UAV AMINNGUV BUlla 5 ITU UTM praRUvly NUET HARAR
vit brefvet, hvarpå hon svarat: Åbnej, det kan
väl inte bli af, men då vi tjenat på samma ställe,
håller jag af honom som en vän.
Under den närmast följande tiden hemföll hon
under en djup sorgsenhet samt sysselsatte sig ofta
med läsning i paalmboken. Med anledning häraf
hade Koxchell upprepade gånger varnat henne för
att hängifva sig åt grubblerier. Till den omnåmnde
bodbetjenten i Orsa skref hon emellertid bädan-
efter ungefär en gång i månaden. Att börja med
umgicks hon med värdfolket på Uddnäs, men detta
umgänge afstannade, sedan Koschell, gom såväl af
Barck som en Lovisas morbror blifvit ombedd att
vara öm om samt hafva tillsyn öfver flickan, en
gång tillfrågat henne, om hoa gerna ville vara
tillsammans med Per Janssons, samt i geamman-
hang dermed låitt henne förstå, att han i annat
fall gerna skulle se, att hon upphörde med den
ifrågavarande bekantskapen, emedan hon deraf
kunde lära sig oseder. -
Onsdagen den 22 januari , hade Koschell, som
den dagen, i anseende dertill att hans arbete ej
var brådskande och erforårade dagsljus, stigit sent
upp, kl. mellan 9 och 10 begifvit slg ut i köket
(hvarest enligt Koschellz uppgift Lovisa hade sin
bostad) för att fråga pigar, om hon hade kaffet
färdigt. Vid hans inträde sökte Lovisa undan-
gömma psalmboken, hvari hon läste. Han had
henne att icke vara leåsen, samt frågade henne
derefter om kaffet var i ordning, hvartill hon sva-
rade ja. Efter att hafva druckit kaffe gick han
in i sitt arbetsrum, en näst intill köket belägen
sal. Då han emellertid tyckt, att Lovisa såg kon-
stig ut och af sådan enledniog ville hafva henne
under ögonen, tillsade hsn henne att elda i salen.
Då hoa kom in såg hon änru besynnerligare ut
och han fick nu liksom en ingifvelse att hona
tänkte göra sig något ondt. Han hade sedermera
ingen ro att arbeta, utan gick af och an i salen
till omkring kl, balf 2, då han tog sina kartor med
Big ut i köket, för att der arbeta. Till det ända-
målet skulle en vid ena väggen stående byrå flyt-
tas fram till fönstret, men vid utförandet af om-
tyttningen, dervid Lovisa var honom behjelplig,
räkade en vedlår att falla omkull, deraf buller
uppstod. Koschell frågade henns sedermera, hur
det kom till att hon såg så besynnerlig ut. -Lo-
visa, som nu sysselsatte sig med att sticka strum-
por, svarade undvikande på denna fråga samt spor-
de, om hon skulle laga till middag och i så fall
steka kött, på hvilken förfrågan Koschell lemnade
ett jakande svar. Klockan var då omkring 3 eller
half 4. Lovisa började nu tillredelserna till mål-
tiden, men då Koschell varsnade att hon med en
trubbig knif förgäfves sökte skära sönder ett stycke
senigt kött, sade han till hence, att ban icke ville
bafva heackadt utan bultadt kött och anmodade
benne i sammanhang härmed att hemta annat kött.
Vid 4-tiden gick hon ut i salen för att begifva sig
till det på andra sidan om densamwa belägna
skafferiet, hvarest färskt kött förvarades. Koschell,
som trodde att Lovisa fullföljde sin afsigt att hemta
kött, fick emellertid snart höra att hon gick in uti
den vägg i vägg med köket liggande sängkamma-
ren. Straxt derefter hördes från nämde rum bul-
ler af en fallande kropp, och då hans förra misa-
tankar att hon kunde göra sig någon skada ögon-
blickligen vaknade, begaf han sig ditin och fann
henne då liggande framstupa med hufvudet mot
dörren, Efter att ha sparkat till en på golfvet
liggande täljknif fattade han Lovisa sakta i håret
och lyfte henne upp, för att få se den skada hon
tillfogat sig, men härvid yitrade hon, utan någon
synbar ansträngning: kära, låt mig vara i fred.
