DET HEMLIGA FÖRBUNDET
VICOMTE PONSON DU TERRAIL.
(Forts. fr. föreg. n:r.)
— För min del, svarade rådgifvaren, anser
jag att det kan vara nog med två skott för
hvardera af de båda motståndarne, i synnerhet
som anledningen till striden icke är af någon
allvarsammare beskaffenhet. — ..
— Må vara, sade Heutaut. Än afståndet då?
— Femton å tjugu steg.
— Ja... Då draga vi lott först om pisto-
Jerna samt sedan. om rättigheten att skjuta
först...
— Som ni behagar.
De båda duellanterna och deras följeslagare
begålvo sig härefter till en afsides belägen plats,
som kallades Catelanska ängen och af hvilken
man nu gjort en vacker trädgård.
Herr de Verne och chevaliern höllo sig på
afstånd, medan öfverste Heurtaut och rådgifva-
ren kastade ett fem francs-stycke upp i luften.
— Pil! ropade Octaves sekundant.
Silfverslanten föll till marken, och då man
betraktade densamma, igenkände man konung
Ludvig Filips bild.
— Aha! mumlade rådgifvaren; slumpen är
emot 033; herr WAstis pistoler skola begagnas
i stället för våra... Låt oss nu sc, hvem skall
skjuta först.
Åter kastades slanten upp i luften,
— Kron! sade herr de Vernes vän.
— Nej, denna gång skulle ni ha sagt pil,
yttrade öfversten, i det han såg på det ned-
fallna myntet. Herr dAsti skall skjuta först.
— Å, tusan! utbrast rådgifvaren .Jagtror
bestämdt att jag varit för mycket medgörlig..-.