— Då skulle ni säkert gerna vilja förtjena
tjugufem louisdorer på eu timma?
— Ack, ja! Om det blott vore möjligt.
— Det är möjligt och till och med lätt.
— Hvad skall jag då göra?
— Någonting mycket enkelt och simpelt. Ni
skall köra omkull på en åttondedels mils afstånd
från Mort-Dieu, så att vagnen går sönder utan
att jag derföre skadar mig på något farligare vis.
— Åh! hvilket besynnerligt infall! utbrast
körsvennen i den första häpenheten.
— Jag är engelsman, yttrade den resande
flegmatiskt. Han var säker om att han genom
denna enda upplysning skulle tysta munnen på
kusken; ty af den lägre befolkningen i Frank-
rike, och företrädesvis af personer, som till
följd af sitt yrke kommo i beröring med re-
sande, anses ordet engelsman liktydigt med
original.
— kn åttondedels mil från Mort-Dieu, för-
står ni? återtog den unge mannen.
— Ja, jag förstår. .
— ÄAfveniedes begriper ni väl att, ifall ni
skulle taga er det orådet före att t. ex. i
morgon omtala alltsammans ..-.
— Åh! utbrast kusken, jag skall nog tiga
som en mur.
Den resande framtog ur sin plånbok en sedel
å femhundra francs och räckte den åt mannen,
sägande :
— I fall jag tre månader härefter är viss om
att ingen, med undantag af er och mig sjelf,
vet att ni med flit kört omkull, skall ni få en
sedel till å lika stort belopp.
Kusken var nära att bländas vid åsynen af
så mycket pengar, och han frågade sig, om
det var en förklädd konung han hade äran
skjutsa.
Den resande såg på sitt ur.
— Jaså, sade han helt sakta, fortfar nu att