DAMEN MED SVARTA HANDSKEN. (Fortsättning af Det Hemliga Förbundet). (Forts. fr. föreg. n:r). VII. Några minuter sednare inträdde den unge mannen i studentkammaren. Han hade blott varit i denna kammare en gång förut: Dock fann han sig helt hemmastadd, gick fram till bordet och fattade en tändsticksdosa, strök eld och påtände vaxstapeln, som stod på eldstaden, samt begaf sig till sängen för att se på det förut omtalade porträttet. Det var Damen med svarta handsken lifslefvande han hade framför sig... Således var den man, som egde porträttet af denna qvinna, och hvilken hon utan tvifvel väntat; i stället för honom sjelf, en fattig student, som bodde i en vindskammare ! Han lemnade rummet skyndsamt. — Åh! tänkte han, i det han sprang utför trapporna, Fulmen torde veta allt... Hon skall upplysa mig om alt... Och nedkommen på gatan, anhöll han den första åkaredroska, han påträffade, och sade dt kusken: — En louisdor, om du kör mig till ChampsElysces, Marbeuf-allcen, på tjugu minuter. Körsvennen piskade sin häst, och det bar af med blixtens snabbhet. En half timma sednarc inträdde Armand hos dan-Ösen. Fulmen hade nyss förut återkommit från operan, der hon denna afton uppträdt. Hon höll på att byta om toalett, då Armand anlände. Den unge mannen var blek och feber glödde i hans blick.