ken, hafva flera byars, ja, till och med hela församlingars invånare sin förnämsta inkomstkälla Stiger man upp på bergen, råkar man unga herdegossar, som, under det de vakta getterna, hafva sin balmfläta under arbete; nalkas man bågon af de vidt omtalade, täcka schweitzerhyddorna i dalarna, så finner man utanför dörren unga flickor, under skämt och sång, i liflig sysselsättning med knytandet af halmtätor af alla finlekar. Inuti stugan hafva familjens fareller morföräldrar, stundom husmodren sjelf, fullt upp att göra med att putsa upp flätorna, sortera och uppnysta dem. Barnen börja äta vid 5 å 6 års ålder och vinna genom den tidiga öfningen en förvånande färdighet. I Wohlen (kantonen Aargau), en af de byar, der jag längst uppehöll mig, finnas flera familjer, bestående at 6, 7, 8 personer, — från barn om 6 till gamla om 70 år — hvilka alla ej göra någonting annat än fläta halm. Det är ganska vanligt, att en person, som vunnit god färdighet, på en dag hinner fläta 40 å 50 alnar af medelsortens flätor. Derför får han, efter svenkt mynt, 1 rdr. Då nu de yngre af familjen, 10och 12-åringarna, vanligen äro flinkare än de äldre, inses lätt hvilken god daglig inkomst detta arbete gifver en arbetarefamilj. Denna idoghet hos befolkningen har naturligtvis framkallat spekulation, och i Schweitz finner man stora ansedda handelshus, som aldrig gjort andra affärer än med halmflätor och ej heller vilja göra några andra, emedan de samlat förmögenhet på den handeln och aldrig kunna få så stora lager, att de ej gå hastigt åt. De hafva också vidsträckta affärsförbindelser, snart sagdt i hvarje större handelsstad i verlden. Den till flätning använda halmen beredes på följande sätt: Rågen skäres — för hand — just då matningstiden begynner, d. v. s. straxt vid blomningen, hvarefter man utlägger halmen på fältet till blekning. Dervid får man vara mycket noga, att halmen ej utsättes för regn, ty deraf blir den fläckig. När halmen är blekt, dertill åtgår cirka 8 dagar, afklippes den vid hvarje led och sorteras efter olika finlekar och hopbindes i bundtar af 1 skålp:s vigt. Det är gifvit att många Hätare ej sjelfva kunna odla halm, utan köpa dessa sådan samt betala den med 30 öre pr bundt om 1 skålp. Häraf inses, att halmflätningen ock har ett direkt inflytande på jordbruket, ty det lönar sig mycket väl att, ätven på Schweitz bördiga och välskötta jord, odla säd endast för halmens skull. Halmen kan dock ej genast efter sorteringen användas till flätor, utan klyfves den först, hvartill begagnas ett enkelt instrument, kalladt halmklyfvare, som delar strået i 4, 5 å 6 delar, allt som man önskar det och vill hafva flätan fin. Efter klyfningen pressas halmen under en vals, derefter doppas den i vatten för att ej brytas vid flätningen, och är så färdig att användas. MHvarje fläta göres 30 å 40 alnar lång, och när den är färdig, d. v. s. afputsad och uppnystad, mottages den af handelsmannen, som sedan ombestyr att dessa vackra arbeten af flitiga schweitzerfingrar få resa kring jordens alla kanter för att användas till prydnad eller nytta. Hvad som styrker mig i den förhoppningen, att denna industri kan bli hemmastadd hos 0ss, är den korta tid, som behöfves för dess inlärande, och hvarigenom den gamla svenska trögheten cj bör blifva något hinder af svårare beskaffenhet. De första handgreppen kunna förvärfvas på 2 å 3 veckors tid, allt efter elevernas fallenhet; för att vinna färdighet, genom hvilken först flätningen kan blifva lönande, fordras naturligtvis längre tid och flitig öfmng. Så är det ju med allt, som menniskan företager sig; men har man håg och god vilja, så blifver till och med det lätt, som i början ser alldeles omöjligt ut. Efter ett par månaders öfning anser jag, att hvar och en bör kunna åstadkomma sådana flätor, att de äro använddara och sålunda i handeln hafva sitt värde. All större färdighet, det vare sig i hvilket yrke som helst, vinnes ej utan genom tidig öfming; det har derföre aldrig kunnat falla mig in, att redan vuxna personer skulle kunna få det för halmflätning nödiga handlaget för att deraf hafva att påräkna någon synnerlig inkomst: jag har haft mina tankar och förhoppningar egentligen tästade på dessa små medborgare och medborgarinnor från 7 då 8 till 12 å 14 års ålder, på hvilka det finnes god råd här ilandet, men hvilka — låt oss vara öfverens om det — föra ett latmasklif och alls icke från första början danas till flitiga menniskor eller tillhållas att lära sig sådana saker, af hvilka de, en gång vuxna, kunna hafva reelt gagn. Det är till dessa jag, med afseende på halmflätningens och så många andra blygsamma industrigrenars uppblomstring, hyser förhoppningar — och jag skulle önska, att jag kunde besöka hvarje koja Om Hooctar Temblin iecka haofonnit sv 1 ett I