Utrikes-Nyheter. Ryssland. Engelske ministern i Petersburg har baft en affär med polisen derstädes, som väckt mycket uppseende. Orsaken dertill var, att polisen häktat och under fyra månader qvarhållit i fängelse en engelsk mekaniker, på den grund att han skulle vara passlös. Mannen hade för halftannat år tillbaka förlorat sitt pass vid en eldsvåda och sedermera at engelska ministern erhållit ett interimspass. För några månader sedan blef har sjuk och intogs på ett lasarett; då han, tillfrisknad, icke kunde betala sitt underhåll på lasarettet, fråntog man honom hans interimspass. Samma dag hau utskrefs, höktades han af polisen såsom passlös och först efter fyra månaders förlopp erfor den engelska beskickningen hans öde. På förfrågan erfor man då, att polisen genast, d. v. s. i slutet af oktober, inställt honom för polismästaren; denne i sin ordning upplyste att han andra dagen förständigat sina underlydande att frigifva mannen, hvilken hade åberopat sig på konsulatet; ordern härom blef emellertid liggande i poliskammaren och mannen fortfarande qvar i fängelse. Berättelsen af den engelske konsuln, som uppsökte den fångne, skall, hvad fängelserummen beträffar, innehålla de gräsligaste detaljer; han skall hafva anträffat fångar, hvilka endast hade en golfyta af 27s qvadratalnars innehåll att röra sig på, och efter dessas utsago var deras antal under nätterna ofta fördubbladt, så att de endast i stående ställning kunde sofva. Om den der rådande orenligheten kan man icke ingå i närmare beskrifning. Emellertid vidtogos andra dagen åtskilliga anordningar för att göra fångarnas belägenhet drägligare, ty man fruktade att konsulns besök skulle kafva en närmare undersökning till följd. Engelsmannen frigafs naturligtvis genast. Candia. Den 4 dennes egde en större sammandrabbning rum mellan insurgenterna och turkarna. De förra öfverföllo under natten turkarna, dödade och sårade många och bemäktigade sig en mängd vapen och ammunition. Dagen derefter infunno sig ytterligare på slagfältet 3000 turkar, hvilka ilat den slagna armån till hjelp, men äfven dessa besegrades och tvungos till återtåg. De på Candia boende turkarna yrkade enträget på att få lemna ön, derför att de ledo så mycket genom upproret. Ali Pascha vill emellertid icke medgifva deras aftåg. Tidvingen France berättar på fullt allvar följande rhetoriska mänchausiad om statsministern Rouher: En dag under det att hr Jules Favre talade hade hr Rouher iasomnat. Då vensterns vältalige tribun slutade sitt tal, väcker hr Vauitry hr Rouher och säger till honom: Ni måste tala!s Öfver hvad? svarar hr Rouher. Hr Vuitry upplyser i få ord om föremålet för diskussionen; hr Rouher stiger upp på tribunen, talar tre qvarts timma, vederlägger alla hr Favres argumenter och återvänder under bifallsyttringar af församlingen till sin plats. Hr Vuitry trodde sig åtminstone kunna hafva anspråk på ett tack; ingalunda: hr Rouber gjorde honom i skämtsama ordalag en förebråelse derför att han väckt honom. France berättar vidare: Man omtalar ett vackert svar af hr Berryer, som bevisar, alt de tal han håller, icke för hovom sjeli hafva någon annan betydelse, än den, som hans egen karakter och värdet af de ideer, han utvecklar, gifva dem. Hr Berryer, föga bekymrad om dera; form, genomser aldrig de stenografiska referaterna öfver dem, såsom åtskillige af hans kolleger bruka göra. Emellertid ansåg chefen för den stenografiska byrån