DAMEN MED SVARTA HANDSKEN.
(Fortsättning af Det Hemliga Förbundet).
(Forts. fr. föreg. n:r).
— Ah! det är sannt, yttrade Fulmen, ni har
ännu icke talat om för oss, hvilka äfventyr ni
halt. Kanske er berättelse skall kasta något
ljus öfver alla dessa förhållanden, som ännu äro
insvepta i det djupaste mörker.
— Vanligtvis, sade herr Dulong, har jag gått
ut klockan åtta och begifvit mig helt lugnt till
caf Tabouret, der jag spelat domino och biljard
till klockan elfva. Men i går då jag anlände
till hörnet af Vaugirard-gatan, hejdades jag af
ett stadsbud, som räckte mig en biljett. Jag
gick fram till en gaslykta och läste följande:
En gammal väninna ber herr Fredrik Du-
long, som hon gerna skulle vilja återse, följa
den man som framlemnar denna biljett.
Jag trodde att det var fråga om ett af dessa
äfventyr, som vi studenter mycket ofta äro ute
för, och jag föregaf att jag al en vigtig ange-
lägenhet vår hindrad.
Mannen yttrade då med alla tecken till den
djupaste vördnad: -
— Damens ekipage väntar herrn på Odbon-
torget.
— Damens ekipage! Abhba! tänkte jag; det
var en annan sak.
Jag följde stadsbudet och fann en himmels-
blå vagn, förspänd med tvenne ståtliga hästar.
En lakej i livr öppnade vagnsdörren för
mig och stadsbudet aflägsnade sig. Sedan jag
tagit plats i det beqväma åkdonet, sade lakejen
till mig:
— Herrn torde tillåta att jag sätter mig bred-
vid herrn; ty jag har vissa upplysningar att
lemna herrn.
— Var så god, svarade jag.