tid förbi, utan att lugnet stördes på något sätt. En stor menniskomassa hade visserligen före spektaklets början samlat sig utanför teatern, men då man märkte, att polisen uppbådat hela sin styrka, skingrade sig mängden snart. Den anblick, som platsen utanför teatern hela aftonen erbjöd, var dock ganska egendomlig: på den-! samma befunno sig nemligen fortfarande öfver 500 polis-agenter af alla slag, dels i uniform, dels civila, dels klädde såsom blusmän. Allmänheten aflägsnade sig vid åsynen af dessa dystra figurer och lemnade till och med cafeerna i granskapet, hvilka dock, äfven de, till större delen voro upptagne af polis-agenter i civil drägt. Teatern var fylld från golf till tak; hela Paris, som man säger, hade infunnit sig, men ätven polisen var representerad i aktningsbjudande antal — af väl öfver hundra personer. Pjesen, som är under all kritik, (författarne hafva af tacksamhet för det man tillät slutscenen qvarstå oförändrad, strukit alla politiska anspelningar) väckte allmän ovilja, och man pep och hyssjade hela qvällen. Publiken hade sannolikt icke låtit pjesen spelas till slut, om man icke hade velat höra ropet Lefve republiken ! Detta rop förekommer nemligen i slutscenen då fartyget uppslukas af hafvets vågor. Dessförinnan består Vengeur en strid med den engelska flottan; men denna strid tycktes bafva så medtagit manskapets krafter, att de endast orkade mumla Vie la RBepublique! ; ropet hördes knappast. Endast ett par röster i salongen instämde deri. Pjesen slöt först kl. 1, hvarefter en del af publiken begaf sig till cafterna, hvilka, polisen till trots — den måste nemligen qvarstanna på gatorna till dess caffeerna stängas — icke stängdes förr än efter kl. 2. Detfruktade ropet åstadkom icke den ringaste sensation; man var sannolikt för uttråkad genom den långa och ledsamma förberedelsen. Hufvudredaktörerna för Liberte, Avenir, Revue de deux mondes och Journal des Debats hafva uppfordrat statsprokuratorn till att utsätta den dag, då Kerveguen skall inställas för rätta; han har dertill utsatt den 27 dennes. Den 10:de dennes skulle presidenten för lagstiftande församlingen uppfordras att gifva sin tillåtelse till anklagelsens fullföljande. Vid lagstiftande församlingens sammanträde den 9 dennes antogs den nya tryckfrihetslagen genom votering, hvarvid alla, med undantag af Berryer, röstade ja. Debatterna om denna lag hafva upptagit en tid af 7 veckor. Afvenså antogs utskrifningslagen (100,000 man för 1868) med 230 röter mot 12. Storbritaniem. Då ministeren Disraeli första gången framträdde fulltalig inför öfverhuset och sedan premierministern framlagt sitt program, uppträdde lord Russel med ej obetydlig bitterhet mot detta program. Han anmärkte nemligen att ett kabinett, som offentligen förband sig att följa en afgjordt liberal politik, under det att detsamma i verkligheten följde helt andra tendenser, icke förtjenade landets förtroende. Genom de åtgärder, kabinettet vidtagit till valrättens utvidgande, hade det fört den offentliga meningen bakom ljuset, hvilket förtjenade att skarpt klandras. Detta temligen grofya anfall har af Disraeli bemötts i en till Times insänd artikel. Många uppfinnare hafva haft skäl att klaga öfver verldens otack, åtminstone öfver sin samtids, som ensam är i stånd att med materiela medel visa dem sin tacksamhet. Skäl till en sådan klagan har dock åtminstone icke general Shrapael, hvars namn fortlefver genom de at honom uppfunna bomberna, ty han fick till belöning för sin uppfinning icke allenast ett årligt underhåll af 1,200 pund sterl., som han uppbar under 28 år, utan ock af Ostindiska kompaniet en särskild belöning af 10,000 pund sterl. — således tillsammans 43,600 pund sterl. (760,820 rdr.) Denna, för uppfinning af ett mordverktyg ganska rundliga, summa oaktadt, har nu generalens son f. d. dragon-officer — generalen är död — hos parlamentet framställt anspråk på en nationalbelöning för fadrens uppfinning, och, hvad mera är, det finnes personer i öfverhuset, hvilka talat för dessa, man är frestad att säga, förmätna anspråk. Som krigsdepartementet emellertid är af den åsigt, att uppfinningen redan är väl betaldt, hoppas man dock att de skattdragande denna gång skola slippa undan med blotta förvåningen. ) Regeringen beslöt i tisdags att afsända den berömde Afrika-resanden Angelo till Tomali, för att genomresa landet och efterforska, huruvida det rykte eger någon grund att engelsmän der skulle hållas fångne, och att han i detta fall skulle göra sig underrättad om de utvägar, som lämpligen kunde vidtagas för deras befrielse. Mexiko. En sammansvärjning, med syfte att mörda presidenten Juarez och bortröfva statskassan, har blifvit upptäckt. Flere utlänningar och militära embetsmän äro i följd häraf häktade. Ryssland. Ur trovärdig källa försäkras, att kejsar Napoleon i juni kommer på besök till Petersburg. Lysande fester och en stor manöver, i hvilken 100,000 man komma avt deltaga, lära förberedas. Amerika. En i republiken Venezuela utbruten revolution har antagitstora dimensioner. Ett myteri hade utbrutit inom armån och folket hade söndrat sig i stridande partier. Presidenten marskalk Falcons kabinett är upplöst; Falcon sjelf, öfvergifven och utan hjelp, äri Caracas och krigsministern är flyktad till det inre landet med så mycket af statskassan, som han Iso Ja Afunplaman a Tra få trnnvnnar nå hvilla