än tillräckligt ådagalsgdt. Styrelsen gör sig i den-
na skrifvelse skyldig till ett skärande hån mot sig
sjelf. Sedan styrelsen sjelf suspenderat stadgarna,
i strid mot dem fattat beslut, i strid mot dem gjort
publikationer och utfärdat instruktion, kommer nu
styrelsen och gör inepektoren den förebråelsen, att
han icke ställt sig stadgarna till efterrättelse, då
han ej medåelat eleverne praktisk undervisniog
i jordbruket (bvilket naturligen är detsamma som
undervisning i det praktiska jordbruket, d. v. s. i
agrikultur. Se stadg. 12, mom. 4). Det är nå-
got sent, att nu komma och befalla inspektoren
att ställa sig stadgarna till efterrättelse i de fall,
i afseende på hvilka styrelsen förut förbjudit ho-
nom att taga stådgarna till efterföljd.
Att derföre styrelsens i skrifvelsen af den 29
okt. 1867 gifna särskilda förordnande träffade
horom som exa blixt från eo klar bimmel, må icke
förundra någon.
Hr Kjellin, som semtidigt med ofvannämnde
skiifvelse fick af föreståndaren hr Ameen mottaga
en skrapa i samtlige lärarnes närvaro, fann sig
manad att derom underrätta styrelsen, äfvensom
att återföra i styrelsens minpe, på hvad vilkor han
antagits till inspektor vid Ultuna. Hr K. yttrar
i denga skrifvelse, bland annat:
Uti styrelsens skrifvelse af den 29 oktober detta
år säges: Att föreståndaren redan vid värarbete-
nas början 1866 lemnat mig i uppdrag att enligt
gällande stadgar undervisa cleverna uti landtbru-
kets praktik; men då en sådan tillsägelse ej delgafs
såsom något styrelsens beslut, eller i form af skrift-
lig instruktion och ej heller under den förklaring.
att jag enligt institutets stadgar från våren 1866
skulie blifva den ordinarie praktiske läraren förin-
stitutets samtlige lärjungar, så kunde jag ej upp-
fatta denna anmodan af föreståndaren snnorlundn.
än att jag endast skulle vara honom till hjelp och
biträde 1 hans lärareverksamhet; men attjag ej vore
ansvarig för den undervisning, som eleverna med-
delades. och har jag hela tiden sålunda uppfattat
min ställning till eleverna och deras undervisning,
så länge styrelsen ingenting annat derom förordnat.
— Då bet gen i det praktiska af landtbruket afgåf-
vos till elevernas examen, så skedde detta af före-
ståndaren och mig gemensamt, men ej af mig såsom
sjelfständig och ensam ansvarig lärare 1 detta ämne.
Vi anse oss bärvid böra anmärka, helst vi kun na
det fullgiltigt bestyrka, att då de öfriga betygen
afgåfvos af de särskilde lärarne i deras respektive
ämnen, afgåtvos betygen i det praktiska aft landt-
bruket eller agrikulturen af föreståndaren efter
rådgörelse med inspektoren, och är det alltför
undfallande och dessutom ej rätt på saken yttradt,
såsom i herr Kjellips skrifvelse sker, att de afgåf-
voa af föreståndaren och mig (inspektoren) ge-
mensamt. Att åter inspektoren slutligen lät
förmå sig att underskrifva betygen, det var, med
respekt sagdt cn dumhet af honom, hvilken han
må förklara bäst han gitter. Dertill exde han så
mycket mindre någon skyldighet, som han saknade
all rättigbet dertill.
Som den skrapa, hvarmed föreståndaren beled-
sagade den nya instruktionens öfverlemnande till
inspektoren, äfven i någon mån träffade institutets
öfrige lärare eller åtminstone berörde deras intres-
sen på ett sätt, som var egnadt att ingifva farhå-
gor, tunno samtlige lärarne för godt att äfven upp-
gätta och inlemna en skrifvelse.
Denna skrifvelse har följande märkliga och
belysande innehåll:
Till styrelsen öfver Ultuna landtbruksinstitut!
