till 200 mill. francs. Detta vore ett bevis på
att affären kan gå utan att åtnjuta ett onatur-
ligt skydd på statens bekostnad. —- Å andra
sidan framhölls den stora fördel; som , måste
komma landet till godo genom hvitbetsodlingen;
qvinnor och barn kunna derigenom få lämplig
arbetsförtjenst och innehafvarne af små jord-
stycken bereda sig en afkastning af sin torfva,
tillräcklig för att lefva godt. Genom att be-
skatta en näring, som ännu kvappast kan be-
traktas såsom börjad, förqväfver man den helt
och hållet.
I andra länder har man icke alls betungat
hvitbetssockertillverknirgen med någon skatt i
början, men efter en tid, när den hunnit komma
i gång, har man pålagt, först en obetydlig, skatt,
hvilken man sedan småningom ökat i den mån
man sett fabrikationen kunna bära densamma.
Detta vore det rätta sättet att gå till väga.
Bli några fabrikanter här i landet rika derige-
nom att de slippa betala någon accis, så få ju
landets öfriga invånare fördel af denna rikedom
genom fabrikanternas ökade konsumtion. Föl-
jande talare deltogo i öfverläggningen: hrr Ola
Jönsson, Tranchell, Siljeström, Hedlund Ock-
lind, 0. B. Olsson, v. Troil, Schulzenheim,
Hedengren, Åke Andersson, Per Nilsson från
Christianstads län, Muren, Medin och Otter-
ström.
Genom votering beslöt kammaren med 78
röster mot 59 afslå utskottets ofvan refererade
hemställan.
De öfriga betänkandena, som under detta sam-
manträde afhandlades, biföllos utan någon egent-
lig diskussion.