Teater och musik. Tertrarne. Omsättningen på Stora tcaferns repertoir har under sednaste tiden varit temligen liflig. Sylvia, Robert och Bertrand, Den vilseförda, Wasa-arfvet, Don Juan Och nu till sist fJudinnan, se der den brokiga samling, hvarpå den haft att bjuda. sSylvia, eller Dufvan, såsom kompositören kallat operetten, lefde ett kort lif — en sommarfozels likt. Oskyldig och jollrande, dock stundom ganska pikant, trädde hon fram för en publik, som helsade fremlingen med jubel, trots det att hennes smekande toner ej i sin helhet (exempelvis ar en violoncelli orkestern) tolkades alldeles så, som hennes fader Gounod tänkt sig dem återgifna. Den lilla dufvan fröjdade sig hon ock åt sin framgång, och något hvar gladde sig åt alt man genom Sylvia fått göra bekantskap med ex debutant, som ingaf den rättmätiga förhoppning, att en ny stjerna på konstens himmel var i uppgående. om så kritiken — kamstetiken och spände sina gamklor i den arma dufvans kropp, slet henne istycken, strödde glänsande ljädrar för vinden, och borta var illusionen, slut med hennes oskyldiga kuttranda — och om de döda ej annat än godt! Derpå följde Den vilseförda, med en musik som kan väcka döda och en text, som — som nästan skulle förefalla vämjelig såsom operatext betraktad, om ej Violetta (Sorandi) genom sitt spel mildrade det vidriga och onaturliga intrycket af en i dödskampen sjungande lorett. Musiken och fru Sorandi hafva emellertid slagit an; på det sednare är ej att undra — och Verdi besitter en förmåga, som få, att tjusa mängden, ehuru svulstis hans musik än stundom är — och icke minst i Den vilseförda. Musiken i denna opera har för öfrigt, så vidt vi efter flera gångers åhörande förstått att uppfatta densamma, samma fel och samma förtjenster, som återfinnasi Verdis öfri;peror: den intacer, bländar och lyser Filförsta åhörandet, men se rallvar, djup och originalitet, ehuru ett och annat parti fördelaktigt utmärker sig, såväl genominneriigare känsla som Omsorgsi utarbetning. Emellertid torde deticke vara tt operans död hos oss är gifven, skulle komma i en sångerskas der, som besitter mindre dramatisk förmåga ; Sorandi. Waso-arifvel gick i sövdags :tvis för sista gången öfver scenen efter ett ällande till styckets många förtjenster och hk för mycket sagdt, 2 om Violettas par: händ dn