DAMEN MED SVARTA HANDSKEN.
(Fortsättning af Det Hemliga Förbundet).
(Forts. fr. föreg. n:r).
VII.
Några minuter sednare inträdde den unge
mannen i studentkammaren.
Han hade blott varit i denna kammare en
gång förut: Dock fann han sig helt hemma-
stadd, gick fram till bordet och fattade en
tändsticksdosa, strök eld och påtände vaxsta-
peln, som stod på eldstaden, samt begaf sig
till sängen för att se på det förut omtalade
porträttet.
Det var Damen med svarta handsken lifslef-
vande han hade framför sig...
Således var den man, som egde porträttet
af denna qvinna, och hvilken hon utan tvifvel
väntat; i stället för honom sjelf, en fattig stu-
dent, som bodde i en vindskammare !
Han lemnade rummet skyndsamt.
— Åh! tänkte han, i det han sprang utför
trapporna, Fulmen torde veta allt... Hon
skall upplysa mig om alt...
Och nedkommen på gatan, anhöll han den
första åkaredroska, han påträffade, och sade
dt kusken:
— En louisdor, om du kör mig till Champs-
Elysces, Marbeuf-allcen, på tjugu minuter.
Körsvennen piskade sin häst, och det bar af
med blixtens snabbhet.
En half timma sednarc inträdde Armand hos
dan-Ösen.
Fulmen hade nyss förut återkommit från
operan, der hon denna afton uppträdt.
Hon höll på att byta om toalett, då Armand
anlände. Den unge mannen var blek och feber
glödde i hans blick.