sidentapeter, en budoar, möblerad med utsökt
lyx och koketteri samt belyst af enitaket upp-
hängd alabasterlampas magiska sken.
— Alldeles, alldeles! utropade studenten öf-
verraskad. Har ni varit der? Hur kan ni veta...?
— Vänta, sade Armand, under det att Ful-
men gjorde en åtbörd af förvåning. Väggarne
äro prydda med vackra taflor af någon mästare,
tillhörande den spanska skolan. I fönsternicherna
stå blomsterbord, rullgardinerna äro nedfällda...
— Alldeles.
— Midt på golfvet står ettbord med marmor-
skifva.
— Jaha, jaha!
— Sedan ni väntat omkring fem minuter, fort-
for Armand med en viss häftighet, såg ni en
dörr öppnas...
— Ni bar rätt: en dörr öppnades verkligen...
— Och en maskerad dam inträdde.
— Nej, Svarade studenten, jag såg icke till
någon dam.
Denna gång var det Armand, som uppgaf ett
rop af förvåning.
— Hvem var det då som kom in? sporde han.
— En man.
— Besynnerligt! Allt detta mörker, som jag
ansåg nära att skingras genom er berättelse,
utbreder sig ånyo, ännu ogenomträngligare än
förr. Hvem var denne man? hvad sade han
åt er?
-— Vänta, yttrade herr Fredrik Dulong, under
det att Fulmen lyssnade uppmärksamt, det var
icke tio minuter jag fick sitta ensam, utan nära
en timme. På det bord, hvarom ni nyss talade,
stodo en butelj och ett glas; När jag suttit h
stund och tröttnat vid att inspektera rummet,
började jag blifva otålig och undersökte buteljen
samt dess innehåll. Nå, hvad blef följden? Jag
tyckte att drycken smakade väl och för att
döda tiden, tömde och ifyllde jag glas på glas.