ken, hafva flera byars, ja, till och med hela för-
samlingars invånare sin förnämsta inkomstkälla
Stiger man upp på bergen, råkar man unga
herdegossar, som, under det de vakta get-
terna, hafva sin balmfläta under arbete; nalkas
man bågon af de vidt omtalade, täcka schweit-
zerhyddorna i dalarna, så finner man utanför
dörren unga flickor, under skämt och sång, i
liflig sysselsättning med knytandet af halmtä-
tor af alla finlekar. Inuti stugan hafva famil-
jens far- eller morföräldrar, stundom husmodren
sjelf, fullt upp att göra med att putsa upp flä-
torna, sortera och uppnysta dem. Barnen börja
äta vid 5 å 6 års ålder och vinna genom den
tidiga öfningen en förvånande färdighet. I Woh-
len (kantonen Aargau), en af de byar, der jag
längst uppehöll mig, finnas flera familjer, be-
stående at 6, 7, 8 personer, — från barn om 6
till gamla om 70 år — hvilka alla ej göra nå-
gonting annat än fläta halm. Det är ganska
vanligt, att en person, som vunnit god färdig-
het, på en dag hinner fläta 40 å 50 alnar af
medelsortens flätor. Derför får han, efter svenkt
mynt, 1 rdr. Då nu de yngre af familjen, 10-
och 12-åringarna, vanligen äro flinkare än de
äldre, inses lätt hvilken god daglig inkomst detta
arbete gifver en arbetarefamilj.
Denna idoghet hos befolkningen har naturligt-
vis framkallat spekulation, och i Schweitz finner
man stora ansedda handelshus, som aldrig gjort
andra affärer än med halmflätor och ej heller
vilja göra några andra, emedan de samlat för-
mögenhet på den handeln och aldrig kunna få
så stora lager, att de ej gå hastigt åt. De hafva
också vidsträckta affärsförbindelser, snart sagdt
i hvarje större handelsstad i verlden.
Den till flätning använda halmen beredes på
följande sätt: Rågen skäres — för hand — just
då matningstiden begynner, d. v. s. straxt vid
blomningen, hvarefter man utlägger halmen på
fältet till blekning. Dervid får man vara mycket
noga, att halmen ej utsättes för regn, ty deraf blir
den fläckig. När halmen är blekt, dertill åtgår
cirka 8 dagar, afklippes den vid hvarje led och
sorteras efter olika finlekar och hopbindes i
bundtar af 1 skålp:s vigt. Det är gifvit att många
Hätare ej sjelfva kunna odla halm, utan köpa
dessa sådan samt betala den med 30 öre pr
bundt om 1 skålp. Häraf inses, att halmflät-
ningen ock har ett direkt inflytande på jord-
bruket, ty det lönar sig mycket väl att, ätven
på Schweitz bördiga och välskötta jord, odla säd
endast för halmens skull.
Halmen kan dock ej genast efter sorterin-
gen användas till flätor, utan klyfves den först,
hvartill begagnas ett enkelt instrument, kal-
ladt halmklyfvare, som delar strået i 4, 5
å 6 delar, allt som man önskar det och vill
hafva flätan fin. Efter klyfningen pressas hal-
men under en vals, derefter doppas den i
vatten för att ej brytas vid flätningen, och är
så färdig att användas. MHvarje fläta göres 30
å 40 alnar lång, och när den är färdig, d. v. s.
afputsad och uppnystad, mottages den af han-
delsmannen, som sedan ombestyr att dessa vackra
arbeten af flitiga schweitzerfingrar få resa kring
jordens alla kanter för att användas till prydnad
eller nytta.
Hvad som styrker mig i den förhoppningen,
att denna industri kan bli hemmastadd hos 0ss,
är den korta tid, som behöfves för dess inlä-
rande, och hvarigenom den gamla svenska trög-
heten cj bör blifva något hinder af svårare be-
skaffenhet. De första handgreppen kunna för-
värfvas på 2 å 3 veckors tid, allt efter elever-
nas fallenhet; för att vinna färdighet, genom
hvilken först flätningen kan blifva lönande,
fordras naturligtvis längre tid och flitig öf-
mng. Så är det ju med allt, som menniskan
företager sig; men har man håg och god vilja,
så blifver till och med det lätt, som i början
ser alldeles omöjligt ut. Efter ett par månaders
öfning anser jag, att hvar och en bör kunna åstad-
komma sådana flätor, att de äro använddara
och sålunda i handeln hafva sitt värde. All
större färdighet, det vare sig i hvilket yrke som
helst, vinnes ej utan genom tidig öfming; det
har derföre aldrig kunnat falla mig in, att re-
dan vuxna personer skulle kunna få det för
halmflätning nödiga handlaget för att deraf hafva
att påräkna någon synnerlig inkomst: jag har
haft mina tankar och förhoppningar egentligen
tästade på dessa små medborgare och medbor-
garinnor från 7 då 8 till 12 å 14 års ålder, på
hvilka det finnes god råd här ilandet, men hvil-
ka — låt oss vara öfverens om det — föra
ett latmasklif och alls icke från första början
danas till flitiga menniskor eller tillhållas att
lära sig sådana saker, af hvilka de, en gång
vuxna, kunna hafva reelt gagn. Det är till dessa
jag, med afseende på halmflätningens och så
många andra blygsamma industrigrenars upp-
blomstring, hyser förhoppningar — och jag
skulle önska, att jag kunde besöka hvarje koja
Om Hooctar Temblin iecka haofonnit sv 1 ett I