Litteratur. Bland de till julen utkomn: litterära alster, hvilka icke kunna hänföras til det vanliga krams för dagen, som går och gälle. under rubriken jullitteratur, räkna vi i ett a de främsta rummen Landtsoldaten, teckning ur folklifvet i Westergötland af Götha, el splitterny signatur. Vi leta inom vår skönlitte: ratur förgäfves efter ett motstycke till denna folkroman, hvars handlande personer och hän delser, och till en del äfven språket, äro nästan uteslutande förlagda inom det egentliga folllifvets ster. Götha har med denna roman, till hvilken vi önska många efterföljare, brutit en landsväg öfver ett fält, der hittills några få odlare lyckats draga endast en och annan stig eller byväg. Hon försätter sina läsare med några få drag direkte in i sådane förhållanden i allmogelifvet, hvilka förut vid yttre påseende förefallit 083 triviala och osköna, men om hvilka man vid detta arbetes läsande får ett helt annat begrepp. Götha innehar nemligen i hög grad förmågan utt uppsöka och framställa det rent menskliga lifvet — det som lika väl passarin på grefven som på torparen, på den förnäma fröken som på bondflickan. Detta gör att hennes skildring af de enkla osminkade personer, som röra sig I Landtsoldaten, får ett objektivt intresse, som pemotståndligt drager läsaren med sig. Lägges rärtill författarinnans fina observationsförmåga, såsom en följd hvaraf just det mest egendomiga uti folklifvets yttre detaljer blifvit i romanen afspegladt, så säga vi icke för mycket om i påstå, att Landtsoldaten kommer att göra epok i sin genre: Vi vilja icke gå läsaren i förväg med en redogöelse för bokens innehåll, eller lemna citater derur, huru vi bekänna oss särdeles frestade att göra itdrag ur ett och annat af de 38 kapitlen, af wvilka flere äro fristående, t. ex.: Friare till ården, Bröllopet, Ttt dryckenskapens offer, Roparen, Den oerfarne i hufvudstaden m. I., af hvilka det sistnämnda utvisar att Götha r lika fin skildrare af hufvudstadsförhållandena, om af lifvet och sederna bland landtfolket.