i landet och der lyckas göra klart och lefvande för hvarje familjfader, för hvarje husmoder, hvilken guldgrufva ligger gömd under fiiten hos deras barns små fingrar, om den väckes, lifvas och ledes på ett lämpligt sätt. Måtte hvar och en, som är i tillfälle dertill, säga dem att vinningen af att deras barn tidigt hållas till det nyttiga arbetet icke inskränker sig till den klingande lönen derför; den vida bättre behållningen för dem blir den själens friskhet, den sinnets spenstighet och den sanna lycka, som ett sträfsamt hf alltid skänker. Kunde blott hos svenska folket väckas samma lefvande håg för arbetet, samma omtanka för sjelfförsörjning, som jag funnit hos Schweitz invånare; — sannerligen man då längre skulle behöfva hos oss se dessa sorgliga uppgifter om öfverfyllda allmänna arbetsinrättningar och om oerhörda fattigskatter, och man skulle äfven slippa höra omtalas dessa hemska sorgespel från krogarna, der superiet och lättjan fira sina triumfer, men der så många familjer bringas till armod och förtviflan. Sådant såg jag icke någonstädes i Schweitz. C. A. Nyholm.