hetsgärd åt en lärare med ovanligt nit. De nuvarande lärjungarne i hans klass hade äfven infunnit sig och prydde med kransar den jordsatta kistan. Europeiska följetomgens 7:de häfte för detta år har utkommit, innehållande början af ett från franskan öfversatt arbete, kalladt Qvinnornas martyrskap, social roman afL. Gagneur, Postgången och portot för bref till England. En korrespondent till Göteborgs Handelstidning skrifver: Åtskilliga gåogor har jag påpekat burusom bref får Sverge af postkontoren skickas hit den längre och dyrare vägen öfver Preussen i stället för öfver Darmark. Framför mig ligga nu 6 bref, tre betalda och tre obstalda: från Stockholm ett betaldt och ett obetaldt af den 30 jan., som gått öfver Preussen. De hitkommo den 6 dennes och kostade 65 öre och 82!, öre. Tvenne andra af samma dato, i å hvilka afsändaren skrifvit via Danmark, hitommo den 3 dennes, således 3 dagar förr, och kostade blott 45 öre och 60 öre. Tvänne från Skåne, hvilka kostade blott 45 öre och 60 öre, hade, ehuru ej afsändaren sait derpå via Danmark, likväl skickats den billigare och kortare vägen. Hvarföre iakttaga ej korrespondenter alltid denna besparing? Nödbröd. Ehuru rikliga de gåfvor varit, som välgörenheten räckt de nödlidande i Norrbotten, utom de flera hundratusen rdr, dem staten dels skänkt dels lånat, beskrifves dock nöden såsom fortfarande stor. Hade folket — heter det i en skrifvelse — kött, fisk eller potatis att äta till sitt barkeller halmbröd, så vore ingen nöd för handen, men flertalet ha ingenting annat än halmmjöl, som med någon tillsats af rågmjöl användes till välling (vattvälling, märk väl!) och detta dagar, veckor och månader i ända. Barnen lida värst: deras stackars magar äro icke vana vid den föda, de nu få; och derföre gråta de af ängslan när de skola fram till bordet och äta, berättas det. Också se de ut som bleka skuggor. Mångenstädes börjar äfven halmen taga slut och då blir det än värre. Barken är då det enda som återstår. Vid tal om Norrbotten nämnes äfven, att kölden i Luleå den 24 sistl. januari uppgått till högre gradtal än någon säger sig hafva upplefvat sedan åren 1809 och 1812. Brefskritvaren har sjelf åsett, huru qvicksilfret hamrades. Sprit-termometern visade då 43 grader under noll hela dagen, utom en stund, då det var 44 grader. Det kändes såsom om andedrägten ville stanna, det sved i bröstet för hvarje andetag och kölden kändes ända in i benen, som man säger. Dagen derpå uppgick kölden till blott 29 grader; enhvar tyckte sig då kunna gå blott i en rock! Så stor tycktes skilnaden vara. En lapp och en lappska, präktigt klädda i lappska drägten, hafva ankommit till Stockholm. Lappen, en gift man, heter Jonas Norlund och lappskan, som är ogift, Sigrid Polsdotter. De äro båda 30 år gamla samt från Lycksele lappmark, af hvars hela lappbefolkning de blifvit valda till ombud, för att hos höga vederbörande i hufvudstaden framföra lapparnes klagan öfver de till lappmarken inflyttade nybyggarnes elakhet och våldsamhet mot lapparne, som med sina renar drifvas allt högre upp mot norden och de stora bergen och hvilkas områden med hvarje år så betydligt inskränkas, att lapparne icke kunna undgå en snar och säker tillintetgörelse, derest de icke i tid erhålla hjelp -och rättvisa. Det är detta, som de nämnda ombuden nu skola hos kungen begära, och måste han väl yttrade Sigrid Polsdotter till en person i Upsala, då hon reste derigenom, antingen tillförsäkra oss våra gamla marker eller också bereda oss något annat lifsuppehälle, såvida icke alla lappar skola förgås. Denna qvinnas utseende bär prägeln af förstånd, eftertanke och redbarhet samt ingifver omedelbart förtroende. Hon yttrar sig ledigt och obesväradt, men med mycken modesti. Hon talar svenska språket välljudande och språkriktigt, som läste hon ur en bok, ett förhållande med lappar, som vi förut anmärkt. Åkande på skidor, har hon tillryggalagt vägen från Sollefteå till Upsala på den korta tiden af åtta dagar. I Hudiksvall sammanträffade hon med Norlund, som från annat håll och före henne utgått. . Isarne i Gefle skärgård. Från Gefle skrefs den 135 dennes: I likhet med hvad som förspörjes ifrån rikets sydliga kuster och äfven ifrån Stockholms skärgård, att isarne under den jångvariga blidare väderlek, som inträffade efter den stränga kölden i förra hälften af förlidne månad, har äfven härstädes hafsisen börjat brytas, något eljest för denna årstid på vår ort ovanligt, så att öppet vatten är synligt inom Eggegrunds fyr ända till Löfgrund, dit passagen härifrån öfver isbryggan ock är stängd genom på flera ställen befintliga s. k. vråkar.