vg Fi IHJ AV ola ILifvet i Paris. Id. Hjelten för dagen är fortfarande Auwber, dei lille mannen, som vid 87 års ålder bibehålle: sin ungdomliga friskhet; han har återgifvi Opera Comique dess rykte. Det är nu de gamle kompositörerna, som skänka oss den vackraste musiken. På lång tid har man ej sett en så lysande teaterpublik, som vid första uppförandet åf Le premier jour de bonheur. Gräddan af gräddan var der församlad; Faubourg St. Germain, la Chasse d Antin, den politiska verlden, senatorer, deputerade, klubbarnes blomma, verkliga hertiginnor och hertiginnor ur 7e denmi-monde. Auber var sjelf närvarande; han satt i en loge tillsammans med fyra unga damer, hvilka förut varit hans elever. Hans trinmf var lysande; publiken reste sig upp för att helsa den firade maäöstron. Rörd af den hyllning, för hvilken han varit föremål, yttrade han till en vän: Lyckan är aldrig fullkomlig; jag är gammal, men jag vill ej åidras. Tårarne rullade utför hans kinder. Det finnes dagar, som uppväga ett helt lif; en sådan dag firade Auber då han hörde en hel publik jublande upprepa sitt namn. Voltaire firade äfven på gamla dagar en sådan triumf; han var lika ålderstigen som Anuber, då han lät uppföra Zaire och då efter representationens slut bela publiken reste sig upp för att lyckönska honom, hvarvid Voltaire utropade: Viljen I då att jag skall dö af glädje! Auber bebor ett vackert hotell vid Ruwe St. Georges; då man kommer in på gården kan man tro sig förflyttad till landet — en sådan stillhet är rådande. Auber stiger hvarje morgon upp kl. 6, hvarefter han genast sätter sig och arbetar. KL. 9 dricker han en kopp the; sedan 30 år har han ej intagit någon annan frukost. Sin middag äter ban på Cafe Anglais och kryddar densamma med en butelj vin för en louisdor. Auwber är en passionerad hästvän; han har sex sådana djur i sitt stall. Hvarje morgon går han med fickorna fulla af socker ned för att helsa på dem. Direktören för Opera Comique bad Auber flera gånger att lemna den romans, som skulle sjungas af Capoul; det var i januari, under det att kölden ännu var ganska stark. Min vän — svarade Auber i det han förde direktören fram till fönstret — romansen är ännu ej färdig. Se huru grå himlen är; alla som passera förbi se frusna ut, de gömma sina ansigten i kappkragarna. Hur vill ni att jag skall kunna blifva inspirerad att sjunga en romans om kärlek med en sådan utsigt framför mig. Säg Capoul att jag skall lemna romansen den första dag som solen skiner. Sedan några dagar har här varit utställd en karrikatyr, som mycket begapas och beskrattas Det är en grupp af de tre hnfvuden: Berryers, Thiers och Jules Favres. Detförstnämnda hufvudet är hvitt, det andra blått och det tredje rödt. De tre färgerna (den franska flaggans) beteckna, som ni torde veta, den hvita kejsardömet, den blå borgarklassen och den röda folket. Några ytterst eleganta livrer ådraga sig deras uppmärksamhet, hvilka promenera Boulevard des Italiens framåt. De äro exponerade i ctt skrädderimagasin och beställda af prins Lucien Bonaparte, som endera dagen anträder resan till Rom, för att af påfven mottaga kardinalshatten. Den store kejsarens vilja har således till en del gått i fullbordan, det var från St. Helena som han uttalade följande önskningar rörande sin familjs framtid: jag önskar, skref han, att sönerna af vårt hus ingå i kyrkans tjenst, och att döttrarne af detsamma gifta sig med de rikaste och mägtigaste bland Roms furstliga familjer. Rom är verldens hufvudstad; på så sätt kommer vår familj alltid att regera. Mr Feydeau, en af Frankrikes mest populära författare, har börjat utgifva en serie romaner; samlingen blir tretio bäften och arbetets tendens är att teckna det moderna sällskapslifvet, une sorte de comedie lumanie, — La comtesse de Chalis utgör första häftet; det är en teckning af lifvet i den stora verlden. Det andra arbetet, Le coup de Bourse, är en trogen skildring af affärslifvet och har mottagits med mycket SEN RCA ae