efter en längre debatt, under hvuken, utom motionären, hrr v. Geyer, Säve, C. A. Raab, Sprengtporten och Cronstedt uppträdde mot utskottets hemställan, att motionen måtte lemnas utan afseende, yrkande på kraftiga åtgärdersvidtagande i motionens syfte, hvaremot utskottet understöddes af hrr Hasselrot, E. V. Almqvist, Nordström och Ch. Dickson, hvilka erinrade att gällande författningar rörande fattigvården lemnade tillräckligt stöd åt de kommuner och myndigheter, som ville handla med kraft och allvar. För återremiss, som slutligen bifölls, talade hrr E. Sparre och Ehrensvärd, hvilka talare önskade att utskottet skulle yttra sig i afseende på behofvct af en revision af fattigvårdslagstiftningen. Utlåtandet öfver motionen om ändring af sista momentet af 208ijagtstadgan blef äfven återremitteradt. Andra kammaren återremitterade, på yrkande af hrr C. A. Larsson och Rosenberg samt efter votering med 85 röster mot 59, statsutskottets utlåtande i anledning af regeringens proposition avgående bestridande af kostnaderna för allmänt kyrkomöte, hufvudsakligen i syftning, att det för ledamot föreslagna arfvodet af 300 rdr för hvarje kyrkomöte ej måtte utgå, i fall detsamma räckte kortare tid än en månad, utan att endast dagtraktamente då skulle åtnjutas. Hr Odelbergs af statsutskottet afstyrkta motion om inköp för statsmedel af till skogsplantering tjenlig jord i mellersta och södra Sverge samt om ett förslagsanslag af 10,000! rdr för bestridande af undersökningar rörande derför lämpligaste trakter m. m., äfvensom om rätt för landstingen att expropriera för skogskultur tjenlig, enskild person tillhörig jord, föranledde en längre diskussion. Hrr A. von Proschwitz, Ola Jönsson, Kolmodin, Rosenberg, Hedenberg, Åstrand, Witt och Per Nilsson från Kristianstads län yrkade återremiss; hvaremot hrr Per Nilsson i Espö, Carl Ivarsson, Jan Andersson från Kopparbergs län, Hierta, Svensn och Jonas Andersson försvarade utskottets afstyrkande, emedan utskottet ej för närvarande kunnat komma till något annat resultat, emedan staten ändå hade tillräckligt med jord för bedrifvande af skogsodling, emedan den föreslagna åtgärden skulle kräfva en massa af nya skogstjenstemän och emedan det vore vådligt, att staten inblandade sig i den enskilda hushållningen m. m. Särskildt ansåg hr Hierta sig höra motsätta sig expropriationen af jord, emedan! det kunde blifva i proportion lika dyrt att expropriera ljunghedar i de södra landsdelarna som det visat sig vara att expropriera grusbackar i Stockholms grannskap. Slutligen ansåg hr Hedlund, att skogsplanteringen bör öfverlemnas åt den enskilda spekulationen och att utskottets afstyrkande derför borde bifallas i skogsodlingens eget intresse. Utskottets afstyrkande godkändes likväl med 113 röster mot 43. Sammanträdet i går afton. Första kammaren sysselsatte sig i gårdagens aftonsammanträde uteslutande med behandlingen af dess tillfälliga utskotts utlåtande n:o 8. Utskottet hade härutinnan föreslagit att grekiska språket måtte upphöra att vara obligatoriskt läroämne vid de offentliga läroverken. Herrar Beckman, lvilken, såsom ordförande i utskottet, reserverat sig mot dess beslut, Säve, Landgren och BE. Sparre hänvisade i långa anföranden till nyttan af grekiska språkets studium och svårigheten att på lämpligt sätt ordna den undervisning, som skulle sättas i dess ställe. Utskottets förslag försvarades deremot af hrr Bergstedt, Hazelius, A. Wachtmeister, Hasselrot och Arrhenius, hvilka ansågo att då man nu redan hade två särskilda bildningslinier, det ganska väl kunde gå för sig att ha ännu en, i synnerhet som det ämne man velat sätta i stället för grekiskan, engelska språket, i praktiskt afseende vore af stor vigt för ynglingen att kännä och derjemte hade en litteratur, som åtminstone ej vore den grekiska underlägsen. Genom votering antogs förslaget med 45 röster mot 16. Andra kammaren. Bankoutskottets memorial n:o 2 angående verkställd undersökning och granskning af Riksbankens tillstånd, styrelse och förvaltning var vid detta sammanträde föremål för kammarens öfverläggning. Med anledning deraf att bankofullmäktige, i anseende till de stora silfvyeruttagningar, som egde rum i sistl. november och december månader, läto utlemna silfvermynt af 1 rdr rmts valör i stället för specier, hade utskottet yttrat att, eburu utskottet anser fullmäktiges beslut om utlemnande vid de ifrågavarande tillfällena af silfvermynt å smärre valörer i stället för begärda hela specier icke väl öfverensstämma med en riktig omsorg om riksbankens kredit och anseende, utskottet likväl, då detta beslut ej kan anses innefatta något öfverträdande af gällande föreskrifter, finner detsamma icke böra till anmärkning föranleda. Skulle kammaren instämma i det klander, som detta yttrande innefattar eller ej? Se der en fråga, som lifligt diskuterades. Åtskilliga talare ansågo att, då intet stadgande i bankoreglementet finnes, som föreskrifver att sedlar alltid skola inlösas med hela specier, borde fullmäktige icke så skarpt tadlas för sin ifrågavarande åtgärd. Herr Björck upplyste, att vexlare i allmänhet brukade få hela specier, men att då åtgången af dessa i höstas var ovanligt stor, under det banken hade ett ganska rundligt förråd af fjerdedels specier, fullmäktige ansett sig böra med sådana inlösa en del af det till vexling inlemnade sedelbeloppet. De talare, som försvarade bankofullmäktige, voro hrr De Mare, And. Gudmundsson, Hedengren, Sääf, Mannerskantz, BundDäck, Key, Otterström, Medin, m. fl. Deremot gillades det omdöme, utskottet fällt