Undertecknade, lärare vid institutet, anhålla hos
styrelsen i störs:a ödmjukhet, att få framställa nå-
ra förfrågningar med anledning af en händelse, som
den 30 sistl. oktober tilldrog sig vid ett samman-
träde, hvartill vi blifvit kallade af institutets före-
ståndaro hr direktör H. Am6ten.
Sedan ett styrelseprotokoll af föregående dag eller
den 29 oktober detta år blifvit oss meddeladt, uttr-
lades i sammanhang dermed af föreståndaren en
skarp förebråelse till inspektoren Kjellin, hvar-
jemte herr direktör Ameen högtidligen och kraf-
tigt förklarade att allt bvad han som föreståndare
säger och befaller, sker å styrelsens vägnar eller i
dess namn, och måste dessa befallningar af lärarne
ovilkorligen genast och utan ringaste invändning
hörsammas; efteråt må klagomål eller besvär med
anledning deraf anmälast. Då emellervid dessa be-
fallningar synas taga en betänklig utsträckning, så
nödgas vi hos styrelsen i ödmjukhet förfråga oss, om
en dylik rättighet blifvit föreståndaren gifven utan
alla inskränkningar. .
Styrelsens ofvannämnda skrifvelse af den 29 sistl.
oktober innehåller nemligen ett förordnande för in-
spektor Kjellin att undervisa institutets elever eller
lärjungar uti den högre lärokursen och såsom lärare
meddela dem betyg vid afgångsexamen, I samma
skrifvelse omförmiles vidare att direktör Amcen
tillsagt Kjellin härom under vårbruket 1866 att vara
lärare för eleverna, ehuru vid Kjellins antagande
som inspektor deu 15 juni 1865 af styrelsen med-
delades honom en skriftlig instruktion, som uttryck-
ligen bestämmer, att Kjellin endast hade med lär-
lingarnes undervisning att skaffa. Att så var sty-
relsens mening framgår äfvenledes deraf, att det
väsendtligaste motiver för herr Leissners afskedande
just uppgifves vara, att den nye inspektoren ej
skulle ega någon undervisningsskyldighet för ele-
verna, hvarföre ock lönen nedsattes till ett mindre
belopp. Direktör Am6eens förenämnda tillsägelse
vären 1866 kunde alltså af Kjellin ej uppfattas an-
norlunda än som en enskild anmodan att hjelpa el-
ler tillfälligtvis biträda föreståndaren vid elevernas
undervisning, men ej såsom innefattande ett förord-
nande på en ny och vidsträcktare lärareverksamhet,
för hvilken inspektoren vore ansvarig, och detta så
mycket mera som under 1! års tid så väl lärare
som elever sväfvade i fullkomlig okunnighet om en
sådan förändring angående undervisningen. :
Af styrelseprotokollet af den 29 oktober 1867 Sy-
nes emöllertid, att direktör Ameens muntliga tillsi-
else halftannat år derefter vunnit bekräftelse och
etta utan Kjellins hörande eller medgifvande. Men
om direktör Amåens muntliga tillsägelser och be-
fallningar sålunda skola vara bestämmande i afse-
ende å ändringar i lärarnes undervisningsskyldighet
eller i frågor, som angå lärarnes antagande celler
entledigande i vissa läroämnen, m. fl. andra vigtiga
angelägenheter, så kommer derigenom hela vår ställ-
ning och lärareverksamhet vid institutet att blifva i
hög grad osäker samt beroende af blott en enda
yersons godtycke. Det anvisas oss visserligen, att
vi kunna anföra besvär eller klagomål, i fall vi på
något sätt äro missnöjda med direktörens befallnin-
gar, men inför hvilken myndighet skola vi besvära
oss. då det förklaras af direktör Amåen, att hans
befallningar tillika äro styrelsens? i
Epligt vår uppfattning af institutets stadgar är
det styrelsen, som antager lärare och meddelar de
instruktioner, som vid undervisningen böra jiaktta-
gas, hvaremot föreståndaren i detta afseende endast
eger att öfvervaka, det stadgarnas och styrelsens
föreskrifter fullgöras. Finnes skäl till anmärkning,
så må han anmäla förhållandet till styrelsen, men