Bref från Ianmdsorten.
Mariefred den 13 mars.
Att ombytlighet ligger i menniskolyonet är e1
känd och afgjord sak, äfvensom det, att hvad mas
den enn tiden med högsta ifver omfattar och be
främjar, en ännan tid förefaller -— om icke obehöf
ligt, åtminstone likgiltigt.
Denna sanning har i vårt lilla samhälle fått en
ny bekräftelse, mest i fråga om skarpskyttesaken
För tre, ja för två år tedan ifrade alla menniskoj
derför. Skarpskyttarna, skarpskyttarpa voro i hva;
mans mun. Deras uniform, deras beväpning, dera
excercia och allt deras görande och låtande ut
gjorde då dagens lösen och det ämne, hvarom mar
7åest och helst samtalade. Men — huru förhålie
det sig nu?
För två år sedan vore Mariefreds och hela der
kriogliggande ortens alla damer lifrade af en id6
den, att skaffa skarpskyttarna en fana. Till åväga
bringande häraf fordrades en summa och den an
skaffades på så sätt, att man till en dertill utvalt
komitå insände handarbeten, bvilka sedan på offentli;
suktion försåldes, hvarefter för det influtna beloppe
en rätt vacker fana anskaffades. När den ble
färdig, öfverlemnades den, med pomp och ståt, til
skarpskyttekåren, af den dam, som dermed haf
största bestyret, och en stor glädje Jifvade all
sinnen, icke för fanans, men för idena skull; t
man var i sitt innersta hjerta fullt öfvertygad, an
folkbeväpning är det säkraste och rätta mediet at
pätta den svenske mannen i ståvd att när hels
det gäller försvara den torfva han odlar, jumte de
hem, der han njuter familjelifvets Jycka, försvar:
mska, barn, åldriga föräldrar och yngre syskon mo
fiendtligt öfvervåld. j
Emellertid — buru sorgligt! Nu hör man hå
Knappast talas om skarpskyttekåren, som förlide:
sommar hade sammansmält till 16 man, från at
för utgöra 44, I uniform ger man nu sällan någor
förutom en, den der icke eger andra kläder a
bärö, Musiken, förr så ifrigt sysselsatt med stön
diga öfoiopar, är nu hvarken så fullständig elle
så lifvad som förr, och hela saken synes vara p
väg aut aftyna, lik en blomma, som saknar vatte
och sol. i :
et är vinter, säger man urskuldande. cBättr
blir det väl då våren kommer.och alitiog lifvas e
ter den långa dvalan., Ja, Gud pifve det! Me
jag tror ej mycket derpå, ithy att förra årets som
mar gick temligen tyst sia gång, utan någotsärde
Jes mycket af den vackra musik och de trögn
marscher, som förr utgjorde våra härvarande skarp
skytiars käraste förströelse.