önskat såsom ett slags jurymän tillkalla opartiske personer. Mot valet af dessa jurymän torde dock den apmärkniogen vara befogad, att flera af dem knappt förut egde någon kunskap om institutets organisation; att den förre, förtjenstfulle och allmänt vördade styrelseordföranden ej var bland desse tillkallade personer, har väckt en viss förvåning. Förmodligen var det — eller ock borde det hafva varit — styrelsens afsigt att med detta förhör erhålla noggranna och fullständiga upplysningar rörande förhållandena på Ultuna. Om sådana önskats, tyckes väl det naturligaste sättet att gå till väga hafva varit, att styrelsen på förhand (t. ex. en eller anvan timme) underrättat lärarne om det blifvande förhöret och ändamålet med detsamma, med uppmaning till dem att då vara beredde att anföra allt, gom de ansåge lända till bedömande af direktör A:s verksamhet på Ultuna. Nu deremot, uppgifves det, uppkallades de till styrelsen utan att hafva ringaste aning om hvad som var å färde; åtskilliga frågor framställdes till deras besvarande, hvaribland till sist den, buruvida de hade något vidare att tillägga. Vi tveka ej, att med styrelsens egna ledamöter skulle i likartade omständigheter detsamma inträffat, som med lärarne, neml. att de, förvånade och oförberedda, omedelbart efter förhörets slut önskade göra en mängd tillägg till sina afgifna förklaringar. Emellertid fortsattes förhöret följande dag. På f. m. lärer direktör A. fått för styrelsen och de tillkallade jurymännen framlägga en mängd bögst graverande beskyllniogar mot lärarne, men — ehuru direktör A. föregående dag haft tillfälle att yttra sig öfver allt, som lärarne då anfört, och sig deraf flitigt begagnat — sä fingo desse nu ej ens vara närvarande, utan erhöllo först vid protokollsjusteriogen kännedom om bvad dir. A. dem förevitat. På grund af hvad sålunda den 16 mars på e. m. och den 17 på f. m. förekommit, afgåfve 3 af de 5 tillkallade opartiske männen sina till protokollet tagna utlåtanden — och sedan på e. m. samma dag (d. v. 8. efter utlåtandenas afgifvande) uppmanades en af lärarue att fortsätta meddelandet af de upplyaningar, som han tillförene af den långt fråm