Som han emellertid erinrade sig att hvassa rak-
knifvar voro liggande i spegellådan och att han hade
en annan låda med skärande instrumenter i samma
rum, ansåg han det rådligast att söka få henne ur
rummet. Hon satte sig dock till motvärn, hvarigenom
en brottning dem emellsn uppstod, som varade 4 a
5 minuter, och hvarunder hon erhöll åtskilliga ska-
dor derigenom, att hon flera gånger slog bufvudet
mot sängkanten, drog sig i håret och i öfrigt be-
tedde sig som om hon varit vansinnig. Sedan
han derefter satt henne på en stol, hvarifrån hon
dock föll ned på golfvet, förband ban medelst en
landtmätareflagg hennes sår, som då var temligen
litet, och tillknöt omsorgsfullt snörena. Emellertid
rann bonom den tanken i sinnet, att någon till-
fälligtvis förbigående, som genom fönstret såge
hvad som derinnasför passerade, kunde komma
act misstänka honom för det föröfvade våldet, och
han sprang derföre in till värdfolket och i deras
kök underrättade hustrun om hvad som tillåragit
Big samt bad henne följa med in. Denna tordes
till en början icke följa med, utan gick fram och
tillbaka, vridande händerna af oro, men lät dock
slutligen förmå sig dertill. Då de kommo in i
sängkammaren befanns Lovisa liggande i hörnet
af rummet med afsaliten förbindning, hvarjemta bon
under den tid af 8 minuter, som Koschell varit
ute, troligen ytterligare skurit sig i halsen, ty såret
var nu betydligt större än förut. Då Koschell gått
ut efter hustru Jansson hade han ej kommit att
tänka på, att taga de i apegellådan liggande knif-
varne med sig; han hade dessutom tyckt henne
vara så sanslös, att hon under den korta stuncen
han var ute ej skulle kunna göra sig någon skada.
Makknifven hade han icke sett till förr än andra
dagen, då den blifvit funnen under sängen af enkan
Hemlin. Straxt efter sitt inträde i rummet ställde
hust:iu Jansson till Engström den frågan: Kära
Lovisa, har du skurit dig?, hvarpå denna tydligt
svarade ja:; men då också värden snart derefter
infann sig och äfvenledes tilltalade henne, svarade
bon icke. Efter det att man sökt lägga Lovisa på
rygg för att dymedelst hindra förblödniogen, hvar-
vid hon dock vältrat om sig, buro Per Jansson och
Koschell ut henne i köket, der hon blvf lagd på
en fässing. Huitrun, gom trodde att Lovisa redan
var död, lemnade nu rummet, hvarest Koschell
ensam stannade qvar. Helt hastigt började Lovisa
sparka och slå armarne i jernspiseln, hvarvid Ko-
gchell band om henne en gammal balsduk, den
han sedermera uppbrännt tillsammans med den
förut begagnade flaggen, och allt som blifvit ned-
söladt af blod derföre, att enligt folktron saker som
äro behäftade med menniskoblod skola medföra
ofärd. Han uppmanade Lovisa att förhålla sig
stilla, hvarpå hon tydligt bad honom om vatten;
hon reste sig äfven litet och drack; straxt derefter
dog kon. Beträffande orsaken till Lovisas för-
tvilan trodde Koschell att denna ensamt härledde
sig från grubblerier. Några uppträden hade aldrig
förefallit dem emellaa och de enda förebråelser
han gjort henne hade rört matlagningen. För en
Orsakarl, som infunnit sig på Uddnäs, hado hon
måndagen före sin död i Kosrchells närvaro för-
blarvat att VV uara mvckat näll omnt hanna vad