TaAdU OlJUUVV DaAlal. I LeIll 1111 RA vil JIILeCvD. Beklagliga förhållanden vid Ultuna landtbrulksinstitut. Vi fortsätta i dag, efter Upsala-P:n, redogörelsen för förvecklingarna vid Ultuna: I den föregående uppsatsen framlade vi de protokoller och öfriga officiella bhardliugar, hvilka ådagalade styrelsens för Ultuna institut fattade beslut, att inspektoren, på det tillfälle måtte lemuas honom att mera uteslutande egna sin tid åt egendomens skötsel, askulle befrias från skyldigheten att undervisa eleverna i agrikultur, landtmäteri och liniearteckninges, samt catt ep särskild lärare i dessa ämnen skulle antagase Till hvad vi då med afseende härpå anförde, bifoga vi, nvad vi förra gången försummade nämna, nemligen, att det af oss anförda styrelsens protokoll af den 15 juni, enligt hvilket hr Kjellin antogs till inspektor efter hr Leissner och i hvilket bestämmes, att inspektorens undervisningsskyldighet är inskränkt endast till lärlingarne, i afskrift genom föreståndaren meddelades hr Kjellin såsom ett rättespvöre med afseende på bans skyldigheter och rättigheter eller såsom den för inspektoren gällande instruktionen i allmännaste ordalag. Nämpva böra vi ock, att styrelsens beslut, satt en särskild lärare i agrikultur, landtmäteri ocb linearteckning skulle antagas, så tillvida äfven blifvit satt i verkställighet, som samma dag, den 15 juni 1865, hr Kjellin antogs till inspektor hr A. Leijonflycht, som redan förut varit anställd somYärare i skogshushållving, antogs af styrelsen att vara lärare äfven i landtmäteri, ofe5gning och linearteckving (Prot. 15 juni 1865, Här hafva vi sålunda samtidigt med den rye inspektoren en särskild lärare i två af de ämnen, som förut tillhört inspektoren; men det var tre läroämnen, från hvilka inspektoren blifvit befriad och hvilka alla tre äfven styrelsens beslut af den 1 april 1865 om särskild lärare gäller. Det är det vigtigaste zf dessa tre ämnen, som också istyrelsens protokoll med rätta sättes främet, nemligen agrikulturen, med afseende på bvilket man förgäfves i styrelsens protokoller letar efter den gärskilde läraren, som skulle antagas. Någon sådan har icke blifvit offentligt eller officielt tillsatt; men att en sådan, en lärare i det väl med allt skäl som det vigtigaste ämnet vid ett landtbruksinstitut ansedda icke kunde saknas eiler alls icke fipnas vid vårt första landtbruksinstitut, är en gifven sak. Men hvilken bland samtliga de vid institutet anställde lärarne hade då fått sig uppdraget att i detta avgelägna läroämne undervisa? För den, som, är i likhet med oss, ivskränkt till de officiella bandlingarna, kan något positivt svar på denna fråga näppeligen gilvas. Hvad som alltid och genast visar sig klart och oomtvistelict, är det, att hvem som än må vara läraren i detta ämne, inspektoren kan det icke vara, ty han är genom en serie af officiella dokumenter från denna undervisning skild. Icke keller kan det gerna vara någon af de lärare, som föreståndaren har jemte eller rättare sagdt under sig, ty omfattnipgen af deras uvdervisningsskyldighet är tydligt och strängt angifven såväl i institute:s stadgar som i styrelsens protokoller; och skulle också någon af desse lärare på styrelsens anmodan hafva åtagit sig awt öka sin redan åtagna undervisningsskyldighet med den y:terligare i agrikultur, så kan man icke uttänka pågot rimligt skäl, hvarför detta icke blifvit i styrelsens protokoller antecknadt. Styrelsen hade genom ett dylikt antecknande förebyggt den för benne icke just förmånliga frågan, som hvarje granskare af styrelsens protokoller från den 1 spril 1865 intill rärvarande das måste göra sig, den frågan pemligen: hvart har läraren i agrikulturen eller det praktiska af jordbruket vid Ultuna landtbruksinstitut tagit vägen? Efter hvad vi här i afseende på bebandlade frågan anse osg lika säkert som genom ett matematiskt bevis hafva ådagalagt, kan det gjorda spörjsmålet icke besvaras på annat sätt än så: antingen har, sedan förre läraren 1 agrikulturen hr DLeissner hösten 1865 skildes från Ultuna, vid detta landtbruksinstitut icke funnits någon lärarei agrikultur, eller också har förestandaren hr direktör Ameen varit denne lärare. Nöågot tredje gifves icke att välja på. Ehuruväl vi äro öfvertygade, att mången af hvad vi redan anfört sammanlagdt med hvad vi komma att framlägga skall finna såväl materiella som formella skäl för antagandet af det första alternativet, kunna vi dock icke för vår del förmå oss till antagandet af ett sådant, för institutet så djupt nedsättande, förbållande. Vi taga derföre fasta på den enda öfriga möjligheten, eller att föreståndaren sedan hösten 1865 varit lärare i agrikultur eller det praktiska af landtbruket. Så hafva ock såväl institutets Ööfrige lärare tom inspektoren, hvilket framdeles kommer att synas, uppfattat saken. Af den utaf institutets elever den 2 juli 1866 till styrelsen inlemnade, af oss i ett föregående nummer återgifpa klagoskrift framgår ock, att eleverne varit ledde af den föreställningen, att den undervisning de åtnjöto eller borde åtvjuta i det praktiska skulle dem meddelas af föreståndaren; ty i berörda klagoskrift heter det bland annat: Då nu inspektoren icke, i enlighet med stadgarna (d. v. 8. såsom stadgarua bjuda), är lärare iagrikulturen, utan herr direktör Armåöen fått sig pvämnda läroämne uppdraget,, etc. Samma mening måtte ock både styrelsen och föreståndaren hafva byst, emedan de i motsatt fall skulle bafva varit högst angelägna att, så skyndsamt de förmått. upplysa eleverna Om Ooriktigheten af den af dem mnärda föreställniogen samt att visa dem, hvar de hade att söka läraren i agrikultur. Då dessutom föreståndaren är den ene läraren vid iostitutet, hvilkens undervisniogsskyldighet icke ovilkorligen är till något visst Järoämne bestämd, utan mera iallmänhet angsifven. kunde man ock tänka sig. att