till 200 mill. francs. Detta vore ett bevis på att affären kan gå utan att åtnjuta ett onaturligt skydd på statens bekostnad. —Å andra sidan framhölls den stora fördel; som , måste komma landet till godo genom hvitbetsodlingen; qvinnor och barn kunna derigenom få lämplig arbetsförtjenst och innehafvarne af små jordstycken bereda sig en afkastning af sin torfva, tillräcklig för att lefva godt. Genom att beskatta en näring, som ännu kvappast kan betraktas såsom börjad, förqväfver man den helt och hållet. I andra länder har man icke alls betungat hvitbetssockertillverknirgen med någon skatt i början, men efter en tid, när den hunnit komma i gång, har man pålagt, först en obetydlig, skatt, hvilken man sedan småningom ökat i den mån man sett fabrikationen kunna bära densamma. Detta vore det rätta sättet att gå till väga. Bli några fabrikanter här i landet rika derigenom att de slippa betala någon accis, så få ju landets öfriga invånare fördel af denna rikedom genom fabrikanternas ökade konsumtion. Följande talare deltogo i öfverläggningen: hrr Ola Jönsson, Tranchell, Siljeström, Hedlund Ocklind, 0. B. Olsson, v. Troil, Schulzenheim, Hedengren, Åke Andersson, Per Nilsson från Christianstads län, Muren, Medin och Otterström. Genom votering beslöt kammaren med 78 röster mot 59 afslå utskottets ofvan refererade hemställan. De öfriga betänkandena, som under detta sammanträde afhandlades, biföllos utan någon egentlig diskussion.