Utrikes-Nyheter.
Parisarne hafva redan hittat på ett beteck-
nande namn på den nya tryckfrihetslagen; de
kalla den nemligen lagen mot pressen. Jour-
nal des Debats gör i sin följetongsafdelning
många träffande humoristiska anmärkningar öf-
ver denna lag. Så yttrar tidningen, bland an-
nat: De gamle brukade säga, att ju mera för-
derfvadt ett samhälle är, desto flera lagar be-
höfva stiftas, och de hade rätt. Vore våra
offentliga förhållanden bättre, skulle icke så
mårga lagar befinnas nödige, för att hindra
pressens eggelser; den offentliga m2ningen och
sederna skulle då vara tillräckliga derför. Lik-
som en uthvisslad pjes skulle tidningen försvinna
af brist på läsare. Teater- och tidnings-censu-
ren. skulle då handhafvas af allmänheten sjelf;
ypsenthet sagt: hvarje land har sådan littera-
rt, som det förtjenar.
Steele sade härom dagen rent ut: Hvar och
en inser, att diktaturen har haft sin tid,
att det är en omöjlighet att återgå till 1852 års
praxis samt att man hädanefter måste återkalla
den så länge bannlysta friheten. Den som
är genomträngd af denna åsigt, förstår ganska
lätt att regeringen så ej fattar saken. Vi tro
också ej att hon har en så klar blick för stun-
dens kraf. Det skådespel, som diskussionen om
trycktrihetslagen erbjuder 0ss, medgifver icke
det antagande, att man på högre ort är så syn-
nerligt öfvertygad om nddvändigheten att bryta
med den gamla regimens godtyckliga maktutöf-
ning och i dess ställe börja tillämpa ett ärligt
konstitutionelt system. Hvad betyda väl libe-
rala paroxysmer hos en regering, som motver-
kar den enklaste begäran om garantier för lag-
skipningen vid afgörandet af politiska förbrytel-
RTR SEE