TaAdU OlJUUVV DaAlal. I LeIll 1111 RA vil JIILeCvD.
Beklagliga förhållanden vid
Ultuna landtbrulksinstitut.
Vi fortsätta i dag, efter Upsala-P:n, redo-
görelsen för förvecklingarna vid Ultuna:
I den föregående uppsatsen framlade vi de pro-
tokoller och öfriga officiella bhardliugar, hvilka
ådagalade styrelsens för Ultuna institut fattade be-
slut, att inspektoren, på det tillfälle måtte lemuas
honom att mera uteslutande egna sin tid åt
egendomens skötsel, askulle befrias från skyldig-
heten att undervisa eleverna i agrikultur, landt-
mäteri och liniearteckninges, samt catt ep särskild
lärare i dessa ämnen skulle antagase Till hvad
vi då med afseende härpå anförde, bifoga vi, nvad
vi förra gången försummade nämna, nemligen, att
det af oss anförda styrelsens protokoll af den 15
juni, enligt hvilket hr Kjellin antogs till inspektor
efter hr Leissner och i hvilket bestämmes, att in-
spektorens undervisningsskyldighet är inskränkt
endast till lärlingarne, i afskrift genom förestån-
daren meddelades hr Kjellin såsom ett rättespvöre med
afseende på bans skyldigheter och rättigheter eller
såsom den för inspektoren gällande instruktionen
i allmännaste ordalag. Nämpva böra vi ock, att
styrelsens beslut, satt en särskild lärare i agrikul-
tur, landtmäteri ocb linearteckning skulle antagas,
så tillvida äfven blifvit satt i verkställighet, som
samma dag, den 15 juni 1865, hr Kjellin antogs
till inspektor hr A. Leijonflycht, som redan förut
varit anställd somYärare i skogshushållving, antogs
af styrelsen att vara lärare äfven i landtmäteri,
ofe5gning och linearteckving (Prot. 15 juni 1865,
Här hafva vi sålunda samtidigt med den rye in-
spektoren en särskild lärare i två af de ämnen,
som förut tillhört inspektoren; men det var tre
läroämnen, från hvilka inspektoren blifvit befriad
och hvilka alla tre äfven styrelsens beslut af den
1 april 1865 om särskild lärare gäller. Det är
det vigtigaste zf dessa tre ämnen, som också isty-
relsens protokoll med rätta sättes främet, nem-
ligen agrikulturen, med afseende på bvilket man
förgäfves i styrelsens protokoller letar efter den
gärskilde läraren, som skulle antagas. Någon
sådan har icke blifvit offentligt eller officielt till-
satt; men att en sådan, en lärare i det väl med
allt skäl som det vigtigaste ämnet vid ett landt-
bruksinstitut ansedda icke kunde saknas eiler alls
icke fipnas vid vårt första landtbruksinstitut, är en
gifven sak. Men hvilken bland samtliga de vid
institutet anställde lärarne hade då fått sig upp-
draget att i detta avgelägna läroämne undervisa?
För den, som, är i likhet med oss, ivskränkt till de
officiella bandlingarna, kan något positivt svar på
denna fråga näppeligen gilvas. Hvad som alltid
och genast visar sig klart och oomtvistelict, är det,
att hvem som än må vara läraren i detta ämne,
inspektoren kan det icke vara, ty han är genom
en serie af officiella dokumenter från denna under-
visning skild. Icke keller kan det gerna vara någon
af de lärare, som föreståndaren har jemte eller
rättare sagdt under sig, ty omfattnipgen af deras
uvdervisningsskyldighet är tydligt och strängt an-
gifven såväl i institute:s stadgar som i styrelsens
protokoller; och skulle också någon af desse lärare
på styrelsens anmodan hafva åtagit sig awt öka sin
redan åtagna undervisningsskyldighet med den y:-
terligare i agrikultur, så kan man icke uttänka på-
got rimligt skäl, hvarför detta icke blifvit i styrel-
sens protokoller antecknadt. Styrelsen hade genom
ett dylikt antecknande förebyggt den för benne
icke just förmånliga frågan, som hvarje granskare
af styrelsens protokoller från den 1 spril 1865 intill
rärvarande das måste göra sig, den frågan pemligen:
hvart har läraren i agrikulturen eller det
praktiska af jordbruket vid Ultuna landt-
bruksinstitut tagit vägen?
Efter hvad vi här i afseende på bebandlade
frågan anse osg lika säkert som genom ett ma-
tematiskt bevis hafva ådagalagt, kan det gjor-
da spörjsmålet icke besvaras på annat sätt än så:
antingen har, sedan förre läraren 1 agrikul-
turen hr DLeissner hösten 1865 skildes från
Ultuna, vid detta landtbruksinstitut icke funnits
någon lärarei agrikultur, eller också har före-
standaren hr direktör Ameen varit denne lärare.
Nöågot tredje gifves icke att välja på.
Ehuruväl vi äro öfvertygade, att mången af hvad
vi redan anfört sammanlagdt med hvad vi komma
att framlägga skall finna såväl materiella som for-
mella skäl för antagandet af det första alternati-
vet, kunna vi dock icke för vår del förmå oss till
antagandet af ett sådant, för institutet så djupt
nedsättande, förbållande. Vi taga derföre fasta på
den enda öfriga möjligheten, eller att föreståndaren
sedan hösten 1865 varit lärare i agrikultur eller
det praktiska af landtbruket.
Så hafva ock såväl institutets Ööfrige lärare tom
inspektoren, hvilket framdeles kommer att synas,
uppfattat saken. Af den utaf institutets elever den
2 juli 1866 till styrelsen inlemnade, af oss i ett före-
gående nummer återgifpa klagoskrift framgår ock,
att eleverne varit ledde af den föreställningen, att
den undervisning de åtnjöto eller borde åtvjuta i
det praktiska skulle dem meddelas af förestånda-
ren; ty i berörda klagoskrift heter det bland annat:
Då nu inspektoren icke, i enlighet med stadgarna
(d. v. 8. såsom stadgarua bjuda), är lärare iagri-
kulturen, utan herr direktör Armåöen fått sig pvämn-
da läroämne uppdraget,, etc. Samma mening måtte
ock både styrelsen och föreståndaren hafva byst,
emedan de i motsatt fall skulle bafva varit högst
angelägna att, så skyndsamt de förmått. upplysa
eleverna Om Ooriktigheten af den af dem mnärda
föreställniogen samt att visa dem, hvar de hade
att söka läraren i agrikultur. Då dessutom före-
ståndaren är den ene läraren vid iostitutet, hvil-
kens undervisniogsskyldighet icke ovilkorligen är
till något visst Järoämne bestämd, utan mera iall-
mänhet angsifven. kunde man ock tänka sig. att