ta vitsord innebar ett skarpt klander; jag vet nemligen mer än väl, att det näppeligen delas af någon enda af desse mäns talrika lärjungar. Dock — detta var blott min första tanke; vid närmare besinnande insåg jeg slltför tydligt det hårda i dessa ord, ipnebärande ett ej otydligt ogillande af en högst vigtig del af vår lärareverksamhet, under det att direktör Amöen samtidigt hedras med det vitsordet, att han visat sig sin plats värdig och förvarfvat styrelsens aktning och förtroende. Och än mer, jag insåg snart tydligen, hvilket skadligt inflytande en sådan dom öfver min lärareverksamhet på Ultuna kunde hafva på min framtid, i det att, vid möjligen blifvande befordringefrågor, denna dom måste för mig vara ej obetyåligt graverande. Det är på grund häraf, som jag härmed hos styrelsen får ödmjukligen anhålla om intyg öfver det sätt, hvarpå jag skött min befattning såsom lärare 1 botanik vid Ultuna landtbruksinstitut. Skulle emeliertid styrelsen i detta sitt intyg finna sig befogad att om nämnåa min ve:ksamhet fälla något mindre fördelaktigt omdöre, så — alldenstund ett sådant naturligtvis måste vara grun-. dadt på verkliga fakta — såväl anhåller jag ödmjukligen gom fordrar med bestämdhet, attdessa fakta måtte mig delgifvas, på det att jag måtte deröfver kunna få förklara mig. Jag är öfvertygod, att enhvar om sin heder män person inser det rättmätiga i en sådana begäran. Slutligen, då jag här sökt förklara mig öfver åtskilliga mig träffande anmärkoingar i styrelsens protokoll af den 10 januari d. å, hvilka, om de omotsagda qvarstå, måhända i en framtid skola betraktas såsom för mig mindre hedrande samt genom min tystuad erkända, så får jag ödmjukligen anhålla, att denna min skrift måtta i sin belhet få i styrelsens protokoll intagas. Upsala den 24 febr. 1868. Th. M. Eries, adjunkt vid Upsala universitet. Den. allvarsamma konflikt, som af de nu senast anförda skrifvelserna befinnes ega rum vid institutet, når under senare hälften af februari månad sin höjdpunkt. För de märkliga händelserna under denna tid bafva vi icke och kunna ännu icke hafva några offentliga handlingar att gå efter, men hvad vii korthet om dessa händelser här måste omförmäla, tro vi icke någon skall kunna bestrida vara med verkliga förhållandet fullt öfverensstämmande. Den 15 febr. var inspektor Kjellin kallad till styrelsens ordförande och erhöll då en vink om att han borde taga afsked. När detta kom till de öfrige lärarnes kännedom, inställde de sig allesamman den 17 febr. hos ordföranden, dervid professoren Bergstrand å samtlige lärarnes vägnar anförde ungefär följande: Då vi genom det samtal, som inspektor Kjellin förliden lördag haft med hr grefven samt med hr öfverste Sundmark, försport, att styrelsen skulle vara betänkt på att afskeda hr Kjellin med anledning af våra skrifyelser till styrelsen, och då tillika hr öfverste Sundmark för Kjellin antydt, att jag och Lindqvist egentligen vore upphofvet till dessa skrifvelser, så hafva vi här infunnit oss, för att inför hr grefven förklara, det vi i afseende å dessa skrifvelser äro allesammans lika ansvarige, hvarföre en afsättningsåtgärd rättvisligen ej bör träffa någon viss ibland oss, utan drabba alla Uika. Det är beklagligt, om styrelsen uteslutande förlitar sig på en enda persons uppgifter och framställningar rörande institutets förhållanden eller härvid endast och allenast tror på hans ofelbarhet. Det är säkerligen ej för hr grefven obekant, huruledes lärlingar, elever, ja hela landet klaga öfver institutet, och vi kunna ingalunda vara likgiltiga för dessa klagomål. Vi riskera måhända mycket, men vår pligt fordrar att vi för upprätthållandet af institutet och det läroverk, der vi blifvit satte att verka såsom lärare, vända oss till styrelsen på det sätt som skett. Vi anhålla att hr grefven behagade meddela till styrelsen denna vår bestämda förklaring, att vi i afseende å våra skrifvelser äro allesammans fullkomligt lika ansvarige. Samma dag hade styrelsen sammankomst och beslöt att afskeda inspektor Kjellin, hvarom denne af ordföranden några dagar derefter underrättades, och uppgaf ordföranden de till styrelsen ingifna skrifvelserna såsom skäl till hr Kjellins afsättning. Den 22 febr. begick hr öfverste Sundmark den illa beräknade och för styrelsen olyckliga handlingen att anmoda en bland eleverne att besöka sig, med honom konferera om förhållandena vid Ultuna samt anmoda honom att uppmana eleverna att välja 4 deputerade, hvilka skulle hos styrelsens ordförande framlägga elevernes uppfattning af den närvarande förargliga stämningen och ställning n vid institutet. Genom denna, minst sagdt oförsigtiga handling blefvo äfven eleverna indragna i förvecklingen och införde ett nytt ingalunda betydelselöst element i konflikter. Verkan af detta nya element blef dock en hel annan än beräknadt var. Eleverne upptogo ej särdeles beredvilligt den till dem ställda uppmaningen, hvilken de måtte hafva ansett mindre honett. Resultatet blef, att de enhälligt beslöto att genom sina fyra deputerade säga styrelsen, hvad vi redan förut omförmält, nemligen att alla de ibland dem, som råda sig sjelfve, beslutit, att, derest lärarne skulle afgå, lemnade ock de institutet, samt att de öfriga skrifvit -till föräldrar och målsmän med begäran om tillåtelse att få följa sina kamraters exempel. Så illa för institutet och styrelsen slog elevernes indragande i affären ut.