köra i jemn fart tio minuter och låt det sedan
bära omkull vid första lämpliga plats.
XXXUM.
Under det den person, som ådragit så mycken
uppmärksamhet i B... fortfor att nalkas Mort-
Dieu satt enke-baronessan Aur6lie i den salong,
der vi sett henne af sin man mottaga bekän-
nelsen om hans lifs hemlighet. Hon var sorg-
klädd och uttrycket i hennes ansigte harmoni-
erade med den svarta drägten.
Framför henne på ett bord låg en bok, kallad
Jesu Christi efterföljelse, uppslagen. Barones-
san läste ibland, men försjönk då och då i dystra
och smärtsamma tankar. Icke sällan smög sig
en tår fram ur hennes öga och banade sig väg
utefter kinden. Fru de Mort-Dieu begrat ännu
sin man lika bittert som under de första da-
garne af sin enketid. Hon hade älskat sin gamle
make och det var hennes afsigt attlefva endast
för att minnas honom.
Hon var mycket fallen för det religiösa, och
skulle säkerligen ha dragit sig tillbaka till ett
kloster, såvida icke hennes man på sin döds-
bädd bedt henne hafva ett vaksamt öga på denne
yngling, som var hans enda son, ehuru han icke
bar hans namn.
Det var hädanefter fru de Mort-Diews enda
verkliga uppgift att, så vidt hon förmådde,
skydda, gagna och hbjelpa denne dristige, äfven-
tyrlige unge man, som blott alltför mycket ut-
satte sig för faror af alla slag.
Efter baronens död hade hans maka icke lem-
nat Mort-Dieu. Hon brydde sig ej vidare om
att tillbringa vintermånaderna i Paris.
Såsom redan sagdt är, satt hon i salongen,
sorgsen såsom vanligt, ibland läsande, ibland
försjunken i tankar. Plötsligen öppnades dör-