— En mil från Mort-Dieu, min herre.
— Hvad är Mort-Dieu för ett ställe ?
— Det är fru baronersans slott.
— Godt; jag känner henne icke, men det gör
ingenting. .
Öfver körsvennens ansigte sväfvade ett le-
ende, som tycktes säga:
— Hur kan det finnas en person, som icke
vet, hvem fru baronessan är?
— Och det finnes icke i närheten någon by
eler ens ett enstaka hus som är bebodt?
— Nej, min herre.
— Hvar ligger då nästa gästgifvaregård ?
— Den är belägea ett godt stycke på andra
sidan om Mort-Dicu.
— Således, fortfor den unge mannen, skulle,
fall en olyckshändelse inträffade. .-
— Nej, icke 81 länge jag kör, behöfver ni
frukta någon olycka.
— Men — jag säger det blott såsom ett
exempel — ifall det bar omkull för oss eller,
om ni anset det rimligare att antaga det jag
hastigt blefve sjuk, hvart skulle man då föra
mig
— Till Mort-Dieu, min herre... såvida man
icke ville lemna er på landsvägen. Men, skyn-
dade sig kusken att tillägga, var icke rädd, ty
det har aldrig händt mig något sådant som ni
nu förutsätter... Intet åkdon, som jag kört,
har någonsin stjelpt omkull, och aldrig har
heller någon resande, som jag skjutsat, blifvit
angripen af sjukdom på vägen.
— Nåja, min vän, derpå tviflar jag icke;
men ni skall besinna att någon gång skall vara
den första. i
— Ja ja, det förstås det, men...
— Huru mycket förtjenar ni genom ert arbete?
— Nittio franes i månaden, min herre, dricks-
pengarne inberäknade.