met mystiska sjelfmordet på Uddnäs. I gårdagsbladet omtalades att en piga, Lovisa Engström, tjenande hos den vid storskiftesverket i Dalarne anställde ingeniören A. W. Koschell, hade af honom anträffats död i ett rum uti hans bostad cch att hon, enligt hans uppgift, skulle sjelf hafva tagit sig afdaga med en täljknif. Obduktionsprotokollet, hvaraf vi meddelade ett sammandrag, upplyste att å liket funnits ett skuret sår i halsen och många blånader i ansigtet samt å begge armarne, Deu 10 februari hölls i anledning härafpolisundersökning af landshöfdingen De Marå å egendomen Uddnäs (der tilldragelsen timat) i Hosjö socken, hvarvid först länsmannen Berg berättade hvad han vid saken gjort. Åt honom hade Koschell lemnat dem trubbiga fällknifver, hvarmed pigan skulle ha skurit sig. Först dagen efter mordet hade under en cigarrlåda, bland hvarjehanda skräp, hittats i rummet en blodig och rostig rakknif. Vi anföra nu hvad som berättades afingeniören Koschell, hans värdinna hustru Anna Jansdotter och två andra vittnen. Ingeniör Koschell uppgaf, att pigan Lovisa Eogström hos honom innebaft tjenst alltsedan slutet af oktober månad. Hon hade förut tjenat hos enkefru Bark i Orsa, som rekommenderat henne åt Koschell, under förklaring att han skulle göra Lovisa en stor tjeust derest han antoge henne, alldenstuod hon vore för svag att sköta de tunga sysslorna i den tjenst hoa innehade. Då Koschell till följd deraf att hen haft sitt arbete i närheten af det ställe, hvarest flickans fader bodde, kände till familjen samt hört sägas att den äldre Enpgström, som var skomakare, skulle om dottren utspridt det rykte att hon vore lössktig, önskade oscbell något betänka sig. Men 8 dagar derefter kom Koschell åter fram till Orsa kyrkoby och lät inkalla pigan till sig, för att vidtala henne angående tjensten. Han tvekade emagllertid att antaga henne, alldenstund hona såg mycket blek ut, men då Hon förklarade att detta endast kom sig af öfveransträngning, tog han henne för att göra henne en tjenat och emedan han visste att de ringa aysslor gom förekommo i hans hushåll ej fordrade synnerliga kroppakrafter. De öfverenskommo derföre om vilkoren och åtföljdes från Orsa, samt anlände till Uddnäs den 1 november. Lovisa Fngström stol icke i något godt förbållar de till sin fader. Uuder 3 års tid hade hon helt och hållet undvikit allt umgänge med föräldrarne. Hon bade ick3 ens underrättat fadren om sin afflyttning från Orsa. Den enda af slägtingarne, hvilken vårdade sig om henne, var en broder. I december ankom till Lovisa Ervgström ett bref från en bodbetjent i Orsa innehållande den underrättelsen, att denne hennes bror byligen sflidit. Lovisa, som häraf blef mycket upprörd, anmodade Koschell att för henne uppläsa återstoden af brefvets innehåll, hvilken begäran han ock efte:kom. Under det Kogchell läste brefvet, hvars innehåll för öfrigt tydligt ådagalade tillvaron af en öm förbindelse emellan brefskrifvaren och Lovisa Engström, visede hon tecken till en ytterst upprörd sinnesförfattning.