- OSYVv MUR MWVES TLS W ILE UV TRES
Fångvardemn i Sverge. Fångvårdsstyrel-
sens berättelse för år 1866 utdelades i förrgår af-
ton med Posttidningen. Vi meddela ur densamma
för denna gång följande statistiska uppgifter:
Under år 1866 blefvo 14,342 personer häktade,
bland hvilka likväl funnos 74 barn, som åtföljde
föräldrarne i häkte. År 1855 häktades 12,104
och 1865 inmanades 12,054 personer i häkte.
Vid jemförelsen mellan folkmängden och antal
fångar finner man under nedannämnde år föl-
jande förhållanden: Af landets invånare var vid
slutet af 18435 hvar 521:sta häktad, 1855 hvar
ö64:de, 1865 hvar 907:de och vid slutet af 1866
hvar 868:de, således en mindre procent än före-
gående året. Om orsakerna, hvarför häktnin-
garna verkställts, upplyses att 10,354 personer
blifvit arresterade för undergående af ransak-
ning, fängelse vid vatten och bröd, eller fängelse-
straff; 3,576 för försvarslöshet och olofligt
kringstrykande; och 341 för undergående af
dHysättning, deribland 8 qvinnor. Af ofvanstå-
ende straff-fångar voro 1,028 dömda tilllifstids-
fängelse.
Föröfrigt visas genom tabeller, som åtfölja
berättelsen, att lUifstidsfångarnas antal fort-
farande minskas, men att straff-fångarne på
viss tid äfvensom antalet af de för försvarslös-
het till allmänt arbete dömde under 1866 be-
tydligt ökats. Af det sednare slaget fångar
hade ökningen skett bland de frivilliga af man-
kön; de frivilliga qvinliga fångarnas antal hade
deremot minskats.
Med afseende på religionsvården inom fängel-
serna inhemtas ar berättelsen, att 6,001 fångar
hafva haft god eller försvarlig kunskap i kri-
stendomen och 2,183 blott ringa eller ingen kun-
skap, varande de, som sålunda betunnits allde-
les okunniga, uppgifna till 39 personer.
Predikanterna vid cellfängelserna meddela uti
sina för år 1866 afgifna berättelser fortfarande
intyg om det välgörande inflytande cellsystemet
medfört, genom att hos fången väcka ånger och
föresats att, efter återvunnen frihet, beträda en
bättre bana, men flera bland nämnde tjenstemän
omförmäla äfven den brist på välvilja och om-
vårdnad, cellfången ej sällan får erfara vid hans
återkomst till det fria samhället och som för
honom ofta lägger hinder i vägen att förskaffa
sig en ställning, som betryggar honom för nöd.
— Om nyttan och nödvändigheten af sådana fång-
vårds-sällskap, som det, hvilket under flera år
i Göteborg varit i verksamhet, yttrar predikan-
ten vid dervarande cellfängelse:
Hvad sjelfva planen för vården af fångpersona-
len inom fängelset vidkommer, är väl intet öfrigt
att önska. Men denna förbättrade fångvård på-
kallar från samhällets sida ett rättvist erkännande
häraf och ett skonsammare bedömande af de en-
skilta individer, som efter undergången bestraffning
återgå till friheten. Endast i så fall skall steget
tagas fullt ut, då det gäller den frigifne brottslin-
gena återgifvande åt samhället. Det har nemligen
under den tid, härvarande fångvårds-sällskap ver-
kat i denna syftning, visat sig att dess verksamhet
icke får betraktas såsom en tillfällig åtgärd, utan
såsom en nödvändig faktor i en väl ordnad fång-
vård. Det goda uppsåt, som hos mer än en kom-
mit till stånd under fäcgelsetiden, utplånas, då han
gång på gång ser sig slagen tillbaka vid försöket
att, iklädd de före fängelsetiden i lättja och lider-
lighet utslitna plaggen och i öfrigt lemnad åt 2ig
sjelf erhålla en anständig bergning. Det är klart
att endast de fångar kunna blifva föremål för en
hel omvårdnad från fångvårdssällskapernas sida,
hog hvilka det under fängelsetiden visat sig tydliga
tecken till en varaktig förändring. Ja, sjeltva fång-
vårdssäliskapernas fortfarande bestånd eller deras
upplösning betingas i väsendtlig mån af den nog-
granna urskiljningen vid valet af subjekter. Bland
de ur härvarande cellfängelse frigifna fångar, dem
fångvårds-sällskapet helt åtagit sig, finnas flere,
hvilka innehafva fördelaktiga tjenster eller erhållit
annan anställning, samt dervid, såzom vedermäle
af deras förmäns odelade förtroende erhållit en ef-
ter deras ställning lämpad befordran och om hvilka
det ej finnes rimlig anledning act antaga, det de
skulle hemfalla under lagens arm förr än andra af
deras stånd och vilkor, hvilka aldrig hafva förver-
kat siu frihot.
