än tillräckligt ådagalsgdt. Styrelsen gör sig i denna skrifvelse skyldig till ett skärande hån mot sig sjelf. Sedan styrelsen sjelf suspenderat stadgarna, i strid mot dem fattat beslut, i strid mot dem gjort publikationer och utfärdat instruktion, kommer nu styrelsen och gör inepektoren den förebråelsen, att han icke ställt sig stadgarna till efterrättelse, då han ej medåelat eleverne praktisk undervisniog i jordbruket (bvilket naturligen är detsamma som undervisning i det praktiska jordbruket, d. v. s. i agrikultur. Se stadg. 12, mom. 4). Det är något sent, att nu komma och befalla inspektoren att ställa sig stadgarna till efterrättelse i de fall, i afseende på hvilka styrelsen förut förbjudit honom att taga stådgarna till efterföljd. Att derföre styrelsens i skrifvelsen af den 29 okt. 1867 gifna särskilda förordnande träffade horom som exa blixt från eo klar bimmel, må icke förundra någon. Hr Kjellin, som semtidigt med ofvannämnde skiifvelse fick af föreståndaren hr Ameen mottaga en skrapa i samtlige lärarnes närvaro, fann sig manad att derom underrätta styrelsen, äfvensom att återföra i styrelsens minpe, på hvad vilkor han antagits till inspektor vid Ultuna. Hr K. yttrar i denga skrifvelse, bland annat: Uti styrelsens skrifvelse af den 29 oktober detta år säges: Att föreståndaren redan vid värarbetenas början 1866 lemnat mig i uppdrag att enligt gällande stadgar undervisa cleverna uti landtbrukets praktik; men då en sådan tillsägelse ej delgafs såsom något styrelsens beslut, eller i form af skriftlig instruktion och ej heller under den förklaring. att jag enligt institutets stadgar från våren 1866 skulie blifva den ordinarie praktiske läraren förinstitutets samtlige lärjungar, så kunde jag ej uppfatta denna anmodan af föreståndaren snnorlundn. än att jag endast skulle vara honom till hjelp och biträde 1 hans lärareverksamhet; men attjag ej vore ansvarig för den undervisning, som eleverna meddelades. och har jag hela tiden sålunda uppfattat min ställning till eleverna och deras undervisning, så länge styrelsen ingenting annat derom förordnat. — Då bet gen i det praktiska af landtbruket afgåfvos till elevernas examen, så skedde detta af föreståndaren och mig gemensamt, men ej af mig såsom sjelfständig och ensam ansvarig lärare 1 detta ämne. Vi anse oss bärvid böra anmärka, helst vi kun na det fullgiltigt bestyrka, att då de öfriga betygen afgåfvos af de särskilde lärarne i deras respektive ämnen, afgåtvos betygen i det praktiska aft landtbruket eller agrikulturen af föreståndaren efter rådgörelse med inspektoren, och är det alltför undfallande och dessutom ej rätt på saken yttradt, såsom i herr Kjellips skrifvelse sker, att de afgåfvoa af föreståndaren och mig (inspektoren) gemensamt. Att åter inspektoren slutligen lät förmå sig att underskrifva betygen, det var, med respekt sagdt cn dumhet af honom, hvilken han må förklara bäst han gitter. Dertill exde han så mycket mindre någon skyldighet, som han saknade all rättigbet dertill. Som den skrapa, hvarmed föreståndaren beledsagade den nya instruktionens öfverlemnande till inspektoren, äfven i någon mån träffade institutets öfrige lärare eller åtminstone berörde deras intressen på ett sätt, som var egnadt att ingifva farhågor, tunno samtlige lärarne för godt att äfven uppgätta och inlemna en skrifvelse. Denna skrifvelse har följande märkliga och belysande innehåll: Till styrelsen öfver Ultuna landtbruksinstitut! Undertecknade, lärare vid institutet, anhålla hos styrelsen i störs:a ödmjukhet, att få