vg Fi IHJ AV ola
ILifvet i Paris.
Id.
Hjelten för dagen är fortfarande Auwber, dei
lille mannen, som vid 87 års ålder bibehålle:
sin ungdomliga friskhet; han har återgifvi
Opera Comique dess rykte. Det är nu de gamle
kompositörerna, som skänka oss den vackraste
musiken. På lång tid har man ej sett en så
lysande teaterpublik, som vid första uppföran-
det åf Le premier jour de bonheur. Gräd-
dan af gräddan var der församlad; Faubourg
St. Germain, la Chasse d Antin, den politiska
verlden, senatorer, deputerade, klubbarnes blom-
ma, verkliga hertiginnor och hertiginnor ur 7e
denmi-monde.
Auber var sjelf närvarande; han satt i en loge
tillsammans med fyra unga damer, hvilka förut va-
rit hans elever. Hans trinmf var lysande; publiken
reste sig upp för att helsa den firade maäöstron.
Rörd af den hyllning, för hvilken han varit före-
mål, yttrade han till en vän: Lyckan är aldrig
fullkomlig; jag är gammal, men jag vill ej åi-
dras. Tårarne rullade utför hans kinder. Det
finnes dagar, som uppväga ett helt lif; en så-
dan dag firade Auber då han hörde en hel
publik jublande upprepa sitt namn. Voltaire
firade äfven på gamla dagar en sådan triumf;
han var lika ålderstigen som Anuber, då han lät
uppföra Zaire och då efter representationens
slut bela publiken reste sig upp för att lyck-
önska honom, hvarvid Voltaire utropade: Viljen
I då att jag skall dö af glädje!
Auber bebor ett vackert hotell vid Ruwe St.
Georges; då man kommer in på gården kan
man tro sig förflyttad till landet — en sådan
stillhet är rådande. Auber stiger hvarje morgon
upp kl. 6, hvarefter han genast sätter sig och
arbetar. KL. 9 dricker han en kopp the; sedan
30 år har han ej intagit någon annan frukost.
Sin middag äter ban på Cafe Anglais och
kryddar densamma med en butelj vin för
en louisdor. Auwber är en passionerad hästvän;
han har sex sådana djur i sitt stall. Hvarje
morgon går han med fickorna fulla af socker
ned för att helsa på dem.
Direktören för Opera Comique bad Auber
flera gånger att lemna den romans, som skulle
sjungas af Capoul; det var i januari, under
det att kölden ännu var ganska stark. Min
vän — svarade Auber i det han förde direk-
tören fram till fönstret — romansen är ännu ej
färdig. Se huru grå himlen är; alla som pas-
sera förbi se frusna ut, de gömma sina ansigten
i kappkragarna. Hur vill ni att jag skall kunna
blifva inspirerad att sjunga en romans om kär-
lek med en sådan utsigt framför mig. Säg
Capoul att jag skall lemna romansen den första
dag som solen skiner.
Sedan några dagar har här varit utställd en
karrikatyr, som mycket begapas och beskrattas
Det är en grupp af de tre hnfvuden: Berryers,
Thiers och Jules Favres. Detförstnämnda huf-
vudet är hvitt, det andra blått och det tredje rödt.
De tre färgerna (den franska flaggans) beteckna,
som ni torde veta, den hvita kejsardömet, den
blå borgarklassen och den röda folket.
Några ytterst eleganta livrer ådraga sig deras
uppmärksamhet, hvilka promenera Boulevard
des Italiens framåt. De äro exponerade i ctt
skrädderimagasin och beställda af prins Lucien
Bonaparte, som endera dagen anträder resan
till Rom, för att af påfven mottaga kardinals-
hatten. Den store kejsarens vilja har således
till en del gått i fullbordan, det var från St.
Helena som han uttalade följande önskningar
rörande sin familjs framtid: jag önskar, skref
han, att sönerna af vårt hus ingå i kyrkans
tjenst, och att döttrarne af detsamma gifta sig
med de rikaste och mägtigaste bland Roms furst-
liga familjer. Rom är verldens hufvudstad; på
så sätt kommer vår familj alltid att regera.
Mr Feydeau, en af Frankrikes mest populära
författare, har börjat utgifva en serie romaner;
samlingen blir tretio bäften och arbetets tendens
är att teckna det moderna sällskapslifvet, une
sorte de comedie lumanie, — La comtesse de
Chalis utgör första häftet; det är en teckning
af lifvet i den stora verlden. Det andra arbe-
tet, Le coup de Bourse, är en trogen skildring
af affärslifvet och har mottagits med mycket
SEN RCA ae