Ealetten Ehrymskviden.
Bedömd af Erik Bögh.
Vara celler icke — det är frågan, sade vår
balett, då katigt praktiskt folk började tala om
densammas lämplighet till ett slagtoffer — och så
danade sig Thrymskviden för Bournonvilles
skaldeblick. Han såg i andanom Loke, den lede
frestaren, förleda de råa naturkrafterna från
Kråkvinkeln och Thrymhem till att fordra utlem-
nandet af hans gudinna; han såg sin hela alf-kår
reducerad till 4 eller 8 par figurant-ben, hvilka vid
behof kunde grupperas omkring de geromresande
Pepitas, han sågismåsnålhetens Fenrisulf, hupgrig
som en varg, gapa öfver skaldekonstens fader och
ikgiltighetens hala Midgårdsorm förqväfva konst-
värskraften — han såg idealernas Ragnarok,
sudarnes skymning — stämde upp sin Bjarkamal
ch se: Jättarnas dystra borgstugulif, Folkvangs
jusa vårhem, Agirs gillesal, Vigrids stridsfält
och Gimles bländande strålglans visade sig för
ien undrande publiken!
Thrymskviden är ett praktiskt inpass i frå-
san: Balett eller icke balett? Det är — som en
,erömd skald skulle säga (om baletten passade
n i hans kram) — ett Mjolner-slag på det dan-
ska dumhufvudet. Bournonville har med utmärkt
örmåga, både såsom estetiker och ekonom, för-
svarat sin konst, men hvad hjelper det att spjerna
not udden eller att kastainnehållet afsittbläckhorn
journalistikens allt bortsköljande vattenmassa? —
Vu säger han till Skådespelet och Operan: Välan!
åt oss visa, hvad vi förmå, hvar och en i sitt
ack, och låt sedan publiken afgöra, om det är
aletten, som drager det kortaste strået ! — Ilvad
ar den stolta Melpomene att berömma sig af?