framställa nåra förfrågningar med anledning af en händelse, som den 30 sistl. oktober tilldrog sig vid ett sammanträde, hvartill vi blifvit kallade af institutets föreståndaro hr direktör H. Am6ten. Sedan ett styrelseprotokoll af föregående dag eller den 29 oktober detta år blifvit oss meddeladt, uttrlades i sammanhang dermed af föreståndaren en skarp förebråelse till inspektoren Kjellin, hvarjemte herr direktör Ameen högtidligen och kraftigt förklarade att allt bvad han som föreståndare säger och befaller, sker å styrelsens vägnar eller i dess namn, och måste dessa befallningar af lärarne ovilkorligen genast och utan ringaste invändning hörsammas; efteråt må klagomål eller besvär med anledning deraf anmälast. Då emellervid dessa befallningar synas taga en betänklig utsträckning, så nödgas vi hos styrelsen i ödmjukhet förfråga oss, om en dylik rättighet blifvit föreståndaren gifven utan alla inskränkningar. . Styrelsens ofvannämnda skrifvelse af den 29 sistl. oktober innehåller nemligen ett förordnande för inspektor Kjellin att undervisa institutets elever eller lärjungar uti den högre lärokursen och såsom lärare meddela dem betyg vid afgångsexamen, I samma skrifvelse omförmiles vidare att direktör Amcen tillsagt Kjellin härom under vårbruket 1866 att vara lärare för eleverna, ehuru vid Kjellins antagande som inspektor deu 15 juni 1865 af styrelsen meddelades honom en skriftlig instruktion, som uttryckligen bestämmer, att Kjellin endast hade med lärlingarnes undervisning att skaffa. Att så var styrelsens mening framgår äfvenledes deraf, att det väsendtligaste motiver för herr Leissners afskedande just uppgifves vara, att den nye inspektoren ej skulle ega någon undervisningsskyldighet för eleverna, hvarföre ock lönen nedsattes till ett mindre belopp. Direktör Am6eens förenämnda tillsägelse vären 1866 kunde alltså af Kjellin ej uppfattas annorlunda än som en enskild anmodan att hjelpa eller tillfälligtvis biträda föreståndaren vid elevernas undervisning, men ej såsom innefattande ett förordnande på en ny och vidsträcktare lärareverksamhet, för hvilken inspektoren vore ansvarig, och detta så mycket mera som under 1! års tid så väl lärare som elever sväfvade i fullkomlig okunnighet om en sådan förändring angående undervisningen. : Af styrelseprotokollet af den 29 oktober 1867 Synes emöllertid, att direktör Ameens muntliga tillsielse halftannat år derefter vunnit bekräftelse och etta utan Kjellins hörande eller medgifvande. Men om direktör Amåens muntliga tillsägelser och befallningar sålunda skola vara bestämmande i afseende å ändringar i lärarnes undervisningsskyldighet eller i frågor, som angå lärarnes antagande celler entledigande i vissa läroämnen, m. fl. andra vigtiga angelägenheter, så kommer derigenom hela vår ställning och lärareverksamhet vid institutet att blifva i hög grad osäker samt beroende af blott en enda yersons godtycke. Det anvisas oss visserligen, att vi kunna anföra besvär eller klagomål, i fall vi på något sätt äro missnöjda med direktörens befallningar, men inför hvilken myndighet skola vi besvära oss. då det förklaras af direktör Amåen, att hans befallningar tillika äro styrelsens? i Epligt vår uppfattning af institutets stadgar är det styrelsen, som antager lärare och meddelar de instruktioner, som vid undervisningen böra jiakttagas, hvaremot föreståndaren i detta afseende endast eger att öfvervaka, det stadgarnas och styrelsens föreskrifter fullgöras. Finnes skäl till anmärkning, så må han anmäla förhållandet till styrelsen, men