Article Image
Domaren. Nå, hvad siger Billår om det här? Siller (skrattande). Ja, saken var den, att jag skulle kasta en snöboll på en god vän, men kastade galet, så att den träffade bond, och derför bad jag genast om ursäkt. Norrlin (häftigt): Nej, det är regalt tvärtom, för han skällde ner mig i stället, då jag förehöll honom för snöbolln, och så tog han till en rysligt stor hästslagtarköttyxa och sade: tiger du inte, så hugger jag skalln åf dej. Domaren (mycket allvarsamt). Det var hemskt, det der! Suller. Jag vill anmärka, hr domare, att jag kastade mycket sakta, och att, hvad angår halshuggningshotelsen, så är det inbillning. Domaren (till käranden). Han nekar för att ha velat hugga hufvudet af er. Norrlin. Det kan han inte neka för, för det hördes. Domaren (i tragisk ton). Lyckades ni afvärja dråpslaget? Norrlin (slående med handen). Jo vars, för jag stod på långt afstånd, sir domarn. Siller. Jag ber om... Norrlin (afbrytande). Nej, jag ber om ersättning för att jag rest 3 och !; mil; var så god och si här (framlemnar ett papper). Domaren. Jaså, ni har rest 3 och !s mil för shöbolln: Norrlin. Jo, så säkert. Domaren. Hvad säger Siller om detta? Han vill ha 18 rdr och 20 öre i resekostnadsersättning. Siuller. Ja, hvad de 18 rårne angå, så tror jag vi stryka ut dem; men 20 öre är jag villig betala. Domaren. Hör nu, Norrlin, han vill ge er 20 öre!? Norrlin (tvärsäkert). Neej, 20 öre är för litet. Domaren. Silltr hör; går det ej an att öka på litet? Siller. Ja, må gå; jag ger 25. Norrlin (hastigt). Riksdaler? Siller (med värdighet) öre, herre! Domaren. Har Siller varit i gräl eller så med käranden förut? Siller. Nej, nog ser karln kittslig ut, men jag har aldrig kändten förr. Jag vill skaffa bevis på, att jag ej i ond mening kastade snöbolln på honom. Norrlin. Ja, det ska han bevisa. Domaren. Men då får ni ju göra en resa till hit till staden för den der snöbolln? Norrlin. Ja vars, det blir väl dubbel räkning då, förstås! Domaren. Hör nu, kunna ni ej förlikas nu? Norrlin. , Nääj, jag vill ha 18 å 20. Stiller. ÅA jag ger 25 öre; men (i ädelmodig ton) han skall få en sup och en smörgås också. Domaren. Du hör att du får bränvin och smörgås också? Norrlin (rifvande sig i håret). Ja, det förstås, men... jag vill fortsättat ändå. Domaren. Då uppskjutes målet till om fredag för vittnens hörande. Adjö med er. Dyra supar. Åkardrängarne Sjöberg, Nordström, Larsson och Pettersson dömdes i går 1 polisdomstolen, för det de natten till den 17 dennes lemnat sina med hästar förspände droskor utan tillsyn utanför cen krog, der de ingått för att supa, att böta hvardera 5 rdr.

20 februari 1868, sida 3

Thumbnail