DET HEMLIGA FÖRBUNDET VICOMTE PONSON DU TERRAIL. (Forts. fr. föreg. n:r.) — För min del, svarade rådgifvaren, anser jag att det kan vara nog med två skott för hvardera af de båda motståndarne, i synnerhet som anledningen till striden icke är af någon allvarsammare beskaffenhet. — .. — Må vara, sade Heutaut. Än afståndet då? — Femton å tjugu steg. — Ja... Då draga vi lott först om pistoJerna samt sedan. om rättigheten att skjuta först... — Som ni behagar. De båda duellanterna och deras följeslagare begålvo sig härefter till en afsides belägen plats, som kallades Catelanska ängen och af hvilken man nu gjort en vacker trädgård. Herr de Verne och chevaliern höllo sig på afstånd, medan öfverste Heurtaut och rådgifvaren kastade ett fem francs-stycke upp i luften. — Pil! ropade Octaves sekundant. Silfverslanten föll till marken, och då man betraktade densamma, igenkände man konung Ludvig Filips bild. — Aha! mumlade rådgifvaren; slumpen är emot 033; herr WAstis pistoler skola begagnas i stället för våra... Låt oss nu sc, hvem skall skjuta först. Åter kastades slanten upp i luften, — Kron! sade herr de Vernes vän. — Nej, denna gång skulle ni ha sagt pil, yttrade öfversten, i det han såg på det nedfallna myntet. Herr dAsti skall skjuta först. — Å, tusan! utbrast rådgifvaren .Jagtror bestämdt att jag varit för mycket medgörlig..-.